Den glade frukostätaren! Här är det gröt som gäller och Alfons äter allt som oftast en deciliter havregryn. Imponerande.
Boris njuter i solskenet på bryggan under gårdagen.
Bästa vännerna och bästa killarna.
Tja tja.
Sista dagen på semestern nu. Vi kan ta en liten sammanställning rent träningsmässigt från de lediga veckorna:
Vecka 25: 17,05 h – 255 km
Vecka 26: 13,45 h – 220 km
Vecka 27: 26,50 h – 410 km
Vecka 28: 15,30 h – 237 km
Vecka 29: 18,45 h – 337 km
Vecka 30: 17,45 h – 342 km
Vecka 32: 17,15 h – 342 km
Vecka 33: 19,25 h – 371 km
Får ge mig själv en klapp på axeln som betat av detta mastodontprojekt. Det har kostat på, men får jag bara hämta hem träningen nu framöver så tror jag det gör mig starkare. Jag har inte Alfons denna helg, så jag tänker att jag tränar så mycket jag kan även denna vecka ut.
Tanken framöver är som jag varit in på tidigare att dra ner på styrkan, sedan växla mellan två typer av veckor: en ”vanlig” vecka och en med lite mer intervaller. Den med intervaller tänker jag mig att köra fyra pass fördelat på följande:
1: 60 min tröskel
2: 2 x cirka 30 min på/över tröskel
3: 20-30 min över tröskel
(Intervallupplägget kan eventuellt vara kopierat från bloggfavoriten Simon Andersson)
Tror det kan bli bra! Är dock lite orolig över min hand. Igår började det hugga som knivar i den när jag körde bil och när jag packade ur sakerna från dagarna i stugan. Idag känns den dock bättre igen. Skierg gick dock bra att köra förut, så jag får väl anpassa mig efter kroppen och känslan, precis som i det vanliga livet.
Jag tycker det är lite jobbigt med förändringar och nya saker. Men livet har ju hittills haft en jäkla förmåga till att på ett eller annat sätt lösa sig tids nog. Så det lär väl göra det även denna gång tänker jag. Det enda som dock gått åt helvete alla gånger är mina förhållanden. Men jag har väl inte hittat rätt än helt enkelt. Får försöka hitta mig själv framöver och sen får jag ta saker som det kommer bara. Jag har ju faktiskt en underbar son och det är det viktigaste.
_____
Just det. Jag glömde nämna en läskig grej på gårdagens löppass. I Ljusbodarna så hamnade jag återigen mitt bland ett gäng kossor. Jag tror att dom blev skrämda när jag dök upp helt plötsligt över ett krön. Dom låg still och vilade i solen, men när jag kom så hoppade dom upp på fötter och började gå emot mig allt snabbare. Jag stannade, vek av åt höger mot en dunge med massa träd. Kossorna kom allt närmare och jag blev livrädd. Kastade mig in i dungen med hela hopen av kossor i bakhasorna, som tur är kom dom inte in i dungen, utan försökte gå runt den, jag skrek ”STANNA” så högt jag kunde och lyckades smita genom dungen till grinden. Jäklar vad rädd jag var där. Jag har hört att kossor kan vara farliga och aggressiva, så det gäller nog att vara lite försiktig. Det är ju inte direkt några små djur..
_____
Nu ska vi ut på en cykeltur. Boris ska rastas, Alfons ska få en glass och sedan åker vi till någon strand.
Ta hand om er!
https://adamsteen.se/
Inte bara stora djur som är obehagliga. Satt i kanoten igår och var klar med intervallerna. Hade 200m kvar till bryggan när en liten mus plötsligt började krypa på mina fötter och springa runt i botten på kanoten mellan min rumpa och fötter. Fick kramp i tårna när jag blev rädd o spände mig lite mkt… Jag kom iland till slut 🙂
Förstår dig att djuren kan skrämma när man träffar dem vid fel ställen..
Grym mängd du fått till i sommar!!
Imponerande
Hehe, usch. Jag förstår din reaktion till fullo!
Tack så mycket, det får jag vara nöjd med! 🙂