61:an kom!

Hej på er!

Ny dag, nytt stakpass. Idag var det oerhört slitsamt till en början. Flera gånger var jag nära att vända hem. Inte nog med att det låg ett tunt lager med nysnö som gjorde det nästan omöjligt att ta sig framåt så frös jag om händer och fötter direkt. Kände mig ruskigt trött dessutom.

Efter fem minuter så stannade jag (passets enda stopp) för att veva igång armarna, samt sätta på mig mina plasthandskar under de två par vantar jag hade på mig. Dessutom hade jag glömt att klicka igång mina värmestrumpor. Dessa två åtgärder gjorde susen för mina frusna extremiteter. Tyvärr var det fortsatt riktigt tungfört.

Då planen var att staka i fyra timmar så var det bara att ta tjuren vid hornen och fortsätta krigandet. Efter cirka två timmar stötte jag på en bekant vid Mattias Waller som slog följe med mig i cirka 45 minuter. Sällskapet gjorde att tiden gick snabbare och dessutom började det gå allt lättare i spåren. Även kroppen började så sakta vakna till liv efter cirka 2,5 h, tack och lov.

Med tre timmar på klockan så började jag med mina sedvanliga tio impulser på 15 stavtag vardera. Hälften uppför och hälften på flacken. Skönt med en piggare kropp och ett snabbare före.

När jag passerat tre timmar på klockan så insåg jag att det inte skulle behöva alltför mycket mer tid till att nå 60 kilometer denna dag, vilket såklart blev det nya målet för passet. I samband med detta så stötte jag på den lovande skidåkaren Nils Bergström som jag fick sällskap av resten av passet.

Fint att ha räddat passet med trevligt sällskap och en kropp som till slut ville spela på lag. Detta gav mig 4 h 10 min och 61,2 kilometer rakt in i stakmusklerna!

Som avslutning på denna långa dag blev det mitt bål-/stabilitetstyrkepass i hemmets lugna vrå.

Nya tag imorgon på förhoppningsvis snabbare spår från start.