Så fort jag lämnar bort den gode Alfons så saknar jag honom. Inte så konstigt kanske, men så är det! Det är dock en skön mix att få några dagar ensam mellan varven. Även skönt att Boris nu har en familj som har mer tid för honom. Visst, även det känns tråkigt och lite ledsamt. Men för allas väl så är det den bästa lösningen.
Kvällarna när jag är ensam efter träning är numer ganska sköna och behagliga. Jag kan i min egen takt pilla med tvätt, städning, disk, kolla av olika sociala medier-flöden (twitter är favoriten) och sen i princip bara göra det jag känner för.
Idag så är jag sådär skönt öm och trött i kroppen. Passet igår slet inte satan, men ändå en del. Det tunga och lösa nysnöföret satte sina spår! Idag väntar nya stakäventyr på tre timmar, får bli Falun Borlänge-spåret igen. Det är någonting speciellt med att ta sig någonstans på skidpassen och inte bara snurra runt på en anläggning.
Har ni några inspel på det här med puls och träning från gårdagens inlägg? Hade varit skoj att höra era tankar och idéer!
Ha en fin torsdag kamrater!
https://adamsteen.se/