Godkväll.
Äntligen smattrat av ett riktigt pass igen. 3 h 20 min, 52,2 kilometer och 1 000 höjdmeter lugn stakning på Lugnet. Men det var småkämpigt i kylan och i de stundtals riktigt dåliga spåren. Uppför gick det halvtungt, medan det utför var ren blåis och rodelbana. Höll på att frysa av mig händerna halvvägs också, men det räddade jag återigen med mina älskade plasthandskar som ligger i vätskebältet. Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta, men jag saknade fan spåren i Bergebo idag.
Förutom ovan så kändes det helt okej ändå. Första två timmarna var jag lite småseg, för att sedan vända känslan till ganska bra på slutet. Jag misstänkte att det skulle släppa och kännas bättre, därför höll jag ut lite längre. Hade ingen plan innan, utan den var lite flytande mellan cirka 2 och 4 timmar.
Känns skönt att vara igång igen. Jag hoppas att denna långa vila bara gjort mig gott och att jag behövde den. Känner mig en aning mer reparerad mentalt och fysiskt.
Det har varit skönt att komma bort från jobbet också, mår som bekant dåligt av det och har rejäl ångest av att tänka på det. Men jag har släppt det mer och mer, även när jag är där. Skiter i det mesta där och gör minsta möjliga bara. Får man dåliga anställningsvillkor så presterar jag samma tillbaka bara. Istället för att stressa ihjäl mig för en massa måsten och krav. Det har funkat bättre den sista tiden i alla fall.
Ett annat ”problem” har dykt upp igen, ungefär samma som slutet av 2020 och början av 2021. Mina innehav på börsen har vaknat till igen. I torsdags ökade portföljen med en årslön(!) för mig, mycket tack vare monstret Evolution.. Visserligen tjänar jag ju pengar som en ja, ni vet, men ändå. Känns så jävla ovärt att slita på ett jobb man hatar för 500 kronor om dagen! Jag måste försöka hitta någonting jag gillar att göra, men jag vet ju fan inte vad jag vill här i livet!? Jag är dock väldigt ödmjuk inför kommande tuffa tider på börsen, speciellt med det riktigt bedrövliga börsåret 2022 och med tanke på alla problem i omvärlden så är inte det över med nedgångar än på länge tror jag.
Jag vet i alla fall att jag vill försöka prestera bättre i skidspåret igen, efter denna misär som varit. Måste försöka ta tillbaka tronen i familjen också, men det blir svårt när min bror blivit så pass stark, medan jag själv snarare verkar ha blivit sämre, åtminstone om man tittar i resultatlistorna.
Vad gäller planen framåt så ska jag gå på känsla och försöka komma igång bra igen. Förhoppningsvis är jag redo för tävling kommande helg!
