Hallå!
Imorse var det så kallt att jag höll på att frysa av mig varenda utstickande del från kroppen på vägen till jobbet. Likaså nu på kvällen, när jag åkte av mig efter intervallerna. Jag frös om händer och fötter, det trots att temperaturen när jag kom hem visade på nio plusgrader.
Jag bävar inför vintern mer än någonsin. En sak hade ju varit om jag alltid tog bilen till jobbet, samt till och från Alfons skola. Dessutom om jag skitit helt i att träna, alternativt enbart inomhusträning. I de fallen hade ju en vinter knappt märkts av. Men tjurskallig som jag är så ska jag givetvis cykla varenda jävla dag till arbetet och dessutom verkar jag med en dåres envishet vägra släppa taget om skidåkningen. Vilket gör att det nu väntas ett halvår med konstant frysande för främst mina arma stackars händer och fötter.
Hemska tanke detta ständiga frysande. Vad är det som driver mig undrar ni kanske? Svaret på den frågan söker jag också. Vi kanske kan leta tillsammans?! Det jag vet är att det kostar på något fruktansvärt, både för kropp och skalle.
Men har vi tur kanske jag slipper tävlingar i vinter, för jag har fortfarande inte klart med någon skidklubb att tävla för, håll tummarna att det fortsätter, isåfall har jag ju inget val!
Träningen blev i alla fall av helt enligt plan även idag. Jag körde en uppvärmning på cirka 40 minuter ut till cykelvägen vid 293:an och bombade därefter iväg längs min vanliga tur över Vallmora, Smedsbo, till Falun och tillbaka.
Intervallerna för denna gång blev 12 x 5 minuter (1,5 minut vila), en impuls per intervall där jag växlade mellan att starta med en, en i mitten, eller avsluta med en. Snittet landade på 22,0 på mina Elpex 4, det var ju trots allt helt okej! Kändes okej i fall.
På hemvägen blev det som bekant kallt och givetvis även mörkt. Men jag lyckades skrapa ihop 2 h 40 min och 47,2 kilometer. Bättre än inget.
