Home Blog Page 495

Test av starbacke och kropp

1
Efter att ha bytt om på hotellet så drog vi bort till startplatsen, hämtade min nummerlapp (182 som tidigare nämnt) och drog sedan iväg på ett träningspass från starten. 
Det var väl en jävla starbacke alltså. Nio kilometer av den körde vi idag. Lite längre än till första drickastationen och sprinten. Fin lutning, inte alltför brant. Dock så var det någon kilometer kvar till  toppen där vi (jag) vände. Kommer få slita ont imorgon, men det är ju lika för alla sägs det. Tvivlar. Skönt att få se hur den ser ut i alla fall. 
Började dagens pass med lugn åkning i drygt en kvart. Stakning mestadels, skate där det var lite jobbigare. Efter den uppvärmningen så var det dags att skrämma liv i kroppen med lite intervaller:
– 5 x 30 sekunder (cirka 90% insats). Över 170 i puls på den sista, riktigt bra! En minut vila mellan varje. 
– 2 x 4 minuter långloppsfart/insats. 177 i maxpuls. Två minuter vila emellan.
Efter intervallerna blev det fortsatt någon minuts åkning uppför. Därefter var det mer eller mindre fartställning tillbaka till starten. Tyckte jag kände mig pigg i kroppen. Skönt att göra det för en gångs skull. Som natt och dag om man jämför med dagen innan Vasaloppet. Men det är nog troligen bara det mentala som är skillnaden (mindre nervös nu) och att jag har lite mindre ont i ryggen nu. Fick bra stäm och känsla rent tekniskt i stakningen uppför, händer inte så ofta. Är helt övertygad om att jag bara ska köra på 155 cm-stavar (tidigare 150) när jag kör staklopp. 
Totalt blev det 1,09 timmar, 18,2 kilometer, 370 höjdmeter och 134 i snittpuls. Perfekt väckningspass. 
Nu väntar det några lugna timmar och pepp inför morgondagens helvete bryter ut! Har inga direkt mål med loppet, men jag vill få med mig en bra känsla och även revanschera mig från Vasaloppet på en del svenska tröttingar som jag ”ska” slå!
https://adamsteen.se/

Bara 16,6 km/h i snitt.

7
Jävlar alltså, det där gick rätt bra ändå. Var lite inställd på att detta passet skulle kännas skit. Men där hade jag fel. Efter att ha gjort allt annat än att sova inatt (3-4 timmar bara), jobbat hela dagen idag och sedan letat däck så var det rätt skönt att sova en stund på soffan. En eftermiddagslur kan rädda upp mycket vill jag lova, mina vänner. Jag tycker det är mycket smartare att ta det lugnt när jag kommer hem och vila en sväng, så träningen ger mer. Istället för att stressa ut direkt. Men det där är väl individuellt hur man känner.
En annan fördel med att jag körde lite senare var att det hunnit torka upp och frusit på lite, så det låg en liten ishinna i spåret, vilket gjorde det väldigt lättfört. Hann med att åka två varv på blå tävlingsfemma och två varv på elljusspåret under den timmen jag var ute och skejtade. Hade bra flyt och fart i åkningen och ganska så hög puls uppför, vilket jag gillar. Alltså fräscha muskler. Åkte avslappnat och såg hela tiden till att inte bli det minsta stum uppför. Perfekt pass. Dock kan jag inte låta bli att undra hur dom här ”söderlänningarna” kan hålla 17-18 km/h i snittfart på sina AI-pass? Idag var det ju nästan isföre, jag tyckte det ”rullade” på fint och kroppen kändes riktigt bra, min snittfart på pulvrade skateskidor landade på 16,6 km/h (Min snittpuls för dagen löd: 140 och jag plockade 440 höjdmeter). Någon hund måste ju vara begraven. Antingen ljuger dom, deras klockor eller så är jag totalt klappkass? Det jag dock vet är att de riktiga skidåkarna som bor i denna delen av landet och uppåt håller cirka 12-15(16) km/h på distanspassen, men det är väl fel det tydligen?! 
https://adamsteen.se/

Existensiell ångest och så vidare

2

Klädd i svarta skor, byxor och jacka så glider jag genom livet idag. Solen lyser och jag jobbar sista dagen för veckan. Det är fint. 
Jag har ju sen någon månad tillbaka lyssnat på Alex & Sigges podcast. Jag läser också deras gemensamma bok: ”Tid”. Är ett stort fan av dessa gentlemen. I ett kapitel beskriver Alex (Schulman) något som känns rätt träffande även på mig. Det är när han på morgnarna vaknar och under en tidsrymd på cirka fyra sekunder så känner han ingenting, vet inte vem han är eller var han är. Ett tillstånd som han ofta vill uppleva. Ett tillstånd där han är fri från ångest och oro. 
Därefter kommer det jag känner igen mig i: en ständig grundoro i fyra olika skepnader skulle man kunna kalla det:
1: existensiell ångest – varför finns vi?
2: oro över något dumt man sagt eller gjort
3: sorg. Över något eller någon som inte finns mer. Insikt över att vissa saker och ting aldrig kommer tillbaka. 
4: oro över framtiden. Saker som inte hänt än. Rädsla över döden bland annat. 
Dessa saker känner jag till nästan 100% igen mig själv i. Så trots att jag är glad bitvis så har jag alltid en ständig oro inombords. Jag blir aldrig nöjd med saker. Jag går runt och är rädd för att få skäll från folk jag gjort något illa. Och jag hatar att svara i telefon på okända nummer av just den anledningen. 
När ska jag växa upp och bli vuxen då?
https://adamsteen.se/

5 x 4 min stakintervaller

8
Jag börjar bli lite orolig över mitt mående, går runt och är glad på dagarna. Förstår inte vad som är fel. Jag vill vara bitter som vanligt ju.. Ber så mycket om ursäkt för att jag inte är som vanligt, men det vänder nog snart igen!
Är det så kul att träna då? Nja, helt okej ändå. Förra våren vid denna tiden så var jag rätt osugen att träna, ett tag var jag till och med osäker på om jag skulle fortsätta min karriär ens. Men det var mest för att jag var less på den föregående klubben och vissa finhuvuden där. Efter en vila på nästan en månad och klubbyte så fick jag fram suget igen. I år är det lite annorlunda, jag är sugen att fortsätta till kommande år (flera), men inte jättesugen att träna mycket nu om jag inte har något lopp att se fram emot, så jag ska försöka hitta någon mer tävling efter helgen också. Behöver ju någon form av morot. Får se hur mycket jag vilar efter denna säsongen, kanske inget. Blir ju bara sämre i ryggen av det. Kan bli en lugnare period med inte så mycket ”måste-träning”. 
Idag tränade jag ett bra pass. Enbart stakning. Först cirka 20 minuter lugn åkning. Därefter tio stycken impulser á 20 stavtag och sedan intervaller: Fem stycken fyraminutersintervaller (AIII – AIII+) med två minuter aktiv vila. Bitvis var det ett sjukt sugföre, gick tungt satan, trots att jag hade nyvallade pulverskidor. Men jag är nöjd med genomförandet ändå, lyckades ju ha 17-18 km/h i snittfart på vissa intervaller, så jag hänger ju nästan med SkiErg-världsmästarna om dom kör distans, det tar ju sig ändå. Vem vet, om något år kanske jag kan hänga med dom på tävling också.. 

Intervallerna såg ut så här i siffror:

1:a – 1,19 kilometer, 171 snittpuls, 178 maxpuls, 17,88 km/h snittfart, 25 höjdmeter

2:a – 1,20 kilometer, 170 snittpuls, 179 maxpuls, 18,05 km/h snittfart, 25 höjdmeter

3:e – 1,38 kilometer, 171 snittpuls, 181 maxpuls, 20,65 km/h snittfart, 15 höjdmeter

4:e – 1,46 kilometer, 172 snittpuls, 180 maxpuls, 21,80 km/h snittfart, 20 höjdmeter

5:e – 1,53 kilometer, 174 snittpuls, 183 maxpuls, 22,94 km/h snittfart, 15 höjdmeter
Glansdagar
https://adamsteen.se/