Enligt vårt schema här hemma så var det min tur att sova med Alfons i natt och Amandas tur att träna först på förmiddagen. Alfons sov ändå hyfsat inatt och jag fick till sju timmars sömn. Jobbigast var det att somna igår, kvalmigt inne i sovrummet och svetten rann. När jag väl somnat så blev det bara två-tre uppvaknanden.
Under förmiddagen så har jag ätit frukost (fyra kokta ägg) och nu åt jag precis en andra frukost (1,5 dl havregrynsgröt). Kanske för att förhala dagens träningspass? Däremellan har jag gått en promenad på fem kilometer, där vi bland annat gick till Willys för att handla lite inför kvällens tacomiddag.
Jag har lite svårt för att inte träna det första jag gör på morgonen. Eller ja, efter frukost och så vidare. Som nu så blir det lätt att jag går och är nervös inför träningen. Jag känner efter alldeles för mycket, känner mig såklart seg i hela kroppen och liksom försöker omedvetet att spara energi. Blir också lätt irriterad och ofokuserad. Den där ständiga träningen. Det är väl just dessa bitar som är de jobbigaste kring idrottandet tycker jag, att jag blir så fokuserad bara kring träningen och ofta sätter den i första rummet och sedermera får svårt att fokusera på nuet just i de tillfällen då jag inte gjort min träning för dagen. En liknande diskussion hade vi ”old boys” igår under löpningen och till stor den av just den anledningen att behöva sätta träningen i första fokuset så har en av dagens tre herrar bestämt sig för att kommande säsong blir dennes sista..
Nu har jag dravlat klart och ska bege mig till gymet för att ge musklerna en omgång! Till hjälp blir det Sander Van Doorns podcast i lurarna, boom!
https://adamsteen.se/
