Tjenare!

Nu mina vänner så har jag bockat av årets första rullskidpass runt Runn! Väderprognosen hotade med regn, så jag hade tröja på mig till en början, men den rök efter en timme när solen så sakta kröp fram.

Idag hade jag mina Elpexfyror med nästan helt nya hjul. Kände mig lite öm i musklerna till en början, mest på grund av gårdagens intervaller. Men ganska snabbt kom jag in i en fin lunk. Var ganska förskonad från vindar idag, så farten blev jämn passet igenom.

På kartan så ser vändan ut såhär:

Under passet så blev det bara tre korta stopp, ett för att ta av mig tröjan, ett för att fota/filma och ett för att ändra podcast. Jag drack en liter sportdryck under vägen, det var det enda som intogs. Det känns som att hårdheten och orken i kroppen börjar smyga sig tillbaka igen, efter att ha varit höljd i dunkel en längre tid. Ingen är mer tacksam än jag över det.

Det var också skönt att jag bestämde mig för att komma iväg i tid idag, så klockan 09,15 drog jag iväg. Det ger mig ett större lugn resten av dagen.

Passets siffror blev: 4,00,01 timmar, 73,54 kilometer (målet var över 70 på fyra h), 575 höjd-/fallmeter, 170 normaliserad watt, 18,4 km/h snittfart. Jag höll mig i den högre delen av AI med 139 i snittpuls idag. Kul att det funkade att åka med lite högre i puls idag.

Efter stakningen så körde jag TRX-pass nummer 2 också, för att aktivera bålen.

Allt i sin ordning med 2XU-tights och barkaka!

Tjo!

Bra start på veckan med ett tre timmar långt stakpass på Swenor 4. I och med dagens 54,4 kilometer så har jag nu stakat 300 kilometer på de sex senaste dagarna. Inte kattpiss det heller. Det trodde jag inte för någon vecka sedan när jag knappt orkade ta mig igenom ett tretimmarspass utan att vägga.

Såhär såg rutten ut idag:

Först några svängar i Skräddarbacken för lite höjdmeter och därefter mer flack åkning via Torsång och Dalsjö. Kroppen svarade rätt bra idag och det kändes fint! Kul det åtminstone. Men humöret börjar ge vika nu när återigen mina Embracer-aktier gör djupdykningar till marinergraven. Piss. Läs mer på addesteek.se.

Vi hörs!

En ganska ovanlig syn att se mig i tröja på denna tiden av året. Men med risk för regn så ville jag ej chansa.

Ytterligare ett pass är avklarat. De senaste dagarna har det varit kämpigt att komma iväg ut på träning. Hade det bara varit idrottandet som känts kämpigt, medan allt annat känts bra så hade jag varit orolig. Nu är det väl mest den här omställningen jag står inför som jag antar spökar. Har varit lite mer fundersam igen de senaste dagarna, tyckt jag inte gör något vettigt i livet och så vidare. Men ni som känner mig vet ju att jag har såna här perioder emellanåt. Det viktiga då är ju att bara kämpa vidare och försöka övertyga mig om att det vänder.

Annat att försöka fortsätta bli bättre på är att komma i säng tidigare och framförallt gå upp tidigare. Utan dessa rutiner så blir jag lite extra stressad då jag blir så sen med allt varje dag. Så bättre rutiner Adam, skärpning nu.

Passet idag blev först lite TRX för bålen och sen en ny stakfest. Hade först en plan om att testa jogga efter stakningen, men jag bestämde mig under passets gång för att endast köra stakning idag, imorgon och måndag. Så får jag sen efter tisdagens vilodag försöka springa. Det är inte ens säkert att jag har problem med hälsenan. Kanske jag inbillar mig. Det visar sig framåt.

Jag tror ändå att min form har blivit lite bättre nu, åtminstone om vi jämför med någon vecka tillbaka. Att sen endast staka och köra en del hårda pass gör mig ju såklart sliten och trött. Passet idag kändes ändå helt okej.

Jag körde på Swenor 4 denna gång och åkte en runda som såg ut såhär:

Det blev totalt 2,50 h och 50,7 kilometer.

Tack för idag!

Hej på er!

Nu är det en fri man från jobb som skriver. Äntligen. Ska bli skönt att få fokusera på träning och Alfons en tid framöver nu.

Jag har varit ute på en ny stakvända idag. Denna gång på Swenor 4. För att hjälpa min hälsena så satte jag i en kil under hälarna, men jag vet inte om det blev något bättre, dessutom tryckte det så mycket så jag fick ont fram i foten istället och tog ur dom med en tredjedel kvar av passet. Jag har foamrollat vaderna, kört med massagepistolen och så vidare. Det gör inte jätteont, men det känns ju, så jag tror inte jag törs springa än. Samtidigt har jag ju hört historier om folk som sprungit bort problem med hälsenor, så vi får se.

Passet idag gick till Falun via riksväg 293. Därifrån åkte jag över Källviken och Olsbacka tillbaka till riksväg 293, där jag svängde hemåt igen. Fick ihop skapliga 55,3 kilometer och 3,05 timmar.

Kändes okej till en början, men det blev rätt slitsamt den sista timmen. Det är ju någon galet obehaglig vind som ständigt drabbar mig. Jag skulle ju vilja säga att den förföljer mig, men då skulle ju det vara medvind, men jag är i alla fall alltid utsatt för denna misär. Det måste ju vara mer blåsigt de senaste 4-5 åren än det varit förr?! Jag tog mig hem i alla fall, utan psykbryt, det var ju alltid något.

Imorgon väntar det garanterat nya staktimmar.