Robban och Matilda, vi står och väntar på Kalle utanför Tempo på knoppen.

Rikard.

Dessa surben tillhör mig och vann idag det åtråvärda priset ”dagens surben”.

God afton.

Sitter nu i soffan rejält sliten efter dagens aktiviteter. 

Började dagen med ett fyratimmars landsvägspass. Hade på känn redan när jag vaknade att benen (och kroppen) inte skulle vara vad de borde, träningsvärken efter gårdagens test var och är grym!

Rundan vi körde var: Falun – Hosjö – Danholn – Karlsbyheden – Kårtäkt – Riset – Bengtsheden – Svärdsjö – Linghed – Enviken – (till baka till) Linghed – Svärdsjö – Toftbyn – Sundborn – Skuggarvet – Falun – avslut runt Varpan.  

Första timmen fick jag slita bara för att ligga med på hjul, under denna första timme kom dagens första ryck, ungefär vid byn Riset (Risänget) och jag hade inte en tillstymmelse till chans att hänga med då. Pulsen var skyhög och benen var genomsura av mjölksyra. Här var jag väldigt nära att vända, men Kalle övertalade mig att fortsätta.

Jag fortsatte att slita mot Svärdsjö och Linghed. Det var konstigt nog värst att hänga med på platten, uppför kändes det lättare,  in mot Enviken efter cirka 1,50 timmar så började det släppa och jag kände mig för första gången under dagen pigg. Dum som jag är började jag stöta några gånger, ville känna på hur kroppen kändes och nu var den helt okej.

När vi kom till Svärdsjö för andra gången så började det regna, Robban gick då upp i täten och drog i ett rätt skapligt tempo, här hade jag inga större problem att följa med till Toftbyn.

Från Toftbyn till Sundborn är det några rejäla backar, dock så var det ingen körning och jag kände mig fortsatt pigg. Nästan i Sundborn frågade Rikard mig om jag hade ett lila däck. -Nej sa jag, och kollade bak. Det visade sig att gummit slitits så pass att lagret under blottat sig, började bli rätt orolig över att få en punktering. Men Robban lugnade mig och sa att det (troligen) skulle hålla hem, vilket det gjorde.

När vi kom till Sundborn och skulle till Skuggarvet så började det snackas om hårdkörning de fem-sex kilometer upp till Skuggarvet med mestadels uppför. så blev inte fallet, utan det blev en lugn åkning fram till cirka två kilometer från Skuggarvet där farten ökades rätt rejält. Hängde dock med hela vägen upp, utan att gå mig totalstum. 

Väl i Skuggarvet är det först cirka en kilometer platt, därefter en lång backe utför. Här släppte jag klungan, drack och tog det lite lugnare en stund, i hopp om att rulla ikapp utför. Dock så kom jag aldrig närmare grabbarna framför än tio meter, in i nästa rätt så branta backe så var farten hög från början, jag tryckte på allt jag kunde, det höll ungefär halva backen innan mjölksyran i benen slog till som en blixt från klar himmel. Blev tvungen att stanna till och då var det kört att komma ikapp. Körde de tre kilometer som återstod upp till toppen (mellan Skuggarvet och Lugnet) i ett lugnt tempo. Väl uppe vid ”bergspriset” såg jag inte de andra, så jag rullade ned mot Lugnet och mötte dem ungefär vid skidstadion. Robban hade då fått nog för dagen och åkte hem, medan vi timjagare ”bara” hade 3,30 på klockan, så vi bestämde oss för att skarva runt Varpan.

När vi började varvet runt Varpan så kände jag mig förhållandevis fräsch. Det gjorde jag ända fram tills vi vände hemåt i Bergsgården, i ett ”huj” så tar all energi och ork slut. Jag biter mig med nöd och näppe fast i hjul de fem kilometer som återstod fram till Falun.

Precis som förra cykellångpasset (som kändes flertalet gånger bättre) så drack jag endast vatten på dagens tur. Tre stycken 75 cl-flaskor för att vara exakt. Skumt att det har känts så dåligt på slutet, men när jag tänker efter är det inte så konstigt. Låg träningsmängd de senaste veckorna och med tre maxtester från de senaste 10 dagarna  i kroppen så borde jag inte vara överdrivet pigg. Men jag tycker ändå att det är skumt att kroppen ”svarar” så dåligt som den gör.

Förresten så var storcyklisten Oscar Ekstam med den första timmen, därefter tröttnade han på oss och åkte hem istället.

Efter träningen så stod jag i duschen 20-25 minuter, därefter blev det en långlunch på Dala Wärdshus tillsammans med övriga deltagare. Nu är jag precis hemkommen från ett segwayevent med ett tjugotal personer. 

Det var allt för mig, dags att äta middag och gå ut med Stella!

117 kilometer, (30-31 km/h i snittfart)

4,01,33 timmar, (rullande tid)

https://adamsteen.se/

Hej.

Nu är jag totalt utpumpad efter testtillfälle nummer tre av fyra. Det blev ett ruskigt körande med en ruskigt seg kropp, ruskigt hög puls och ruskigt stumma muskler! Den känslan jag hade till en början idag kan ha varit bland de sämsta jag haft på bra länge, det var ett fruktansvärt slitande och en enda stor kamp i princip hela tiden.

15 minuter rullskidor på band, stegrande fart och lutning fram till 55% av VO2-max. Under dessa 15 minuter kördes tre stycken 30-sekunders-intervaller. 

3 minuter stakergometer max, 1/4. Blev totaltstum i musklerna och var 20 watt sämre än föregående maxtest på stakergometern (även det testet gick under förväntan). Hade rätt så mycket träningsvärk kvar sedan styrkepasset i förrgår, att jag vilade igår gjorde troligen inte att testet gick bättre heller. 

15 minuter rullskidor på band, 2,9 grader lutning och 11 km/h, vilket ska vara 55% av min VO2-max, idag kändes det dock som 95%. Låg här runt 170 i puls under hela kvarten och var rejält seg!

3 minuter stakergometer, 2/4, här skulle jag försöka hålla mig inom ett intervall av 10 watt vilket var 4-8% högre än snittwattet på dagens första stakergometertest, så länge det var möjligt och därefter ”bara” ta mig igenom resten. Hängde ni med? Detta visade sig vara lättare sagt än gjort, jag var helseg och trött, klarade det dock ett tag.   

15 minuter rullskidor på band, kändes något bättre än förra, 2,9 grader lutning och 11 km/h.

3 minuter stakergometer, 3/4, lika seg som föregående under de första två minutrarna, därefter orkade jag öka något sista minuten och det kändes som att jag fick nya krafter.

15 minuter rullskidor på band, lägst snittpuls på denna kvart, kändes också bäst av dem. 2,9 grader lutning och 11 km/h.

3 minuter stakergometer, 4/4, denna kändes bäst för dagen och jag kände att jag hade hyfsade krafter under större delar av intervallen. 

5 min lätt nedvärmning löpning.

Mellan varje ”delmoment” på testet var det en kort vila och blodprov.

Passdata:

1,50,57 timmar (exklusive nedvärmning, rullande tid, blodprover inräknade i tiden)
162 medelpuls (trots rullande tid!)
195 maxpuls


3/10 i känsla/form.

https://adamsteen.se/