Godkväll!
Så var ytterligare en dag med dubbla intervallpass avklarad. Detta var den 21:a måndagen i rad som jag gjort det, en fin svit sedan den 22:a augusti. Frågan är dock om inte detta var den sista på ett tag. Dels börjar det mer frekvent komma tävlingar och dessutom är jag tveksam om mitt nya schema tillåter det, usch. Just ja, jag skulle försöka acceptera och så vidare. Hade redan glömt det. Nåväl, dessa 21 veckor i rad måste ändå ha gett mig något. Om inte annat så en jävla massa slit och svett! Sen är det ju jävligt kul också, det är lätt att glömma..
Dagens andra pass blev, exakt, du gissade rätt, stakmaskin eller närmare bestämt skierg.
Jag började med min klassiska uppvärmning om tio minuter i sub 2,00-tempo, 20 snabba drag vid minut fyra och åtta (cirka 1,44-tempo).
Sedan intervaller:
Alltså fem varv med fem minuter i halvhårt tempo och en minut i hårt tempo. En minut vila rakt igenom. Målet var att starta den lång intervallen omkring 1,47-1,48, samt sub 1,40 på den korta. Det gick över förväntan som ni kan se. Motståndet var som vanligt 8 / dragfaktor 119.
Det lite roliga, eller ja, kanske inte så roligt egentligen, det var att jag hade kramp i både vader och ben under de sista fyra intervallerna. Anledningen till det kom jag på där och då i stridens hetta att jag i princip Inte druckit något under hela dagen. Det förklarade även den höga pulsen med 166 i snitt över hela passet och 183 i max. Vanligtvis när sådant inträffar så brukar jag spränga mig, men inte idag glädjande nog. Förutom det så kändes det ganska bra.
Som avslutning värmde jag av i tio nya minuter i samma tempo som uppvärmningen, men på motstånd 1.
Givetvis hann jag även med att beta av mitt snabb-/explostyrkepass. Det gäller ju att passa på inför morgondagens vilodag och återgång till jobbet. Usch, ångest. Eller just ja, acceptera läget. Det blir kul!
