Kul att några bryr sig i alla fall

Ja men hej.

Just sett sprintstafetterna, under finalerna måste jag säga att min puls gick upp, hade nog en hjärtfrekvens oroväckande nära 100. Det var nervöst och spännande. Typiskt att inte herrarna fick en medalj, fan. 

Igår så gick vi till och hem från affären, bland annat så köpte vi en gåstol åt Alfons. Det gick bra dit och nästan hela vägen hem, men sista kilometern så upplevde jag en sådan där speciell trötthet i kroppen igen. Kanske inbillning, jag vet inte. Men det kanske är bra att ta det hela på allvar ändå. Undrar vad jag ska göra på dagarna då, Amanda målar om köket och jag hänger lite med Alfons. Laddade ner en emulator till datorn igår och började spela lite gamla TV-spel från 90-talet, kul ett tag åtminstone. 

Det är ju uppskattat att en del har hört av sig och beklagat sig i alla fall, tack för det. Har åtminstone några vänner och följare som bryr sig, skönt så. Fick dock inte ens ett krya på mig när jag sjukanmälde mig på jobbet, kul.. Det här idrottandet betyder ju så mycket för mig och det är ju nästan hela mitt liv, var i alla fall. Det verkar ju en del inte förstå.. Nu har jag ju min familj att umgås med. Jag hade nog tacklat hela situationen mycket sämre för något år sedan, så det är ju alltid något positivt! 

Ska nog snart snöra på mig mina icebug och ta en långsam promenad till affären för att köpa små skruvmejslar, måste skruva upp min drygt fem år gamla Macbook och rengöra den från damm, den blir så varm numera! 

https://adamsteen.se/