Kollade på uppesittarkväll och då främst för Embracers VD Lars Wingefors. Det tillsammans med:
Vännerna på länk. Trevlig stund och Wingefors är grym, hoppas på fina förvärv och bra utveckling i aktien snart!
Hej på er.
Nu är snart denna jobbvecka skriven i historieböckerna också. Livet rusar fram. Frågan är egentligen vad jag gör? Jag stressar fram genom jobbdagar och träning. Egentligen utan att ens fundera på varför. Det är inte direkt så att jag vantrivs – men inte heller så att jag jublar mig genom dagarna. Jag bara pliktskyldigt gör det jag alltid gjort, i princip. Men hur kul är det då? Lönen från jobbet täcker knappt utgifterna, jag tränar så mycket jag bara kan utan att bli bättre, jag offrar det mesta för att kunna få någon timme till med träning och jag ids inte ens försöka skaffa någon ny tjej. Det enda jag i princip bryr mig om är hur träningen och mina värdepapper går. Som sagt är det inte så att jag mår dåligt i situationen, nästan tvärtom. Men ibland funderar jag ju på till vilken nytta gör jag detta? Varför? Dessutom, vad ska jag annars göra då? Visst, skaffa ett jobb där man får betalt, men jag tror inte jag blir gladare för det och dessutom är det oftast mindre fritt än detta. Här får jag mycket ledigt och frihet, vilket är värt mycket.
Livskris(?), hej!
Efter jobbet så ska jag köra skidor, lägger på fem minuter på de planerade 90 minuterna för att komma närmare 710 timmars-målet!
Ni har ju fått redogjort för er mina dagar med dagislämningar, jobb och träning. Men det jag ägnar mig åt på kvällarna är att laga middag och därefter äta den i min ensamhet vid köksbordet. Samtidigt så brukar jag blogga, redigera vlogg och kika runt på YouTube. Smått tragiskt kanske. Men det är ändå ett mer konstruktivt liv nu än för drygt fem år sedan när jag levde än mer för dagen. Så zoomar jag ut en aning så har jag det ändå bättre nu än då.
Vi försöker blicka framåt och hoppas att allt blir bra!
Ha en fin torsdag.
https://adamsteen.se/
Klipp dig skaffa ett riktigt jobb och ha träningen som en hobby, om du inte börjar dra in storpengar på sporten.
Bla bla bla bla.
Om jag skulle amatörpsykologisera lite så skulle jag tro att ditt levnadssätt grundar sig på en utebliven bekräftelse från din far. Jag tror att du växt upp med en far som tänkt på sig själv och sitt där den enda bekräftelse du fått har varit relaterad tilll idrott.
Den där känslan av utebliven bekräftelse rotades i ett barn och nu är du vuxen. Så den knuten kommer aldrig knytas upp, den måste bara accepteras.
Och som det mesta här i livet så riskerar ju negativa cirklar att upprepas. Så om du vill må bättre acceptera vad som varit och undvik att upprepa samma sak själv mot din egen son.
Livet är en gåta