Tjoho.

Har just slitit mig igenom ett intervallpass på de klassiska rullskidorna. Det var allt annat än behagligt. Utan att överdriva så tror jag att jag var minst lika stum som Lisa är bitter.. Och det vill inte säga lite. Körde tre intervaller på dryga åtta minuter vardera. 

Första intervallen; från Skuggarvet upp till toppen halvvägs till Lugnet. Kändes faktiskt riktigt bra första halvminuten, sen gick det över, rejält.  

Andra intervallen; från stora grusparkeringen nere vid Lugnet, upp till Kårestugan. Mitt i Sjulsarvsbacken kom jag ikapp ett stort gäng ungdomsorienterare med ledare från OK Kåre. Tur var det, för mitt i vägen stod ett staket som täckte hela vägbanan. Dock så upptäckte den gamle stororienteraren Jimmy Birklin det hela och skyndade sig att flytta på det. Tackade honom, försökte öka något inför min ”publik” och så var den intervallen förstörd.    

Tredje och sista intervallen; samma start som föregående och samma målgång som den första. Tog det något lugnare i början, för att om möjligt kunna öka mot slutet. Behöver jag skriva att det inte gick så bra med den där fartökningen? Jag tog i mer, blev tröttare och åkte saktare, det är ju skapligt!

Känner mig rätt trött i kroppen för tillfället, för er som har undrat så mycket så kan jag berätta att jag fortsatt har ont i ryggen, men det börjar släppa aningens. Så inatt kan slipper ni ligga sömnlösa och sparka täcke. Jag är snart på banan igen!

Tog tre bilder från planthygget idag förresten: