En snabb update där jag behöver lite tips och stöd. Kolla videon här.
Träning i dagsljus och lite panik!
Hej!
Jag verkade chockera många då jag på min instagram lade ut att jag tränat nu på dagen. Råkade nämna att jag sagt upp mig också. Tyvärr har jag inte gjort det (än?). Men mitt schema nu efter nyår är än så länge rent på torsdagar fram till 13,50. Det hinner nog ändras till det sämre om jag känner den där organisationen rätt. Så det är lika bra att passa på när tillfälle ges!
Jag har inte löst situationen med klubb och pengar för startavgifter. Känns lite sådär att betala ett x antal tusen för bland annat FIS-kod, vasaloppsstart och några andra lopp. Någon som sitter på en lösning eller vill bidra på något sätt? Kanske mot reklam på mina sociala kanaler, träningsupplägg, tekniktips, skidskolor eller liknande? Hojta till här eller på mail [email protected] eller ring/sms:a: 076-1664997! Jag har liksom inte råd att fortsätta om detta inte blir löst ASAP. Så jag börjar känna lite panik här.
Då jag hade en fri förmiddag så tog jag mig äntligen ut på träning i dagsljus och med brillor. Det var skönt och välbehövligt.
Jag tog mig till Bergebo och brände av två timmar och 28,4 kilometer lugn stakning. Bland annat ner till Vargliden, Medväga och runt elljusfemman. Fick in tio stycken impulser också längs passets gång. Dessutom med sällskap de sista 25 minuterna av Nils Bergström!
Fint att ha träningen gjord för dagen och kunna ha en lugn eftermiddag och kväll efter jobbet!
Passa på att titta in på Tropilex hängmattor, ett perfekt sätt för skön återhämtning!
Dammade av ett gammalt ”favoritpass”
Hej på er.
Jag har lagt en del tid på att fundera på vad jag ska göra för att få upp mer fart och tryck i åkningen igen. I måndags körde jag ett nytt upplägg på styrkepass efter löpbandet. Tyckte passet kändes bra där och då. Även efteråt har jag för en gångs skull känt av träningsvärk i överkroppen och armarna.
Idag så dammade jag av ett gammalt intervallpass som jag körde under säsongen 2016-2017 vid ett antal tillfällen. Den säsongen känner jag att det var senast som jag hade lite mer tryck i åkningen och jag vann även den svenska långloppscupen det året. Nu är det ett gäng sörlänningar, samt ett antal med lite mindre koll som verkar ha tagit över bland annat den i övrigt mycket bra sändningen i söndags under Craft Ski Marathon. Inte för att det egentligen spelar sådan stor roll, men jag hörde inte mitt namn en enda gång under sändningen, så man är väl helt enkelt den gurkan man förtjänar att vara. Jag har i alla fall förhoppningar om att vara lite snabbare än i söndags. Det är ändå hyfsat små marginaler för att jag skulle kunnat gå med tätgruppen, jag körde ifrån klungan som kom ikapp mig under andravarvet med en halvminut uppför de tuffare backarna på slutet av varv ett. Så någonstans borde jag ha det i mig kan jag tycka, gäller bara att hitta rätt nycklar nu!
Passet jag grävde fram idag var av det tuffare slaget. Jag värmde upp i 45 minuter med sex stycken stegringar på flacken, 10 stavtag acceleration och 10 stavtag i maxfart. Därefter följande intervaller:
– 6 minuter tröskel
– 3 x (3 + 2 + 1 minut)
– 6 minuter tröskel
Jag körde precis som 2017 med hela 3 minuter vila rakt igenom. Lyckades köra mig riktigt stum och få upp ett flås, samt en trötthet jag inte uppnått på länge under träning! Detta är inget pass jag ska köra hela tiden, men jag tror det kan vara bra för mig att få bomba på lite hårdare emellan varven.
Trots att det var rejält tungfört med nollgradigt och nysnö så lyckades jag hålla min snittfart över 20 km/h och jag maxade pulsen på 181! Jag blandade med att köra på elljusspåret 2,5 km och Igeltjärnsvägen.
Med avåkningen efteråt så landade passet på 2 h 15 min och 33,6 kilometer. Styrkan jag körde hemma blev sedan delar av mitt gluteus-pass!
9:a Craft Ski Marathon 2023
Hej hej!
Så var äntligen den riktiga tävlingspremiären avklarad, det efter dagens Craft Ski Marathon.
Vi bjöds på ett väder omkring nollan och med ett stundtals snöande. Spåren blev glatta och en aning sladdriga. Det gick aldrig tungt, men ej heller snabbt. Ett aningen speciellt skidföre.
Starten gick och jag kom iväg rätt bra. Känner dock precis som förra året att jag inte har den där explosiviteten som jag förr om åren hade, vilket är samma även i korta och branta uppförsbackar, det tar liksom stopp i musklerna.
Det första varvet rullar på i stundtals lugnt tempo och stundtals lite hårdare, men aldrig någon riktig hårdkörning under de första 15 kilometerna. Jag hade hamnat en bit ner i klungan inför de tuffa backarna innan varvningen, men lyckas ta mig upp på andra plats bakom Andreas Svensson precis när backarna börjar. Här känns det bra ett kort tag när han trycker på, men ganska snart blir jag tvungen att släppa honom och några åkare till. Ligger på rejält med rött inför och efter varvningen på en åttonde plats, helt själv är jag medan täten sakta åker ifrån mig allt mer.
Ute på andra varvet är jag trött efter att ha maxat i långbacken, men jag är inte helt rökt. Försöker kriga på i mitt tempo efter bästa förmåga.
Fem kilometer ut på varvet så kollar jag bakåt och ser en klunga på säkert 15-20 man som snart är ikapp mig. Jag dricker en gång ur mitt bälte och slår sedan av en aning på farten för att försöka gå med klungan.
Klungan kommer ikapp och jag hoppar in bakom Michael Eklöf som drar. I rygg har jag min bror Jonatan och Anton Hedlund. Anton som någon kilometer innan oturligt nog krockade med en vätskelangare och tappade skidan, starkt att vända det och komma igång igen.
Jag ligger 2-4:a i klungan under de kommande kilometerna längs den platta myren och efterföljande vägparti. Eklöf, min bror och Hedlund står för dragjobbet. Jag har inte så mycket att komma med just då.
När sedan den långa backen kommer för andra och sista gången så går jag upp och höjer farten en aning. Kanske jag lyckades köra av någon, men jag har fortsatt många i rygg och min bror närmast bakom mig. Där och då förlikade jag mig med tanken att jag nog kommer börja få stryk av honom framöver, jag blev inte ens less eller irriterad över det. Kanske ett tecken att jag börjar bli klar med detta tävlande?!
Strax innan nyss nämnda backe så vänder spåret och vi mötte täten inte alltför långt framför oss. Dessutom plockade vi Ossian Rosenberg i början på backen, han hade tidigare varit med tätklungan. Så trots att jag hade ett helt släptåg med åkare bakom mig bestämde jag mig bara för att fortsätta åka det jag hade hela vägen in, tänkte att det var bättre att vara så nära täten som möjligt tidsmässigt, än att taktikköra om en 7-10:e plats.
Blir ifrånkörd i en kort brantbacke med cirka två kilometer kvar av Albin Andersson (killen som kom tvåa efter mig i Norrbärke Ski Marathon 2022). Släpper strax därefter förbi min bror som får dra en stund. I sista långbacken kommer det folk från alla håll, jag krigar på det jag har hela vägen in i mål, plockar så när in Albin och blir precis förbispurtad av någon Nacka Värmdö-kille jag aldrig sett förr.
En niondeplats landade det hela på. Jag har kört allt jag kunnat hela vägen, tappade aldrig huvudet och skidorna gick bra. Så jag kan inte annat än att vara nöjd. Bättre än såhär är jag inte. Jag tror inte heller att jag blivit sämre, snarare har nog nivån strax efter de allra bästa blivit lite högre, eller det har kommit fler åkare upp på den nivån.
En eloge till min bror som tagit några kliv i år och gör ett riktigt bra lopp. Som sagt så kommer han garanterat slå mig vid något tillfälle i vinter. Men vad gör det egentligen och vad gör det att jag får stryk av andra? Jag tränar bra och jag ger det som finns på loppen. Mer än så kan man inte begära.
Kanske jag skulle försöka ändra något träningsmässigt, jag känner mig ju grundstark och i helt okej slag. Men precis som förra året så saknar jag det där lilla extra när det går fort.
Några siffror från klockan:
1,48,53 timmar
40,39 kilometer
22,3 km/h snittfart
171 snittpuls
187 maxpuls
410 höjdmeter
242 watt normaliserad
Kort och lugnt
Tja!
En ny dag i spåren med ett väder som hånskrattar en rakt i ansiktet. Nollgradigt och säkert en decimeter nysnö, om inte mer.
På planen var det bara 90 minuter lugn stakning idag, på den tiden hann jag brutala 20,3 kilometer. Vill ha lite snabbare spår nu tack. Det var endast åkbart i de klassiska spåren, i skatebädden låg den blöta nysnön kvar. Vid några tillfällen när jag skulle åka om personer som knappt rörde sig framåt i spåret så fick jag nästan göra en maxinsats på tio sekunder för att ens ta mig om.
Det är lustigt hur psyket kan ställa till det. En vanlig lördag så brukar det liksom inte vara några större problem att staka 3-4 timmar. Men dagen innan tävling som idag så känns 90 minuter oändligt långt och kroppen lika oändligt seg. Har lärt mig med åren att inte dra alltför stora växlar av det. Det brukar ofta kännas dåligt dagen innan.
Nu blir det en lugn eftermiddag där jag ska förbereda allt inför morgondagen, lägga fram kläder, blanda sportdryck till vätskebältet, förbereda frukost och så vidare. Det väntar pissväder imorgon också, så det gäller att försöka komma iväg i tid.
Både lättare skidföre och intervaller
Tjena!
Idag har jag betat av stakintervaller. På en torsdag för ovanlighetens skull. Det då helgens Craft Ski Marathon går på söndag och jag tyckte onsdag var för långt emellan.
Jag körde en uppvärmning på 40 minuter där jag samtidigt funderade var jag skulle köra intervallerna. Det landade i att jag höll mig på Igeltjärnsvägen högst upp där jag åkte fram och tillbaka varannan intervall. Skönt att slippa folk, mer lättfört samt bättre stavfäste än nere på konstsnön och dessutom en perfekt böljande terräng.
Intervallerna jag körde idag var följande:
– 3 x 5 minuter (2 minuter vila)
– 3 x 3 minuter (1 minut vila)
– 3 x 1 minut (1 minut vila)
– 3 x 30” – 30”
(2 minuter vila mellan blocken)
Jag körde hårt, men sparade en del för att inte gå mig helt stum. Kändes helt okej faktiskt. Det snabba föret gjorde att jag kunde snitta 23,6 km/h över alla intervallerna.
Efter nedvarvningen på cirka 20 minuter så klev jag av skidorna med 1 h 45 minuter och 31 kilometer med mig.
Styrkan blev totalt 150 repetitioner med kettlebell och gummiband, alltså hälften av vad jag brukar göra.
Tack för idag!
Det är så kul!
Hej hej!
Usch, idag har det varit pissväder igen. Kanske är enklare att skriva när det inte är det.
Imorse när jag cyklade till mitt älskade jobb så spöregnade det och jag var totalt genomblöt om byxorna när jag kom fram tio minuter efter avfärden från mitt kära hem. Men jag håller i min trend med att cykla till jobbet varenda dag i ur och skur.
Träningen var väl nästan lika rolig som pendlingen till mitt förvärvsarbetande. Löst stavfäste, blött, sladdriga spår och regn i luften. Som tur är så gick det förhållandevis lätt i de klassiska spåren.
Förutom det första varvet och den första timmen där jag åkte på eljusfemman och ner till Medväga så höll jag mig på Igeltjärnsvägen och 2,5 km-spåret. Det för att det gick så inåt helvete tungt på de andra spåren.
Det blev i alla fall ett bra pass på 2 h 30 min och 38,4 kilometer stakning, med 10 impulser och efterföljande gluteus-styrka. Trots att det inte kändes jättebra hela tiden så är det ändå skönt att ha betat av det! För vad skulle jag annars ha gjort?!
Bra ergpass med krampkänsla(!)
Godkväll!
Så var ytterligare en dag med dubbla intervallpass avklarad. Detta var den 21:a måndagen i rad som jag gjort det, en fin svit sedan den 22:a augusti. Frågan är dock om inte detta var den sista på ett tag. Dels börjar det mer frekvent komma tävlingar och dessutom är jag tveksam om mitt nya schema tillåter det, usch. Just ja, jag skulle försöka acceptera och så vidare. Hade redan glömt det. Nåväl, dessa 21 veckor i rad måste ändå ha gett mig något. Om inte annat så en jävla massa slit och svett! Sen är det ju jävligt kul också, det är lätt att glömma..
Dagens andra pass blev, exakt, du gissade rätt, stakmaskin eller närmare bestämt skierg.
Jag började med min klassiska uppvärmning om tio minuter i sub 2,00-tempo, 20 snabba drag vid minut fyra och åtta (cirka 1,44-tempo).
Sedan intervaller:
Alltså fem varv med fem minuter i halvhårt tempo och en minut i hårt tempo. En minut vila rakt igenom. Målet var att starta den lång intervallen omkring 1,47-1,48, samt sub 1,40 på den korta. Det gick över förväntan som ni kan se. Motståndet var som vanligt 8 / dragfaktor 119.
Det lite roliga, eller ja, kanske inte så roligt egentligen, det var att jag hade kramp i både vader och ben under de sista fyra intervallerna. Anledningen till det kom jag på där och då i stridens hetta att jag i princip Inte druckit något under hela dagen. Det förklarade även den höga pulsen med 166 i snitt över hela passet och 183 i max. Vanligtvis när sådant inträffar så brukar jag spränga mig, men inte idag glädjande nog. Förutom det så kändes det ganska bra.
Som avslutning värmde jag av i tio nya minuter i samma tempo som uppvärmningen, men på motstånd 1.
Givetvis hann jag även med att beta av mitt snabb-/explostyrkepass. Det gäller ju att passa på inför morgondagens vilodag och återgång till jobbet. Usch, ångest. Eller just ja, acceptera läget. Det blir kul!
”Sista lediga” dagen och löpband
Hej!
Träningspass ett av två för dagen har jag i alla fall betat av. Löpbandsintervaller blev det och såhär var upplägget på passet:
– Uppvärmning: 10 minuter @ 15 km/h + 2 x 30” – 30” @ 20 km/h, 0%
– Intervaller:
0% – 5 min @ 18 km/h + 3 min @ 19 + 2 min @ 20
5% – 5 min @ 14 + 3 min @ 15 + 2 min @ 16
10% – 5 min @ 11 + 3 min @ 12 + 2 min @ 13
(1 minut vila rakt igenom)
– Nedvarvning: 10 min @ 15 km/h, 0%
Då de tre styckna femminutersintervallerna inte var lika tuffa som jag brukar så blev det ett förhållandevis lätt pass. Skönt med det emellanåt också. Nu höll jag mig nog nästan på tröskel hela vägen skulle jag tro.
Min Garmin samlade ihop en timme, 12,87 kilometer, 155 snittpuls och 178 maxpuls.
Hörs snart igen!
Nytt långsamt men rätt långt pass + klubbyte?
Tjenare!
Succén fortsätter! Är det inte full kräksnö som under gårdagens intervaller så är det töväder med sugande blötsnö. Jag hade uppskattat ett normalt vinterväder på cirka 5-6 minusgrader, men det verkar inte vädergudarna vara eniga med mig om.
Idag så betade jag av veckans sista pass. Tänkte nämligen vila imorgon och det blir även vila på tisdag som vanligt. Välbehövligt må jag ändå säga. Vi får se hur mycket vila det blir att återgå till det ångestframkallande jobbet under nästa vecka. Om någon sitter på tips om ett annat jobb så är jag idel öra!
Ett annat orosmoln som i dagarna dykt upp hastigt och lustigt är min klubbsituation när det kommer till skidor. Det verkar ha kört ihop sig en aning ekonomiskt där, så vad det verkar får jag ingen hjälp alls denna säsong. Inte ens till startavgifter eller Vasaloppets nya påfund att man måste ha en aktiv FIS-kod om man ska stå i elitledet. Bara koden kostar cirka 700 SEK. Så om ni såhär i grevens tid har tips på en klubb jag skulle kunna byta till så får ni gärna höra av er! Annars om någon vill sponsra mig med FIS-kod och några startavgifter?!
Åter till ämnet.
Passet jag körde idag var ett lugnare sådant, givetvis stakning och i Bergebo. Men även om det är lugnt så sliter det en del, framförallt på musklerna att staka och speciellt när det går så pass tungt. Jag tog mig igenom två varv runt min bana: Elljusspåret- Vargliden – Medväga och därefter några minuters skarvande för att få ihop dagens mål.
Under den första halvan av passet körde jag tio impulser, varannan uppför och varannan på flacken. Jag fick ihop 3 h 20 min och 46,5 kilometer. Trots hyfsat mycket träning i veckan så kändes kroppen skaplig i alla fall. Med dagens pass avklarat så landade veckan på 16 h prick och 220 kilometer, inte illa på fem träningsdagar!
Styrketräningen för dagen blev TRX-band.