Specialarpass för en specialare och idioter i spåren (igen)

Efter jobbet så tog jag bilen upp till Bergebo för att se om det överhuvudtaget var åkbart. Till min glädje så fanns konstsnön kvar inne i skogen. En nätt liten runda på lite drygt 700 meter, kanske närmare 800. 

Jag kom på den briljanta idéen att lämna/gömma skidor och stavar där uppe, för att sedan springa dit med pjäxor på ryggen. Sagt och gjort så åkte jag hem, bytte om och drog iväg. Inga löparben att skriva hem om alltså, mest tungt och segt. Men fram kom jag efter 30 minuter och 5,67 kilometer. 

På med skidutrustningen och iväg:

Upplägget på skidåkningen var:

– 10 minuter lugnt 

– 10 – 8 – 6 – 4 – 2 minuter tröskel. 2 minuter vila mellan varje. Snittfart på 17-19 km/h, så det var inte riktigt rälsföre idag. 

– 10 minuter lugnt 

Det var galet tungfört, stavarna sjönk ner en halvmeter vissa gånger, jag vinglade som en ungbjörk i vinden, eller som den motionär jag är när jag vek mig framåt. Lyckades ramla uppför på en av intervallerna också. Men i övrigt så gick det bra, i alla fall för mig. Värre var det för dessa dårar:

Under den sista intervallen när jag passerade Igeltjärnsvägen så såg jag först en moped med två fjortistjejer som stirrade nedåt konstsnön, ”tänk inte ens tanken” skulle jag precis ropa när jag såg färska hjulspår i konstsnön och strax därefter en fyrhjuling med två idioter på som fastnat mitt i spåret. Jag skakar i huvudet åt dåren som körde och fortsatte förbi. På varvet efter så var jag klar med mina intervaller och tog bilden ovan. Så jävla onödigt att folk ska åka eller gå i spåren. Usch.

Jag blev i alla fall trött, nöjd och glad efter intervallerna:

Inte mycket snö kvar nu. Men jag mötte spårgubbe Nygren som utlovade sex nätter i rad med minusgrader. Han skulle ut och dra om spåren idag eller imorgon. Det lät ju lovande! Bra där!