
Jag kan inte låta bli att skriva några rader om Nicklas Axelsson. En kille som för mig 1999 när han blev sexa i Giro d’Italia var en stor idol. Åkte fast och erkände dopningsbrott 2001. Avstängd fyra år, la av med cyklingen, gjorde comeback, fick testikelcancer, tog sig igenom cancern, började tävla igen och är just nu aktuell med en ny dopningsskandal: A-provet visar spår av EPO.
Hur tänker Nicklas? Jag vet att många är upprörda och jag ser på forum den ena efter den andra av elaka kommentarer som: ”fängelsestraff! Det skulle det va!” eller ” Skicka iväg skithögen till sibiren en skam för svensk idrott”. Hur tänker de som kommenterar sådana saker? Nicklas är väl vad jag förstår också ”bara en människa” (nu är jag verkligen inte för dopning), han kan begå misstag. I och för sig, en gång ja okej, men detta är andra gången. Så frågorna blir många. Men min största fråga till Nicklas är: Hur tänkte du nu?
Dock ska vi inte vara hundra procent säkra ännu att han har dopat sig, B-provet är inte klart ännu. Vi människor är snabba att döma, innan vi egentligen vet orsaken till varför. Henrik Öijer skrev ett bra inlägg igår om människan Nicklas Axelsson, läs detta här. Vill ni läsa mer om detta så lägger jag in länkar här under:
Hur som helst så fortsätter ämnet dopning att uppröra och beröra människor. Att ens skriva eller prata om det är närmast tabubelagt. Kom ihåg att vi i Sverige har många människor som är eller nästan är alkoholister, där är det inte alls lika känsligt som i just dopningsfrågor. Varför? Och vad händer om jag skriver följande meningar:
Släpp dopningen fri och ta bort alla klasser inom idrotten. Låt alla tävla på lika villkor, barn som senior, kvinna som man. Vad händer då? Är inte detta det mest rättvisa och det enda rätta i den alltmer dopningsfyllda ”sportens- och idrottens värld”?
https://adamsteen.se/