Hej!
Ja, det blev väl en riktig psykrunda det här. Än en gång kom jag aldrig iväg, bland annat så kapade jag av gaffelröret på cykeln. Men mest ojade jag mig över vädret och var osugen på att träna.
Kom iväg strax efter 17,30. Till en början ville jag ta det försiktigt för att se att allting fungerade med cykeln. Tyckte redan igår att däcken kändes konstiga, det var som att dom inte fullt ut passade.
Hade okej vindar till Falun och vidare emot Bjursås. Efter Baggbobacken när jag just passerat Andersbo så tittar jag ner på bakhjulet då det kändes som om jag fått en bakstötdämpare när det blev så mjukt. Punktering, kul!
Jag hade en slang med mig och än en gång var det ett helvete att få på däcket. Fick till sist på skiten efter 20-30 minuter svärandes bland en svärm med hungriga myggor, dock fick jag inte i jättemycket luft, började trampa och kände att slangen låg fel då det studsade till vid jämna mellanrum. Jag stannade och försökte vicka på däck och slang, vilket verkade hjälpa, så jag drog en chansning och fortsatte psykrundan då jag ändå inte har något att komma hem till. Ändå lite ballar av stål att fortsätta när klockan visade efter 20,00 och jag hade minst tre timmar kvar.
Vågade dock inte stå på speciellt mycket utför eller i kurvorna, däcket kändes lite konstigt fortsatt, dessutom hade jag inte speciellt mycket luft i, så min skamgräns om 30 km/h i snitt rök all världens väg.
Andra roligheter från passet:
– Höll på köra på ett vildsvin som sprang över vägen innan Djura. Trodde först det var en stor hund, sen en varg, innan jag till sist, för andra gången i livet bevittnar ett vildsvin.
– Sista 90 minuterna höll jag på frysa ihjäl, kunde knappt växla eller bromsa. Hade stora svårigheter med att bara kunna byta läge på händerna. Kul att man ska behöva ha handskar i juni! Usch. Vi har haft vår sommar, jag säger det igen.
– Det blev nästan otäckt mörkt den sista timmen. Tack och lov var det knappt några bilar ute.
– Bara 6-7 mil med konstant rak motvind, mellan typ Ingels och Arvslindan.
– Väl hemma så tog det över en minut att lyckas bända bak armen och få kontroll över handen så jag kunde få fram nyckeln i ryggfickan. Kul liv man lever ändå!
I övrigt kände jag mig ändå helt okej pigg nästan hela passet som slutade på 5 h 08 min och 152 kilometer. Efteråt (hör och häpna) sket jag faktiskt i den planerade gluteus-styrkan, blev så fruktansvärt frusen. Jag får fördela ut den under resterande dagar i veckan.
Godnatt.
