Hej på er!
Idag har jag brutit mönster genom att åka till Falun för träning och dessutom i sällskap av min bror. Men brutna mönster till trots så var en sak sig lik: vädrets makter som fortsätter sätta käppar i hjulen för mig. Det bjöds förutom 10-12 minusgrader även på motvind runt hela elljusspåret på Lugnet och såklart ett hyfsat snöande som gjorde de redan kärva spåren än mer tröga. Jag överdriver inte när jag säger att föret var minst lika tungt som i rejält töväder en aprildag. Det är kul nästan jämt! Frös inte om varken händer eller fötter i alla fall, det tack vare värmestrumpor och tre(!) par handskar!
Vi värmde upp med ett varv runt milen och betade sedan av:
– 8 minuter tröskel
– 10 x 60” – 60”
– 10 x 30” – 30”
– 20 x 10” – 20”
– 7 minuter tröskel
(3 minuter vila mellan blocken)
Jag min vana trogen drog till en början, men mot slutet av 30”-30”-blocket skulle såklart Jone upp och tuppa sig. Det ledde till att han fick äran att dra den sista 7:an, som för mig var långt över tröskel.
Jag blev stum av det tunga föret och vinden, vilket följaktligen gjorde att humöret sjönk en aning. Men ett bra pass blev det nog trots allt! Förr om åren hade jag i alla fall lite pang i grejerna innan jag blev stum, nu verkar jag ha tappat förmågan att få till pang, men tyvärr verkar förmågan att bli stum ha blivit förbättrad…
Med nedvarvningen inräknad så landade passet på 2 h 30 min och 35 kilometer.
Efter träningen körde jag också min variant av maxstyrka:
