Favoritbågen Radar EV på näsan, linsen här är Fire Iridium, snygg satan men inte lika bra som Prizm Road, enligt min mening
Jag höll nästan på att börja detta blogginlägg med: ”Är det någonting jag har lite problem med”. Sedan kom jag på mig själv att det inte bara är en grej jag har problem med.. Men en av de saker jag tycker är lite kämpiga är att köra intervaller uppför samma backe, inte bara fysiskt, det är jobbigt mentalt och jag blir nervös över att jag inte ska klara att hålla tiderna. Många gånger försöker jag undvika att köra intervallerna i samma backe, eller samma slinga, det bör jag egentligen inte göra. Det är ju bra att utsätta mig för lite press.
Jag har ju kört ett pass i backe under dessa stakveckor. Då jag nu kör Elpexfyror bak och treor fram så blir det lite mer styrketräning. I alla fall i den status min kropp är nu, med en massa tuffa pass bakom mig, med förhållandevis tungt rull och med endast uppför i intervallen. Men det kan vara bra att få sådana pass också. Pulsen blir dessvärre inte så hög, men ändå okej idag. På lördag blir det ett pass mer på platten och med lite varierande intervaller rent längdmässigt.
Idag blev det 7 x 5 minuter uppför Kalles Väg i Skräddarbacken. En skapligt fin stigning som aldrig är riktigt brant, perfekt att staka i med andra ord. På intervallerna så kom jag mellan 1,42 och 1,47 kilometer (hyfsat jämna tider, 16,9 – 17,6 i snitthastighet), sista var snabbast. Varje intervall innehöll cirka 45-50 höjdmeter och noll fallmeter. Skrämde upp pulsen till 176 på sista, så det var helt okej. Känslan var stabil och okej, varken bra eller dålig. Ett bra genomfört pass helt enkelt och ytterligare ett steg mot vintern!
https://adamsteen.se/
