Foton: Orsa SK
Foto: Team Simon Andersson
Sömn
Har väl så sakta börjat vakna till liv. Jag fick dock ett häftigt uppvaknande redan klockan 05,58 av att Alfons började gallskrika. Jag tog upp honom till mig i sängen och han var otröstlig under ett gäng minuter. Vet inte om det berodde på att han drömt eller om han hade ont någonstans. Till slut gick det dock över. Han har varit lite hängig under de senaste dagarna också, så han kanske har något virus eller så. På tal om häftigt uppvaknande så vaknade jag upp igår morse klockan 05 av tre stycken bestämda knackningar i sängen vid huvudhöjd. Väldigt mysko och jag blev faktiskt rätt rädd där ett tag. Vad det var kan jag än inte svara på. Kanske ett spöke? Kanske Boss som visade att han är med oss?
Jag har i alla fall fått sovit kring eller över åtta timmar de senaste sju nätterna och det har varit väldigt välbehövligt! Hoppas på en fortsättning där.
Konstig idé
Jag fick just en konstig idé som bara dök upp i skallen. Tänk om det skulle arrangeras en ny form av skidtävlingar,där tävlingsidén är att alla startar samtidigt, uppgiften är att med synkroniserade GPS:er eller liknande åka minst 42 kilometer på snabbast möjliga tid och sedan återvända till målet. Man får välja vilka banor man vill och åka dom hur många varv man vill. Undrar om det hade varit något? Undrar om man hade åkt i klungor, eller valt att åka ensam? Sjuk tanke hur som helst, lite som skidorientering, men ändå inte. Hade kanske varit svårt att kontrollera hela arrangemanget också och ännu svårare för publiken att hålla koll. Men det hade kanske kunnat bli en väldigt speciell TV-underhållning?!
Status
Jag är inte helt sänkt i kroppen, men inte pigg heller. Tanken är att jag ska vila två dagar nu, för att få tillbaka lite ork inför söndagens Bessemmerloppet och därefter Vasaloppet. Jag kommer nu successivt att försöka dra ner på träningen inför Vasan, för att på så sätt få lite överskott. Får se om det fungerar, men att träna något speciellt nu är nog för sent, det gäller att försöka få till en bra dagsform bara.
Efter Vasaloppet får vi se vad det blir. Om det blir något mer skidlopp i år eller inte. Kanske, kanske inte. Vintern brukar ju ”dö” en aning efter Vasaloppet. Jag kommer nog träna lite mer på känn då under en längre tid och träna det jag är sugen på. Det känns så nu i alla fall, det kan ju ändras.
Just nu är jag lite småless över gårdagens dåliga känsla i kroppen och även en aning orolig över att jag inte tycker mig ha något riktigt tryck i kroppen. Jag ska på massage senare idag, det ser jag fram emot!
Ja ja, skidåkning är ju inte hela livet! Det finns ju annat:
Två supertröttingar
https://adamsteen.se/
Hur ser du på att du klarade VL0 i söndags men inte i lördags?
Skulle vara intressant att höra hur seedningskommittén resonerade kring seedningen mellan t.ex. sällskapsresan i Åsarna (där en hel hög VL1-åkare klarade VL0 för första gången efter att ha i lugn takt åkt tillsammans med täten fram till sista backen) och Orsa där det var körning från start…och så Bergebo förstås – för visst åkte du väl ändå bättre i lördags än i söndags?
Ja, det är helt sjukt.
Ja jag har inga kommentarer alltså. Jag har ingen aning om hur dom drar sina gränser och så vidare. Det jag vet är att jag utan problem hade kunnat plockat bort hälften av de åkare som står i elitledet, utan att blinka. Jag själv är väl på gränsen att platsa där.
Ja, jag åkte bättre i lördags
Hej Adam
Läste för ett tag sen en intervju med Andreas Nygard. Han menar att många svenska långloppsåkare har för dålig kondition. Och tränar för mycket stakning långa pass med för låg puls. Medan han själv sällan åkte några ultralånga pass. Han åkte påtagligt ofta med fäste också för att öka konditionen.
Anton Karlsson istället körde rätt typisk långloppsträning. Tror du man som långloppsåkare överskattar betydelsen av långa lugna stakpass oavsett led i vasaloppet. Norrmännen ligger ju en bit före oss i resultatlistorna:) Jag själv har inspirerats av dina löpbandsintervaller och tycker det är ett super bra inslag i träningen. Tror också spinning kan vara grymt.träning som är lätt att komma upp i hög puls. Ursäkta långt inlägg. Bara intressant att höra din åsikt i frågan.
Mvh Simon
Hej.
Jag kan ju hålla med Nygaard men även Anton Karlsson. Jag tror det kanske finns en övertro i långa lugna stakpass. Men allt handlar väl om tid och hur mycket man kan träna. Det krävs ju en viss träning på det man vill bli bra på. Ju mindre tid man har, desto mer måste man träna det man vill tävla på.
Men jag tror helt klart på pass där pulsen får sig en rejäl omgång. Ditt hjärta vet ju inte vad du tränar direkt. Men sen måste man träna musklerna specifikt med just stakningen då. Men sen om det kanske blir för mycket långa och lugna pass kan ju faktiskt vara en sanning. Ju äldre man blir och desto mindre tid man får till träning (tänker för mig nu med barn) desto viktigare är det att få till hårda pass när jag väl kan träna. Så tänker jag iaf 🙂