Nervös inför invägningen…
Tjenare alla tisdagsglada.
Precis som rubriken skvallrar om så vägde jag mig igår. Första gången sedan Kreta-resan med all inclusive-ätandet i en hel vecka. Okynnesätning deluxe. Vad stannade vågen på då? Det ska jag berätta, men jag tar det i slutet av inlägget.
Igår så hade jag ju vilodag. Bland annat så kom en person och kollade på min lägenhet. Så den kommer troligen bli uthyrd nu, skönt. Skulle bara ha fixat ett jobb i Borlänge, så jag tjänar lite tid och även pengar i pendlingskostander. Skulle ju kunna jobba med det mesta egentligen, även inom skolvärlden, även om vissa skolor är ”big no no”, av förklarliga skäl..
Efter att ha visat lägenheten så gav jag mig av till Willys för att handla lite mat. Jag hade fått ett erbjudande på ett kilo kycklingfilé för 29,90 :- och det var svårt att tacka nej till det. Även om det känns fel av vissa anledningar att handla på Willys. Dels så äger jag ju aktier i Ica, dessutom så är det i mina ögon lite utav en ”sosseaffär” med en del speciellt folk som handlar där och avslutningsvis så är det ju alltid köer till förbannelse där. Men jag fick min kycklingfilé i alla fall, tre kilo till och med!
Under de tre senaste kvällarna så har jag och Amanda betat av serien ”13 reasons why” på Netflix. En serie som handlar om en tjej i high school som tagit livet av sig. Oerhört bra story, handling och skådespelarinsatser. Den rekommenderar jag starkt. Man får upp ögonen kring det här med hur viktigt det är att ta hand om varandra och även hur lätt det är att feltolka signaler hur folk mår. Jag har ju själv mått dåligt i mitt liv, men då har träningen alltid funnits där och hjälpt mig. Men det är ju inte alla som har den möjligheten eller som har förstått hur bra det verkligen är!
Ni kanske undrar vad jag vägde in på igår?! 71,9 kilo, 0,4 kilo mindre än senaste gången jag vägde mig den 27:e april. Skönt det. Jag hade ju målat upp bilder i mitt huvud där jag med råge passerat 80 kilos-gränsen. Nu kanske jag ändå kommer i mina Swix-kläder i storlek small..
”Jag känner mig så frusen, så liten och så rädd. Jag längtade efter ljuset, och värmen i min bädd och havets svarta yta, under månens sken fanns ingen annan människa, så långt jag kunde se”
https://adamsteen.se/
