Goder afton comrades.
Tidigare idag pratade jag ju om det här med min vardagsmotion och hela den biten. Idag blev det ytterligare cirka 10 kilometer på min blyhäst till pendlingshoj då jag och de andra idrottslärarna inventerade vår orienteringsbana. Jag fick leta efter elva kontroller i stadsmiljö:
Jag hittade alla kontroller utom två och dom misstänker jag har blivit borttagna. Inte illa för en kille som en enda gång under skoltiden klarade orienteringen och det under någon form av ”omprov” när jag tog rygg på en annan elev från klassen. Orientering har alltid i mitt yngre liv varit något jag föraktat och ogillat. Men nu i äldre dagar så kan jag faktiskt se tjusningen i det hela och det skulle garanterat vara roligt att ge mig ut på något distanspass, samtidigt som jag letade kontroller. Numer har jag ju till och med ett par orienteringsbyxor som jag använder på vissa löppass!
Träningen idag då. Jo, jag fick sällskap av Elis Weslien och det var tur kan jag lova. Så fort jag ställde mig på skidorna och stack iväg så började det småregna, det blåste kallt och temperaturen var sjunkande från sju plusgrader.. Hade det inte varit för att jag skulle möta Elis så vete tusan om jag inte hade vänt om och gått in istället. Men att ge upp träningspass är egentligen inte min melodi, nästan oavsett känsla. Dessutom så är jag nu orolig över min bedrövliga form när det kommer till rullskidor och sen skidor. Har jag tränat tillräckligt, speciellt när det kommer till långa pass och intervaller? Känslan nu är ju att jag inte har det, men jag får väl försöka åtgärda det framöver nu.
Vi körde ett lugnt pass på två timmar och 30,8 kilometer. Riktigt tungrullat i blåsten och kylan. Jag körde på mina Elpexfyror. Kände mig inte speciellt pigg, inte alltför seg heller för den delen. Medium minus helt enkelt.
Imorgon väntar ett lättare löppass med skidprofilen, det blir skönt att träna på morgonen.
Ha en trevlig kväll!
https://adamsteen.se/
