Hej och hå.

Då var vi klara rent träningsmässigt med detta läger. Nu återstår bara lunch och hemfärd. Vi avslutade det hela idag med att springa i snöovädret på Lidingöloppsbanan i strax över 45 minuter. Det gick bra med foten, kände av vrickningen då och då. Stelheten var gryn givetvis, men ändå ganska överkomlig.

Ska bli skönt att komma hem. Då kan jag tillsammans med andra ”20-30-åringar” släppa Stella (min pitbullsliknande kamphund) lös på Lugnet..

https://adamsteen.se/

Tejpning av fotleden är en nödvändighet i detta läge.

Ligga med benen högt och skaka vad är en annan nödvändighet.

Såhär ligger jag direkt efter varje pass, totalförstörd i benen!

Dagens andra pass blev även säsongens andra inervallpass på löpning. Vi började med 25 minuter uppvärmning, därefter var det dags för Intervaller i delar av den fruktade abborbacken, 5 stycken med joggvila ner blev det. Efter backintervallerna så körde vi en fem minuter lång tröskelintervall på lättlöpt terräng.

Det som jag tycker är riktigt bra med detta läger (förutom att jag ”börjar försiktigt” med kortare och i viss mån lättare pass) är att jag tränar helt annat än vad jag brukar och mot vad kroppen är van. Vilket förhoppningsvis ”retar” kroppen och på så vis kan jag få en viss prestationsökning.

Frågor, kommentarer (förutom all spam) och besökare, var är ni??

https://adamsteen.se/

Dagen till ära så lyckades jag med konststycket att vricka högerfoten. Utmed lidingöloppets bana så mötte vi två tanter som stod mitt i vägen, jag vek av lite åt vänster, samtidigt som jag ville hålla uppsikt över deras lösspringande hund. Vilket gjorde att jag för en sekund missade att kolla var jag sprang och trampade snett. Vrickningen var ett faktum, jag haltade vidare samtidigt som jag svor både en och två ramsor över tanter och lösa hundar. Efter vrickningen fick jag stanna tre gånger och fylla strumpan med snö, vilket ledde till att jag halvt förfryste fotleden. Men framåt kom jag, då jag är rätt van med vrickningar.

Just ja, vi sprang i strax över en timme och kroppen kändes stel. Framförallt till en början. Men just innan vrickningen vid fyrtio minuter så började det kännas rätt bra i kroppen.

https://adamsteen.se/

Utsikten från fönstret på rummet här i Bosön är inte den vackraste. Rätt in i en bergvägg.

Dagens andra pass blev årets första intervallpass löpning. Backintervaller stod på programmet. Två olika långa branta backar sprang vi. Den ena backen var cirka 150 meter och avverkades sex gånger. Den andra backen var cirka hundra meter och besegrades sju gånger. Uppvärmning, nedjogg och några snabba styrkeövningar (dips, chins och brutalbänk) hann jag också med.

Jag har mer ont och är mer sliten i kroppen nu, än vad jag brukar vara på hårda skidläger. Men det handlar ju om att kroppen och musklerna inte riktigt är vana vid rörelserna.