Nöjd efter första intervallpasset efter förkylningen!
Tjena!
Precis betat av mitt första intervallpass sedan mitt nio dagar långa sjukdomsuppehåll. Jag började som bekant med lugna pass onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag. Idag var det alltså dags att damma av min kära skierg för ett lite hårdare pass. Dock blev det med en lugn och försiktig öppning, för att successivt köra lite snabbare.
Det hela började med 14(!?) minuter uppvärmning i sub 2,00-tempo, där jag vid minut 4, 8 och 12 lade in 20 snabbare drag kring 1,43-1,45-fart. Intervallerna därefter blev sedan 6 x 5 minuter, med 1 minut vila:
Progressivt med lugn öppning och en habil avslutning
Första intervallen i 1,52-fart och därefter en sekund snabbare per intervall. Det var skönt med en lite lugnare start och kroppen svarade bra hela vägen. Behövde aldrig plåga mig stenhårt heller, utan det var med god kontroll! Motståndet var 8 på uppvärmning och intervaller, precis som vanligt.
Som avslutning ute på balkongen körde jag tio minuter i sub 2,00-tempo på motstånd 1.
Jag betade även av mitt snabbstyrkepass efter cardion. Fint att få låta musklerna bli lite tröttare också, vilket kan behövas!
Testade nya Fischer DP-spjut idagMin broder Jonatan Steen hade vilodag idag, så det passade lagom för honom att dra runt på en trött storebrorOdragna spår två dagar i rad på Lugnet. Tacka vet jag Bergebo…
Hej!
Ja, vad rubriken skvallrar om så lyckades jag med två fina dagar nu i helgen att rädda upp veckan någorlunda, så att den slutade på 10 timmar prick och 142,7 kilometer. Dagens och gårdagens stakpass landade på totalt 100 kilometer. Bättre än inget i alla fall.
Jag och min bror testade två par nya Fischer, men då det kommit nysnö och tröttingarna inte dragit så gick det fruktansvärt tungt i det nollgradiga föret. Mot slutet av passet frös det på en aning, vilket gjorde att spåren blev en aning snabbare och skidorna kändes bra då!
Precis som igår samlade jag in 3 h 20 min stakning. Körde endast lugnt även idag. Återigen kändes det segt och jobbigt till en början. Jag låg 10-20 slag högre i puls än min bror. Men allt eftersom att tiden gick så blev känslan bättre och pulsspannet mellan oss minskade. Ett steg i taget.
Skönt att vara igång och jag får ändå vara nöjd med veckan. Då jag var borta nio dagar från träning, samt hade feber så får jag nog räkna på minst nio dagar innan jag är tillbaka i skapligt slag. Men på slutet av de två senaste passen så kändes det nästan precis som vanligt, vilket är glädjande!
Imorgon är det åter dags att bege sig in i ekorrhjulet med jobb och hela den där stressen. Ja ja, snart helg!
Äntligen smattrat av ett riktigt pass igen. 3 h 20 min, 52,2 kilometer och 1 000 höjdmeter lugn stakning på Lugnet. Men det var småkämpigt i kylan och i de stundtals riktigt dåliga spåren. Uppför gick det halvtungt, medan det utför var ren blåis och rodelbana. Höll på att frysa av mig händerna halvvägs också, men det räddade jag återigen med mina älskade plasthandskar som ligger i vätskebältet. Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta, men jag saknade fan spåren i Bergebo idag.
Förutom ovan så kändes det helt okej ändå. Första två timmarna var jag lite småseg, för att sedan vända känslan till ganska bra på slutet. Jag misstänkte att det skulle släppa och kännas bättre, därför höll jag ut lite längre. Hade ingen plan innan, utan den var lite flytande mellan cirka 2 och 4 timmar.
Känns skönt att vara igång igen. Jag hoppas att denna långa vila bara gjort mig gott och att jag behövde den. Känner mig en aning mer reparerad mentalt och fysiskt.
Det har varit skönt att komma bort från jobbet också, mår som bekant dåligt av det och har rejäl ångest av att tänka på det. Men jag har släppt det mer och mer, även när jag är där. Skiter i det mesta där och gör minsta möjliga bara. Får man dåliga anställningsvillkor så presterar jag samma tillbaka bara. Istället för att stressa ihjäl mig för en massa måsten och krav. Det har funkat bättre den sista tiden i alla fall.
Ett annat ”problem” har dykt upp igen, ungefär samma som slutet av 2020 och början av 2021. Mina innehav på börsen har vaknat till igen. I torsdags ökade portföljen med en årslön(!) för mig, mycket tack vare monstret Evolution.. Visserligen tjänar jag ju pengar som en ja, ni vet, men ändå. Känns så jävla ovärt att slita på ett jobb man hatar för 500 kronor om dagen! Jag måste försöka hitta någonting jag gillar att göra, men jag vet ju fan inte vad jag vill här i livet!? Jag är dock väldigt ödmjuk inför kommande tuffa tider på börsen, speciellt med det riktigt bedrövliga börsåret 2022 och med tanke på alla problem i omvärlden så är inte det över med nedgångar än på länge tror jag.
Jag vet i alla fall att jag vill försöka prestera bättre i skidspåret igen, efter denna misär som varit. Måste försöka ta tillbaka tronen i familjen också, men det blir svårt när min bror blivit så pass stark, medan jag själv snarare verkar ha blivit sämre, åtminstone om man tittar i resultatlistorna.
Vad gäller planen framåt så ska jag gå på känsla och försöka komma igång bra igen. Förhoppningsvis är jag redo för tävling kommande helg!
Löpband, checkSkierg efter löpbandStyrka som avslutning i ny träningskepsTricepscurl
Tjena!
Läs om mina senaste inköp på min andra blogg först!
Äntligen, äntligen så har jag tränat. Eller jag har faktiskt tjuvstartat redan innan idag då jag joggade lätt 30 minuter i förrgår och skejtade lugnt i 60 minuter igår. Men det är hemligt och har inte hänt.
Det blev ett väldigt lugnt och försiktigt pass idag. Eller hyfsat i alla fall. Kände mig betydligt piggare än de två senaste dagarnas ”gångpass”. Skönt att äntligen få bli svettig och andas lite häftigare än vad jag gjort under de senaste tio dagarna. Trodde aldrig jag skulle bli frisk igen!
Jag startade passet med löpband. Här blev det ett pass på 50 minuter rakt av i 13,4 km/h (4,28 min/km) och med 0,5% lutning. Inga konstigheter och det kändes lätt hela vägen.
Del två blev skierg där jag på motstånd 8 drog 40 minuter i 1,59,9 min/500m snitt. Inga problem här heller.
Det sista jag tog mig av var mitt nya styrkepass med kettlebell, chins och så vidare. Skönt att få känna mig skakig i musklerna efter den duvningen!
Enda aktiviteten jag orkat med på flera dagar var att ta på mig min Sail racing-jacka för att åka till ett postombud och hämta ut två plattor med Latitude65-drickor. Givetvis med munskydd på.
Hej på er.
Ny vecka, samma sjukdom. Upp och ned – ned och upp. Då och då har jag nästan börjar känna mig frisk, för att återigen bli sämre. Igår dunkade jag återigen in en 38 gradersnotering i kroppstemperatur. Det går bra nu!
Idag har jag varit i kontakt med vårdcentralen som skickade mig ett sjukintyg för att kunna vara hemma från jobbet fortsatt. Skönt att det gick smidigt både från vårdcentralen och även via arbetsgivaren som godkände det. För även om jobbet kanske inte alltid är roligt så får jag dåligt samvete när jag är hemma, trots att jag är sjuk. Så någon form av arbetsmoral har jag trots allt.
Det börjar bli väldigt långtråkigt att bara vara hemma. Orkar liksom inte göra någonting och ska självklart inte göra det heller. Jag saknar att få röra på mig nu. Kanske är det bra att få läka ut mentalt från väldigt mycket och hård träning under lång tid.
Jag har inte känt av hälsenan så mycket nu när jag vilat vilket är glädjande. Tidigare gjorde det alltid ont på morgnarna och efter stillasittande. Dessutom har jag inte märkt av mina annars långtgående besvär med halsbränna och sura uppstötningar. Kanske försöker min kropp säga till mig att lägga av med detta vansinne till träning?!
Men jag vill ju träna. Jag vill inte bli tjock som jag nu känner mig efter en vecka utan träning och väldigt mycket osunt ätande. Nåja, jag har Alfons med mig här hemma i alla fall och det är ju faktiskt mysigt!
Jag har känt mig sjuk sedan måndags eftermiddag när jag gick hem från jobbet en timme tidigare. Därefter har jag varit sjuk med snor, hosta och slem i bröstet. Lite lätt halsont i början, men det gick över snabbt. Jag opererade bort mina halsmandlar när jag var 13 år, så det kan nog påverka att jag inte får samma problem med halsen. Tidigare hade jag mycket problem med den.
Trodde att jag skulle repa mig rätt snabbt även denna gång. Jag har inte varit sjuk på nästan ett års tid och de flesta gånger dessförinnan har det gått över på säg 1-4 dagar. Men icke denna gång.
Under dagarna i veckan har jag varit hemma med Alfons som också fortsatt är småsjuk. Har inte haft någon större energi, men ej heller varit helt förstörd. När Alfons blev hämtad igår kring 15-tiden kände jag mig okej, jag fick bland annat mina toppar på håret klippt av Alfons mamma. Första gången på nästan ett år som håret klipps, syns dock inte så stor skillnad, så oroa er inte.
Vid 18-tiden på kvällen så ville jag ta en lugn promenad för att få andas friskluft och få använda mig av ett underställ, så att jag får känna mig lite sportig. Jag tog det väldigt lugnt och det kändes skönt.
Senare på kvällen började jag känna mig allt mer dålig, frusen, varm och svag. Har tagit tempen kontinuerligt under veckan, den har legat kring 36,8-37,4, men igår låg den på 38,5.. Hjärtat slog som efter målgång på ett lopp, eller en hård intervall. Helt förstörd.
När jag vaknade imorse så var sängen helt genomblöt av svett. Min pulsklocka som jag alltid sover med visade på ett exceptionellt lågt HRV-värde, vilket ändrade min träningsstatus från återhämtning till ansträngd. Riktigt hög vilopuls och även dålig sömn. Så jag tror ändå att den är någorlunda tillförlitlig, även om känslan är ett viktigare värde, men även den är ju riktigt dålig.
Det känns väldigt avlägset just nu innan jag kan börja träna. Kul. Fin försäsong med bra träning, därefter flera pisslopp och nu dödssjuk. Lär inte rosa marknaden denna säsong om ens någonsin igen..
Här är jag och ”Dicko”. Dicko är Alfons senaste smeknamn, kärt barn har många namn!
Hej på er!
Som jag berättade i måndags är jag sjuk. Hemma från jobbet och hemma med Alfons. Han har varit sjuk från och till länge nu med feber, hosta och hela fan. Själv så har mitt tillstånd blivit lite sämre för var dag som gått. Nu har jag dödens torrhosta, ont i huvudet och snorig satan. Dock ingen feber, utan jag ligger på stabila 37 grader.
39 veckor med över 10 timmar och utan sjukdagar tog nu sin ända. Nåväl, allting kommer till sitt slut någon gång. Jag har än inte blivit speciellt less, utan tycker det är skönt att få vila, men inom kort kommer jag nog börja tappa tålamodet. Jag försöker dock intala mig själv att jag behöver lite vila och återhämtning. Blir detta inte för långvarigt så kan det kanske vara bra för mig, dels mentalt, men också fysiskt och för att förhoppningsvis kunna avlasta min ömma hälsena och andra småskavanker.
Idag har vi inte orkat göra något annat än att ta oss från sängen till soffan. Man får inte ha så höga krav och det är inte så mycket att göra åt i detta läget. Kanske jag tar på mig en träningsjacka och tar en liten promenad senare idag för att få lite friskluft. Men bara kanske.
Häromdagen fick jag bita i det sura äpplet och betala in pengar själv för FIS-kod, bara för att ens kunna få starta i Vasaloppet. Fortsatt inget stöd för resten av säsongen, usch, kommer bli en dyr historia för mig. All form av stöd är välkommet!
Fick bevittna en väldigt fin solnedgång under dagens pass. Här på Falun Borlänge-spåret på hemvägen, strax innan Morbygden
Tjena!
Idag har jag haft ett både långt och väldigt fint pass i skogarna mellan Falun och Borlänge. Jag läste på skidspår.se att FB-spåret var draget så jag tog sikte på det för första gången denna säsong.
Den bitande kylan höll i sig även idag, så jag fick klä mig rejält än en gång med dubbla vantar och värmestrumpor. Lyckades undgå att frysa, trots 12-14 minusgrader.
Undertecknad
Jah
Fint med smala spår och gammaldags skidåkning
Jag hade som bekant en plan att åka spåret fram och tillbaka, med vändning i Stångtjärn. Cirka tre timmar var tanken. Men efterhand så reviderades planen då jag kom på att jag aldrig vänt längst bort åt båda hållen på ett och samma pass. Sagt och gjort med andra ord:
Rutten gick ungefär såhär: start i Bergebo ut via elljusspåret – Igeltjärnsvägen- Vargliden – FB-spåret till stångtjärn – elljusspåret ner och vändning vid Lövbergsvägen – elljusspåret tillbaka till Stångtjärn – ut 6 km-spåret – FB-spåret till Vargliden- Igeltjärnsvägen – höger på elljusfemman – ner till Medväga och vändning där – hem via sista biten av elljusfemman
En skapligt mastig tur på 4 timmar prick och 65 kilometer. Under den andra halvan av passet så lade jag in tio stycken stegringar. Kändes helt okej hela vägen utan några speciella dippar.
Som avslutning på veckan som landade på 13 h 25 min och 214 kilometer så körde jag mitt nya styrkepass med bland annat kettlebell och chins.
Två bröder. En på uppgång och en med passerat bäst före-datum.
Till att börja med, jag kom 20:e, fick storstryk av min bror Jone och jag är ändå inte speciellt missnöjd. Ni hittar resultat för Moraloppet 2023 här. Så nu har vi ett tronskifte bland bröderna Steen och det med besked.
Jag var lite orolig inför starten att det skulle vara svinkallt och kaos med sex kilometer utför från kontrollen i Evertsberg ner till vägundergången i Vasslan. Men det gick bra trots stundtals nedåt 20 minusgrader. Jag hade ett par tjocka vantar med plasthandskar under. På fötterna hade jag värmestrumpor med batteri och i sista sekund bytte jag till mina nya pjäxor av instegsmodell då dessa är ett halvt nummer större och varmare. Jag hade även tejp i ansiktet. Klädseln för dagen var toppen! Frös lite om dicken mot slutet, samt frusen omkring ögonen, det var det enda!
Annars då, vad ska man säga tro?! Jag kom iväg bra i starten, låg på bra placeringar ner till vasslan, vidare genom Björnarvet och in i Lundbäcksbackarna. Kände när det gick lite fortare att jag inte riktigt orkade ligga kloss i rygg på de främsta. Jag hängde iaf med täten till sista backen innan Oxberg, där släppte jag litegrann. I samma veva som jag blev riktigt trött så började jag titta efter personer som jag kunde kasta mitt bälte till. Bältet frös direkt, så jag hade ingen nytta av det, tråkigt nog.
Mellan Oxberg och Hökberg hängde jag på repet i någon form av tätklunga/andraklunga. I Gopshus med cirka 25 kilometer kvar så står pappa och jag får min dricka för första gången av tre under loppet. Jag tar av mig bältet och slänger det till honom, vilket gör att jag tappar klungan med några retliga sekunder då jag stannat helt innan jag lyckats få av mig det.
Från Gopshus och till Hökberg ligger jag 5-10 sekunder bakom klungan, jagar för allt vad tygen håller men jag kommer aldrig ikapp utan hamnar istället ensam och återigen helt bränd. Där och då trodde jag att jag skulle bli ett rundningsmärke för klungor bakifrån.
Efter de långa rakorna inför Läde så kör jag på det jag kan, samtidigt som jag ser klungan framför försvinna. Men jag fortsätter att kriga på det jag kan, tänker att det blir bra träning. Tycker ändå att jag börjar känna mig en aning piggare och grundstark.
Vänder mig om innan Eldris och ser minst två åkare som inte är alltför långt bakom mig. Bestämmer mig där och då för att jag ska hålla dessa bakom mig hela vägen in i mål, vilket jag lyckades med.
Med tanke på att ingenting hände mig under loppet, jag hade bra skidor och att jag hela vägen kört allt som gått utan att tappa huvudet så kan jag inte vara missnöjd. Detta är den nivån jag håller nu, bara att acceptera och försöka optimera framåt. Tråkigt men sant! Det lilla positiva är att jag åkte helt själv från Gopshus och in i mål, att jag lyckades hålla så pass bra tryck själv att inte fler kom ikapp mig.
Utan pannlampaMed pannlampa, på samma ställe och tidpunkt. Valde att köra utan pannlampan på under nästan hela passet då det var så ljust. Sparade in på elen genom att slippa ladda batteriet också, win-win!
Hej på er!
Sträckte ut en hand tidigare idag med hopp om hjälp, men det skiter väl folk i. Ska man ha något så får man väl lösa det själv. Har ni (jag?) tur så kanske jag måste lägga av pga ekonomiska skäl, det hade väl varit något det!
Efter att äntligen avverkat ytterligare en arbetsvecka närmare pension var det dags för ett lättare träningspass. Denna gång blev det 90 minuter och 21,6 kilometer. Ni kanske kan gissa er till åkstilen? Yes, stakning!
Det kändes inte lika dåligt som det brukar göra dagen innan tävling när jag nu gled fram där i Bergebo-terrängen.
Hej på er!
