Tjena!
Idag var det inte kul att cykla. Troligen hade det varit bedrövligt att åka rullskidor också. Det enda som hade fungerat utan att få psykbryt för egen del hade varit att köra på balkongen. Ni kanske kan gissa varför? Jo, min ständiga antagonist: vinden. Nu var den tillbaka där den var för två år sedan, alltså ständig motvind oavsett åkriktning. Hur är det ens möjligt att ha motvind, om inte 100% av tiden så åtminstone 96% på denna vända:
Det är en gåta för mig. Men att det är möjligt, det kan jag då lova dig!
Jag fick slita som ett as för att hålla min skamgräns på 30 km/h. Med några kilometer kvar så låg jag strax bakom och fick göra en monsteravslutning för att lyckas klara det, vilket jag gjorde med nöd och näppe.
Misären landade på 3 h 39 min och 110 km. Hoppas jag aldrig mer behöver träna utomhus.
Nu ska jag köra kettlebell-styrka och sedan beställa mat från foodora för att jag tycker synd om mig själv som ständigt utsätter mig för denna misär.