Nu väntar 2-3 veckor på lasarettet

Vi hade ett rutinmässigt hembesök av BVC idag, allt såg bra ut. Under det besöket så ringde det från skyddat nummer 3-4 gånger till både mig och Amanda. När vi till slut svarade så var det barnläkaren som ringde och berättade att dom hittat herpesviruset på vår käre Alfons och att vi måste ta oss till lasarettet så fort som möjligt. Det blev ett upprivande besked, mest för Amanda som länge var otröstlig, så det blev en hektiskt stund med packning av väskor och samtidigt försöka hålla alla lugna där hemma. Men till slut kom vi iväg till sjukhuset och där befinner vi oss nu. Vi har tagit en del prover på stackars Alfons och mer väntar. Sedan så ska han få behandling i två till tre veckor. Så det kommer bli en del tid här på neo-avdelningen för oss! Men det är väl bra att Alfons får den bästa vården och hjälp. Troligen är det ingen fara, men dom ville ta det säkra före det osäkra, vilket känns skönt. Hoppas också att vi klarar oss från feta sjukhusräkningar efter denna långvistelse, men huvudsaken är att Alfons mår bra!

Jag skäms lite när egoisten i mig dyker upp och tänker på träning. Men den gör det. Jag kommer i alla fall ges möjlighet till att träna framöver och kommer om någon dag att försöka träna 2-3 timmar om dagen i alla fall, om inte för det fysiska så för det psykiska. Hur det blir med Bessemmerrullen är oklart än, vi tar dagen som den kommer. Ni får gärna bjuda ut mig på träningar från typ söndag-måndag och ni får också mer än gärna hälsa på oss här på sjukhuset, hör av er innan bara och max två personer åt gången! 

Vi hörs mina vänner!