Gick hela jobbdagen och tänkte/oroade mig inför detta egentliga blöjpass: trx-styrka + tre timmar stakning. Seg i kropp och huvud. Gav mig ändå iväg, kom hem efter 2,30. Total soppatorsk. Energilåg. Less. Inte tankar om ballonger, tårtor och champagne under passet direkt.
Fan om det kommer kännas såhär dåligt hela tiden nu bara för att jag börjat jobba. Jag vill ju träna bra och ha en bra känsla. Precis som hela sommaren.
Nu, två jobbdagar och ett halvt träningspass, med århundradets sämsta känsla. Det är egentligen helt förkastligt och värdelöst att träna på eftermiddagarna, har ju inte varit energilåg ett enda pass när jag tränat i sommar.. och jag har inte riktigt psyket till att ”nöja mig med bara” korta pass nu. Jag vill träna bra pass.
Fick brev härom veckan. Det är nog ingen fara, jag ska lämna ett utdrag från polisregistret till rektorn. Man måste göra det en gång per år för att få jobba i skola
Godmorgon.
En dag tog det ungefär, innan min harmoni kring sommarens träning byttes mot stress och oro kring hur jag ska hinna med mina träningstimmar utan att vara vaken 24/7. Nu gäller det verkligen att jag försöker slappna av kring det och inte oroar mig över just träningstimmar och istället hellre fortsätter att fokusera på bra pass.
Jag har sovit lite halvkasst i de två senaste nätterna, det kan nog ha gjort sitt till också. Jag brukar kunna behöva en liten övergångs- eller omställnings-period på någon dag, innan jag kommer in i saker. Det var lite ovant igår att komma tillbaka till det höga ljudet och en lite annan form av ”stress” än den jag nu vant mig med. Det har ju gått bra förr, så det kommer det göra nu också!
Men det gäller att jag inte vacklar med inställningen, har kommit på mig själv flera gånger under det senaste dygnet med att tänka: ”hur fan ska jag klara av och orka med både jobbet och träningen nu? Jag som tränat så bra i sommar”. Ja, med den inställningen går det ju i alla fall inte. Men tro mig, jag jobbar på det.
Idag ska jag försöka mig på att träna efter jobbet. Det ska bli bra. En dag i taget!
Första ”skoldagen” avklarad. Skönt med en mjukstart och en kort dag. Som det ser ut framöver så kommer jag sluta klockan 13,30 på onsdagar och fredagar, och klockan 14,30 övriga tre jobbdagar. Det är väl överkomligt ändå.
Denna träningsveckan så tänkte jag mig något sådant här:
Mån: Vila
Tis: 3 h stak + TRX
Ons: Älven runt, löprace 4,6 km
Tors: 3 h löp
Fre: 3 h stak
Lör: Vildmarksloppet , löprace 32 km
Sön: Vila
Kommer landa på 12-13 timmar ungefär, därefter så har jag två veckor kvar på denna träningsperiod som är planerad till 70 timmar. Då kan vi alltså räkna ut att det på de två avslutande veckorna lär in 35 timmar ytterligare. Det ska vi väl klara av?! Mycket siffror här. Men jag gillar just siffror och uträkningar hit och dit. Har spenderat åtskilliga träningstimmar och även tävlingar åt tänkandets ädla konst.
Tänkte försöka mig på att utgå från Borlänge under passen denna veckan. Då det ändå verkar som att jag får träna själv. Kul med lite ny terräng. Kommer väl bli en del stakande i Skräddarbacken och på löpningen tänkte jag försöka utforska lite vid Tjärnaberget, ser ut att finnas fina stigar och leder där.
Då var måndagen den 22:a augusti här. Det som kändes så avlägset när jag gick på ”sommarlov” den 10:e juni. Men det sägs ju att tiden går fort när man har roligt. Och roligt har jag haft det. Detta är nog tveklöst den bästa sommaren jag haft! Tack till först och främst Amanda, men också mina trevliga och bra träningskompisar!
Det kommer nog bli bra med jobbet också, funkade ju bra i våras. Ska bli skönt ändå, lite trist bara att det inte blir så mycket förmiddagsträningar och att man kanske måste träna mycket ensam. Men men, vi tar en vecka i taget, sköter livet runt om, gör en bra planering och tror på det jag gör och gjort!
Jag summerade träningen under mina lediga tio veckor och tre dagar igår:
177,45 timmar
10 TRX-pass (= fem timmar extra, räknar en halvtimme per pass)
2633 kilometer (inte en meter cykel)
NÖJD!
Idag ska jag vila, tänkte delge er veckans plan senare. Nu får ni hålla till godo på några bilder på min Benz som jag putsade upp igår:
Har ni någon gång funderat på att bara åka iväg? Känna friheten i att sticka någonstans? Vad hade inte varit mer härligt och haft en sådan frihetskänsla som att dra söderut för att uppleva Sydeuropa eller Asien. Eller varför inte nord- eller Sydamerika, och då på en motorcykel?! Det finns bra sidor här på internet där du hittar motorcyklar och sedan tillbehör till den såsom kläder, skydd, reservdelar, och så vidare.
När jag slutar med idrotten så hade det varit en semester av sällan skådat slag att dra iväg på en lång tripp med en motorcykel. Det måste ju vara ett mål i livet. Tänk att sätta sig på ”cykeln”, starta den, dra på sig hjälmen och sedan bara dra, utan något riktigt mål med resan. Sen med trevligt sällskap i form av tjej eller vän(ner), antingen på egna motorcyklar eller två på varje hade ju varit helt oslagbart!
Detta är ju något som jag någon gång skulle vilja uppleva, men som jag nu bara får dagdrömma om. Men vem vet, kanske det blir verklighet någon gång i framtiden. Tills dess får jag fortsätta drömma och kolla runt på internet efter coola motorcyklar och tillbehör till den.
Adam Larsson brukar alltid blunda på de foton jag tar av honom, så för att undvika det använder han alltid brillor när vi tränar ihop
Hej hej.
Det var den träningsveckan det! En vecka som jag lite smått planerade till 18, och på sin höjd 19 timmar, men som när summeringen är klar slutade på mäktiga 22,10 h! Dessutom så lyckades jag för förstå gången detta träningsåret att komma över 300 kilometer (om vi räknar bort de veckorna i våras när jag cyklade en del). Veckans kilometerdos landade på 303,9. Det är inte fy skam, enbart fördelat på löpning och stakning dessutom! När vi ändå är inne på statistik så gjorde jag en check på min onlineträningsdagbok som är automatisk från Polar och såg att jag tränat 641 timmar och 9290 kilometer under de senaste 365 dagarna, och då har jag inte använt klockan på exakt alla pass eller alla tävlingar, det är ju lovande!
Dagens pass då. Jag åkte från Amanda i Nygårdarna och Adam från sig i Medväga. Vi möttes vid Kvarnsvedens pappersbruk. Därifrån så åkte vi bort till cykelbanan längs riksväg 293, in mot och igenom Vallmora, förbi Valsan och upp till Rexbo. I Rexbo så vände vi och åkte samma väg tillbaka. Jag hade 1,36 timmar åkta uppe i Rexbo, men det var blöt asfalt i början på passet, som sedan torkade upp och det är lite mer uppförsbackar på ditvägen, så jag hann tillbaka hem igen på mina planerade tre timmar. Enda passet denna vecka som det inte blev bonustid på, king. Båda åkte på Elpex-treor och vi stakade endast.
På dessa tre timmar så hann jag åka 51,52 kilometer och plockade 295 höjdmeter. Jämför man med igår så var backen upp till Evertsberg 225 höjdmeter på 7,56 kilometer, den kändes då vill jag lova, med en timmes urblåsning i benen från strax innan.
Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen och börja ladda mentalt inför morgondagens jobb. Känns lite tråkigt att börja jobba igen, mest för att jag inte kommer kunna träna som nu, men också att jag mestadels måste träna ensam och på eftermiddagar. Men fan, det ska nog gå bra. Jag mår ju bra i alla fall och jag har en riktigt bra träningssommar i ryggen. Fortsätter jag bara vara lika seriös som jag varit så kommer jag ändå få till bättre träning än innan, när jag inte riktigt tränade lika seriöst.
Jag och Amanda var till Frostbrunnsdalen här i Borlänge i fredags, väldigt mysigt ställe måste jag erkänna. Det finns ändå något guldkorn här och där i Borlänge, även om det är jobbigt för en Falu-frälst kille som mig att säga
Hej hej.
Sista dagen på sommarlovet nu. Hur firar vi då denna dagen som bäst då? Jo, genom träning såklart. Det blir ett stakpass här i Borlänge idag, tillsammans med Adam Larsson. Ni ska få en liten sammanställning på min träning under sommarlovets tio veckor här inom någon dag.
Det var kul för Jenny Rissveds att hon vann OS-guld igår! Det är också rätt kul när det går bra för någon hur många ”kompisar” personen då helt plötsligt har/får. Vart är dom ”kompisarna” när det går dåligt?
Det är sjukt det här med konditionsidrott. Ju mer man tränar och ju bättre man blir, så blir man likväl lika trött när man tävlar. Enda skillnaden är ju att man springer/cyklar/åker lite snabbare. Tänk om man ändå kunde bli så pass tränad att man inte blir trött?! Det får bli målet.
Då är jag tillbaka igen där allt började idag; Evertsberg. Har med egen maskin tagit mig till och från Oxberg. Vi tar det från början:
Jag började med att lämna rullskidor, stavar, pjäxor och torra kläder i Oxberg. Där vi brukar bo dagarna innan Vasaloppet. Som tur är lämnade jag mina Elpex-tvåor där, och inte någon dum idé med treor eller fyror. Jag brukar nämligen vara rätt förstörd efter löplopp. Idag var inget undantag.
Tog sedan min bil upp till Evertsberg i god tid innan min start/växling. Värmde upp länge och väl (45 minuter ungefär) med både lite tänjövningar, ruscher och en kortare tröskelintervall. Allt för att vara så väl förberedd som möjligt.
Jag startade i ett ganska lugnt tempo. Då jag tidigare sprungit denna sträckan som mer eller mindre är platt eller utför första halvan så har jag vid flera tillfällen sprungit för fort. Idag så försökte jag mer flyta på och hålla igen för att inte gå mig stum. Redan efter 3-4 kilometer så började jag bli en aning trött, men jag litade på mig själv och min förmåga. Försökte hålla ett okej tempo, trycka lite mer på platten, flyta utför och springa med korta, lätta steg med lite högre frekvens uppför. Det funkade rätt bra. Efter funktionärernas kilometermärken så höll jag ungefär jämna tider med min bästa notering efter 10,3 kilometer (37,00).
När jag hade passerat dessa 10,3 kilometer så hade jag fortfarande ork kvar, så förhoppningen om att slå mitt tidigare pers på 56,59 var god. Fortsatte gneta på hela vägen in i mål och kunde glatt konstatera att jag sprungit på: 56,06!! Placering åtta på sträckan. Nöjd satan med det!
Låg länge efteråt och tog igen mig. Utpumpad och trött. Kilometertiden på sträckan Evertsberg – Oxberg blev 3,44 i snitt, 15,03 kilometer enligt min klocka, 185 snittpuls och 191 maxpuls. Lite lågt kanske, men jag är rätt sliten, så jag får vara nöjd!
När jag hämtat igen mig så joggade jag ner till stället där jag hade mina ombyteskläder. Bytte om och satte sedan av mot Evertsberg igen. Det passet blev en timme långt (hann då med att skarva en kilometer mot Risberg, för att få min efterlängtade timme). Totalt blev det 16 kilometer och 265 höjdmeter (en jävla backe upp till Evertsberg!). Trots att jag bara åkte för att ta mig framåt så var jag till en börjanjävligt trött och sliten, pulsen var väldigt hög den med. Men så brukar det vara efter sådana här urblåsningar.
Åter en bild från Mudlife OCR i Älvdalen. Vadar i ett vattendrag och försöker samtidigt bli av med såpa på händerna inför kommande armgång
Idag ska jag åter upp till dessa trakter igen. Närmare bestämt Evertsberg. Det är ju Vasastafetten idag och jag ska som brukligt springa den femte sträckan: Evertsberg – Oxberg. Laget som jag tävlar för är Sågmyra SK. Jag kommer troligen att starta någon gång kring klockan 12,10-12,15. Hoppas jag inte är alltför mörbultad sedan gårdagen, har inte riktigt våga känna efter ännu, men det visar sig på uppvärmningen!
Efter min målgång så tänkte jag åka rullskidor upp tillbaka till Evertsberg igen, för att hämta min bil. Så det är lite planering nu innan, för att jag inte ska glömma något och så vidare.
Här sitter vi, jag och Ringsby, efter ett väl avverkat intervallpass
Ja, man har ju fått smakat på mjölksyrans goda idag igen. Efter att ha joggat tillsammans med Ringsby upp till Lugnets friidrottsbana för samlingen klockan 08,30 så var det dags för ett tuffare pass. Först så skulle vi jogga till skidstadion och därefter runt elljusspåret, de som ville fick köra det som en stegring, med mer fart mot slutet. Jag körde åtta minuter i tröskelzonen ungefär.
Tillbaka vid friidrottsplanen igen så var det dags för ett litet block med spänst: fem varv: jämfotahopp över fem häckar + enbenshopp (sju per ben) uppför läktaren. Efter avklarade spänsthopp så var vi nu redo för dagens huvudmoment: tre block med 1200 m – 800 m – 400 m. En minuts vila mellan intervallerna och fem minuter mellan blocken. Här är mina tider:
_____ Första blocket: _____
1200 m: 3,42 min, 180 snittpuls, 188 maxpuls
800 m: 2,27 min, 180 snittpuls, 190 maxpuls
400 m: 68 sek, 178 snittpuls, 188 maxpuls
_____ Andra blocket: _____
1200 m: 3,40 min, 181 snittpuls, 189 maxpuls
800 m: 2,28 min, 182 snittpuls, 189 maxpuls
400 m: 69 sek, 179 snittpuls, 186 maxpuls
_____ Tredje blocket: _____
1200 m: 3,43 min, 179 snittpuls, 188 maxpuls
800 m: 2,29 min, 182 snittpuls, 187 maxpuls
400 m: 70 sek, 179 snittpuls, 185 maxpuls
Höll medvetet igen en aning i det första blocket. Men på 1200 meters-intervallen i det andra blocket så blev det lite för hård öppning och jag fick en galen mjölksyra. Ungefär samma sak som hände när jag körde ett ”Vasapass” med Kalle Gräfnings och Jimmie Johnsson för en tid sedan, hade även då vilat dagen innan, så det kan nog vara förklaringen. Kroppen kan reagera lite konstigt efter en vilodag och jag brukar aldrig vila dagen innan tävlingar. Jag är ändå väldigt nöjd med genomförandet och med tiderna på passet.
Efter en lite längre nedjogg för att försöka skölja ur mina slaktade ben, så rusade jag direkt in på gymet för att köra ett TRX-pass (film från sista övningen längre ner). Kändes stabilt. Avslutade dagens träning med att köra tio stycken fartökningar á 20 stavtag i SkiErgen!
Just ja, under nedjoggen så hittade jag ett VISA-kort. Kollade upp namnet, sökte upp personen på Facebook och även hitta.se. Fick tag i en lycklig person som jag sedan mötte upp vid gymet. Så då har jag gjort denna veckas påfyllning av karmakontot också!
Bilder och film:
En mjölksyrastinn kille, precis efter sista intervallen
Efter lite mental laddning och stretch inne på gymet så var jag redo för TRX-styrkan
Inte jätteinspirerande väder idag
En av mina sex TRX-övningar (körde med lite högre inställda rep idag, för omväxlingens skull)
