Jag har varit riktigt frikostig med onyttigheter på slutet. Svullnat upp rejält och är så fet nu att jag inte vågat ställa mig på vågen på cirka en månad. Två stycken ”tyck synd om mig-perioder”: först seg som döden när jobbet började och därefter ryggskottet. Men jag lovar (mest mig själv) att ta tag i detta nu framgent! Den enda egentliga justering är att ta bort godis, glass, fikabröd, etc. Så egentligen inga större saker än så. Kämpigt i ej vecka ungefär, sen går det bra.
Nu var det inte bantning vi skulle fokusera på, utan att jag kört ett pass stakning för första gången på nästan en vecka. Det gick bra faktiskt! På morgnarna har jag varit lite stel och öm i ryggen. I övrigt har det nästan blivit helt bra. Jag har några dagar kvar av min diklofenac-kur på tio dagar. Läkaren tyckte att jag skulle äta i tio dagar, så det är lika bra. Kanske kan läka ut någon annan av mina känningar också. Annars brukar jag numer vara ganska restriktiv med värktabletter, tänker att det hjälper kroppen att reparera saker och på så vis försvinner en del av effekten av träningen.
Turen idag gick längs en gammal goding, förutom upp till toppen av Skräddarbacken både i början och slutet av passet så körde jag: Lindan – Trollebo – Spraxkya – Alderbäcken. Någonstans innan Trollebo är cykelbanan avgrävd järnet, med rejäla jordhögar mitt i, det går att ta sig förbi, men det är inte supersmidigt.
Tyckte att jag kände mig ganska pigg hela tiden idag, vilket var skoj. Jag fick ihop 2,30 h och 43,7 kilometer på mina Elpexfyror.
Efteråt så provade jag att lite försiktigt köra ett av mina TRX-program. Även det fungerade glädjande nog med ryggen. Detta med TRX känner jag är en viktig del för både min träning och vardag, då det hjälpte mig för ett antal år sedan att bli kvitt ett mångårigt problem med ryggont.
