Tjena!
Idag blev det ett tvådelat träningspass, eller ett crosspass som skidåkare kallar det, av någon outgrundlig anledning.
Del 1, löpning
Träningen startade med löpning. Om det fortsätter fungera med hälsenan och om den inte blir värre så ska jag försöka få in lite mer av löpning igen. En träningsform jag gillar och som jag tycker ger mig mycket. Det känns som att jag inte får upp samma flås av enbart stakning, men det kan kanske var inbillning också. Dock så törs jag inte ge mig ut på mina sedan tidigare vanliga tretimmarspass.
Rundan började med en sväng upp på Tjärnaberget på stigar, därefter blev det grusväg ned till Mellsta där jag sprang nästan hela grön 7,5 km och ett varv runt elljusspårets yttervarv.
Hälsenan kändes av lite lätt ibland, men inte alltför farligt. Benen var ganska pigga i nästan en timme, för att sedan mattas av successivt. Konstigt vore väl annars.
Jag fick ihop 1 h 35 min och 19,3 kilometer i mina Hoka Speedgoat.
Del 2, stakning
Efter löpningen så bytte jag ut löparskorna mot ett par Swenor 4 och gav mig ut på en staktur.
Det bjöds på väder +ANNAT idag igen. Givetvis regnskurar som inte bara är irriterande att få på min blekfeta lekamen, utan även skänker en våt och betydligt mer tungrullad vägbana, samt grusiga pjäxor och rullskidor. 1 083 345:e dagen i följd med nederbörd, men vem håller räkningen? Dessutom den där galna vinden (läs: orkaner i 12 Beaufort) som på dagens tur var emot mig varvet runt, oavsett åkritning. Stavarna slant onödigt mycket, trots att spetsarna var nyslipade. Avslutningsvis var hela norra Europas bilpark ute och åkte just på de vägar där jag befann mig. Höll jag mig på cykelbanor så hade jag istället sällskap av halva Sveriges elsparkcykel-flotta. Just dessa elsparkcyklar stör mig något oerhört, då det ofta är ungdomar med total avsaknad av trafikvett som åker runt på dessa och blir ännu latare och ännu tjockare. Åk cykel eller gå för helvete! Ni hör ju att jag hade lite lätt fog för irritation idag. Det stannade dock vid lätt till måttlig irritation, utan några direkta utsvävningar i form av skrik eller annat. Vuxet av mig! Jag inser ju ändå med lite distans till träningspasset under sådan här dagar att problemen är skapade av mig själva och att det egentligen inte är så allvarliga bekymmer. Men det är kul att klaga också!
Stakningen gick förutom ovan bestyr helt okej. Jag skramlade ihop 1 h 25 min och 26,1 kilometer. Passade också på att dunka in tio impulser under ruttens gång.
Tre nya timmar in i träningsdagboken!
