2,30 stakning, 50% motvind och 2 huggormar

Fina vyer i Dalom!
Ja men tjena. 
Som känslan var inför passet så trodde jag inte att jag skulle ta mig hem igen, men det gick faktiskt rätt bra. Jag åkte min nya favoritvända där jag började med att ta mig upp till toppen av Skräddarbacken, sedan åker jag längs med Ludvikavägen bort mot Floda (åt Idkerberget-hållet), via Spraxkya och hem över Alderbäcken på den för året nylagda asfalten, tidigare var det grusväg där. Jag avslutade med att åter ta mig upp till toppen av Skräddarbacken, för att inkassera närmare 100 höjdmeter (85-90 cirka) ytterligare. 
Kroppen svarade okej idag tycker jag. Åkte med Elpex 4:or bak och 3:or fram. Åkte på i ett för mig skapligt tempo, utan någon dötid utför exempelvis, som det lätt kan bli när man åker i grupp. Men när jag åker på i ”ett skapligt tempo” så håller jag 16 km/h på mina nya 4-3:or, elitkillarna håller ju 20-21, eller ja, ”AI-rullskid-eliten”. 
Idag var det första gången på två år som jag hade medvind till en början när jag åkte bortåt och motvind hem. Såklart jobbigt med motvind, men det är ju något man motvilligt får acceptera om den beter sig normalt, som idag. Inte som den vanligen brukar göra när jag är ute och far. Livet är hårt. 
På vägen bort mot Floda så åker man på den gamla landsvägen, en avstängd väg för biltrafik och där såg jag dagen första huggorm, ett svart äckel som låg helt utsträckt. Inget skrik denna gång från min sida. Två kilometer senare så håller jag nästan på att köra över en grå/vit/svart jävel som ligger och lurar på kanten i en kurva av cykelbanan. Den drog ihop sig bakåt och såg ut som om den tänkte attackera mig. Det är ju det jag säger, ormarna är livsfarliga och ligger & lurpassar på oss människor, usch! Därifrån så klarade jag mig från att se ytterligare mördardjur, men tro fan att dom höll mig på uppsikt, det vill jag lova! 
Det blev 2,30 timmar enbart stakning, 40 kilometer och 415 höjdmeter. Detta är en pulsklocka som garanterat inte ljuger, precis som mina hjulmärkningar som inte heller ljuger.. Men det är klart, det är ju viktigare att ha snabba snitthastigheter på sommaren och sedan ha bortförklaringar på vintern. 
Efter träningen har det inte blivit många knop, en promenad på 4,5 kilometer hittills bara, så jag måste ju ut igen på 5,5 ytterligare, mitt midjemått minskar ju inte direkt..
https://adamsteen.se/
Previous articleAvgå alla!
Next articleSovit, sliten, Slussbruden

Related Articles

Några timmar lyckas jag väl samla in iaf

Stötte på Johannes Ringsby, min bror och några till cyklister under måndagens stakpass! Hej! Nu kräver jag som nybliven 41-åring att ni alla kliver in och...

Var är ANTONS TRUGA? – Frostigt och grovt brott..!

Här är veckans vlogg! _____ Bli medlem i kanalen för att få åtkomst till flera förmåner: https://www.youtube.com/channel/UCn98udtjJg4gK3G4ZXo5X3Q/join  _____ Stöd gärna vloggen med en liten swish på: 076 - 166...

Knagger eller knoppar? En elitidrottares oväntade väg till inredningsglädje

Efter många år i tävlingsdräkt, med pulsband runt bröstet och pannlampa i skogen, trodde jag att återhämtning bara fanns i vila, sömn eller en...

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here