Smakat syra!

Det var inte någon raketfart, det kändes inte speciellt bra, det var garanterat inte vackert. Men det blev ett tufft, jobbigt och förhoppningsvis givande stakintervallpass. Det var väldigt nära att jag gick ner och ställde mig vid Skiergen (prizm trail-väder = skiergväder) istället för att köra ute, men jag tog mig samman och begav mig ut ändå.

Jag körde följande intervaller:

Siffrorna symboliserar minuter. Fyrorna och ettorna kördes uppför Kalles väg i Skräddarbacken, en halvseg uppförsbacke. Vilade en minut mellan dessa intervaller. Tiominutersintervallerna gick runt min bana där i närheten. Tanken med passet var att jag skulle simulera ett långlopp i miniatyr. Först snabbt på de första intervallerna, därefter lite marschfart, snabbt igen i mitten, marschfart och så avslutningsvis snabbt igen inför ”målgång”. Tanken var att de längsta intervallerna skulle gå i tröskel, fyrorna över tröskel och ettorna max. Tycker jag lyckades skapligt med det ändå, inga höjdarfarter med tanke på kylan och blöt asfalt, men jag fick en skapligt hög puls åtminstone, med 176 i max. 

Totalt tog passet 95 minuter (35 minuter i hög intensitet), jag hann avverka 26,4 kilometer och 451 höjdmeter. Kändes välbehövligt att försöka ta tag i skidformen, men jag antar att jag lär söka med ljus och lykta efter den en tid framöver. Förhoppningsvis kommer jag få fin boost av mina dubbeltrösklar!

https://adamsteen.se/