Jahapp, då har jag svurit och frusit mig igenom det första av dagens två planerade pass. Jag märker att jag blir mer och mer less på, ja, typ allt. Men det är ändå någon sorts hatkärlek till ”jön-slingan” på Lugnet. Idag hade finingarna spärrat av stadion, vilket gjorde att vändningen var i höjd med asfaltsvägen som korsar stadion, för er med lokalkännedom. Det var total kaoz idag när jag kom dit. Jag överdriver inte om jag säger att det var 100-150 personer på de cirka 800 metrarna som var tillgängliga för skidspår. När det är så pass folktätt så gäller det ju att man håller koll, visar hänsyn och är uppmärksam på andra. Jag kan inte uttala mig om att det är mycket folk där, alla har så klart rätt att vara där. Men många står mitt i spåret, åker i bredd och har noll koll på andra än sig själva, då blir man less och förbannad. Blev någon svordom här och där idag vill jag lova.
Planen idag var att köra tre, eller fyra x 10 minuter. Jag reviderade planen till att köra ett längre drag i AII-AIII-ansträngning, och det funkade ändå hyfsat. Jag fick till 45 minuter där jag högst uppe på toppen hade en bit in i AIII-zonen och längst nere i varvningen hade hög AI – låg AII. Jag kom (endast) 14,14 kilometer på de 45 minuterna, men det var trångt, svåråkt, kärvt och jag var inte helt pigg. Hade i alla fall en snittpuls på 165 och klättrade 345 meter under det draget. Totalt åkte jag runt i 1,45 timmar, 28 kilometer och fick 725 höjdmeter.
Nu ska jag vila en kortis, och sedan är det dags att dra dit igen. Avslutar sedan dagen med att sitta ensam hemma i soffan på denna otroligt trevliga juldag. Inte just det minsta tragisk människa. Jag undrar ju ibland varför jag håller på med detta självplågeri, men svaret finns väl någonstans där bortom självhatet och de stumma låren.
https://adamsteen.se/
