Som jag väntat och väntat på Garmins nya flaggskepp i Forerunner-serien, nämligen 955, uppföljaren till min kära 945. Idag var den äntligen klar att beställas och jag slog till direkt! Jag är sjukt nöjd med min nuvarande, den fungerar utan problem, men jag är så svag för prylar att jag ej kunde låta bli. Nu ska jag dock behålla min nuvarande klocka som reserv, ifall jag blir tvungen att skicka in den nya på reparation. Att vara utan klocka är inte något att föredra. Ni som är intresserade av nya funktioner och så vidare kan läsa en recension av ”DC Rainmaker” här.
Jag har såklart tränat också och givetvis har det bjudits på väder. Så fruktansvärt less på regn och blåst att jag snart stänger in (eller ut) mig själv på balkongen för all framtid.
Passet i sig var inget märkvärdigt, det blev 2 h 35 min (43,8 km) stakning på Elpex IV. Tio impulser på 15 stavtag vardera, de fem första i uppförsbacke och de efterföljande fem med stillastående start på flacken.
Kroppen har varit seg och trött idag. Under passet så höll sig känslan ändå helt okej och jag blev aldrig tröttare. Ett vanligt pass i mängden.
Körde stab/bålstyrka hemma efteråt också. Måste ju få fram lite deff inför sommaren!
Återigen hemkommen från ett krig med, eller emot vädrets makter. Jag ger mig inte, ej heller vädret verkar ge med sig. Det bjuds på orkaner och dödsregn konstant. Snälla. Ge. Mig. Sol. Värme. Och. Vindstilla. Tack!
Upplägget idag var stakintervaller längs cykelbanan mellan Falun och Borlänge, de två städer jag bott i under mitt liv, vad nu det spelar för roll. Jag körde ett favoritupplägg från skiergen: 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 minut, med 1 minut vila mellan varje. Elpex 3 på fötterna.
Känslan var väl varken bra eller dålig, någonstans däremellan. Lite för låg puls och en total snittfart om 23,8 km/h, strax under min måttstock om 24 km/h. Men får jag bara en enda gång i livet uppleva vindstilla förhållanden så ska det nog lösa sig. Jag blev åtminstone någorlunda trött.
Totalt var jag ute och harvade i 2 h 30 min, samt 49,8 kilometer.
Avslutade sessionen inne i lägenheten med 600 repetitioner av mina gluteusövningar + excentriska tåhävningar.
Nu är sista träningspasset avklarat inför morgondagens vilodag.
En timme in i gårdagens pass så varnade pulsklockan för svagt batteri i pulsbandet. Det har historiskt varit lite av en mardröm för mig med batteribyten på Garmins pulsband. Jag har läst på forum att flera personer haft liknande bekymmer. Grejen tidigare är att det varit svårt att få det tätt mellan bandet och locket, vilket gjort att fukt trängt in och dödat hela skiten. Igår bytte jag batteri och var väldigt noggrann med att o-ringen satt helt rätt, tryckte med fingret i mitten på locket och växeldrog skruvarna så bra jag kunde. Bandet funkade idag i alla fall! På onsdag eller nästa onsdag så kommer troligen nya Garmin Forerunner 955 att släppas, den har jag längtat efter!
Passet idag blev återigen löpband. Upplägg som följer:
Uppvärmning:
5 min @ 15 km/h, 1%
Intervaller:
2 x 6 min @ 18,1 km/h, 1%
2 x 5 min @ 18,3 km/h, 1%
2 x 4 min @ 18,5 km/h, 1%
(1 min vila rakt igenom)
Nedvarvning:
5 min @ 15 km/h, 1%
Totalt 45 minuter och 11,64 kilometer.
Det kändes ganska okej, men mot slutet blev det en aning kämpigt. Svetten lackade som aldrig förr och på de sista intervallerna så började vänster hälsena göra ont, tidigare är det den högra som spökat. Tur dock att jag gör excentriska tåhävningar på båda benen, bara att jobba vidare med det.
Efter intervallerna så körde jag igenom mitt snabbstyrkepass med lite mer explosiva övningar.
Jag hade tänkt cykla idag, men jag förstod att det skulle regna, trots att rapporterna sa annat, dessutom tänkte jag springa löpband imorgon, så jag ville inte ha helt döda ben. Det fick bli en ny tur stakning. Less på de vanliga vändorna så bestämde jag mig för att ta en ny tur. En tur som är bekant för mig på cykel.
Då jag hade svårt att veta hur långt det skulle ta, samtidigt som jag var lite trött sedan gårdagen så valde jag idag Elpex 3. Skönt med bjudrull ibland.
Turen startade ut mot Bäsna och vidare mot Djurås. Under gårdagens pass hade jag gynsamma vindar till en början och på slutet, totalt nästan halva turen. Idag var allt som vanligt med rejäl motvind direkt och jag slet med att hålla gårdagens snittfart på 18,3 under den första timmen och det med lättare rull.
Jag var rätt seg till en början, men det rullade ändå på. I Djurås så åkte jag småvägar via Djura till Insjön. Längs den vägen var vinden fortsatt en nagel i ögat på mig, samtidigt som det stundtals regnade. Jag vägrade dock sätta på mig det medhavda linnet, utan gnetade vidare i bar överkropp, det skulle ju inte komma regn enligt alla mina väderappar.
Framme i Clas Ohlson-land (Insjön) efter cirka 2 h 15 min och 43 kilometer så hade jag haft konstant motvind och en småseg känsla. Men här vände både vindar (eller det kanske var jag som bytte riktning) och känsla!
Rutten fortsatte uppför backarna till Rexbo och här började jag äntligen vakna till, efter cirka tre timmars stakande. Bättre sent än aldrig, återigen. När klockan slog tre timmar så körde jag samma upplägg som igår med totalt tio impulser på 15 stavtag, var tredje minut.
När jag passerade Valsan så kände jag att dagens mål med ett snitt över 19 km/h var säkrat, jag känner de mig fortsatt pigg och blev faktiskt lite extra glad när jag insåg att turen skulle bli över fyra timmar i tid.
Den sista biten hem över Smedsbo, Brusala och Kvarnsveden gick smidigt och lätt. Jag ramlade in på 4 h 15 min och 83,3 kilometer. Fin träningshelg med totalt 8 h 15 min och 156,4 kilometer stakning. Veckan landade på 17 h 20 min och 295,3 kilometer. Snyggt jobbat Adam!
Ja, jag fyller ju år idag. 38 år och inte åstadkommit en enda vettig sak i hela livet, lika bra att fortsätta på den inslagna vägen då. Visst, man kan skämta om det, men det är väl en något allvarligt underton där bakom. Det är väl inte fullkomligt enligt normen att som nybliven 38-åring vakna upp ensam i sin dubbelsäng, (denna gång kring klockan 09 och ut på pass kl 11, framsteg), för att sedan träna i fyra timmar, därefter åter sitta ensam i lägenheten tills kväll blir natt och därefter repetera. Nåväl, jag låter lite mer bitter just nu än vad jag är, är faktiskt tämligen likgiltig och blir väl mest lite nedstämd just när jag tänker på detta. Jag trivs ändå bra med att träna mycket och hårt, för jag strävar efter att vara i form och att ha en form som ser tränad ut. Sen kanske jag inte alltid tycker det är så kul att tävla, men än har jag inte gett upp där heller, jag är ju snart bara 50 år..
Nu släpper vi hela den här födelsedagsgrejen och allt där till, nu när jag någorlunda lyckats hålla bitterheten på stången. Jag har nämligen ett positivt pass att berätta om.
Jag stack ut strax före 11 idag, det är framsteg och jag tänker att om jag nämner det här så sätter jag lite press på mig själv att komma ut vid måltiden 09,00 på passen. Jag hann inte mer än att starta passet innan jag blir smygfotad:
Jag hade bestämt mig för att ta ett varv runt Runn och Vikasjön idag. Fint med en längre runda, det går inte att ångra sig då när man är längst bort, utan det är bara att ta sig hemåt bäst det går.
Efter en småseg start de första 4-5 minuterna så kände jag den bekanta, men alltför sällan förekommande känslan av en kropp som svarar när jag sätter i stavarna. Det var glädjande och något som får mig att vilja fortsätta träna hårt! En känsla av att det bara rullar på, med tankar som bara är i nuet och en trötthet som aldrig riktigt får fäste. Så var det idag!
Under turen så hade jag stundtals medvind och stundtals motvind, fick några korta regnskurar på mig, några idiotomkörningar så det visslade i armbågarna, två stavar som slinter samtidigt vid flera tillfällen och så vidare. Saker som annars lätt kan få mig ur balans. Men idag när känslan var god så bekom det mig aldrig riktigt och jag slapp bli mörk i sinnet, tack och lov.
När tre timmarsgränsen sprängdes strax innan toppen på Gamla Berget på väg ut ur Falun så körde jag var tredje minut, totalt tio stycken impulser på 15 stavtag, inte ens det fick mig på fall idag. Skoj!
Målet från början var att få in 70 kilometer på mina fyra timmar (17,5 km/h). Jag hade länge legat på ett snitt över 18, som jag tappade uppför den långa backen ut ur Falun, men som jag sedan med god marginal lyckades jobba tillbaka på hemvägen. Resultatet blev fyra timmar på sekunden och 73,1 kilometer (18,3 km/h) i snittfart på Swenor 4:or.
Det som intogs under turen var nästan ett helt vätskebälte med svagt blandad sportdryck som jag som vanligt drack i farten. På dagar som idag där jag smygjagar snittfarter, utan att riktigt våga erkänna det för mig själv eller andra för den delen, så dricker jag i snälla utförsbackar, där jag samtidigt kör benskejt, förlåt för det fusket. För i de lite mer rejäla backarna vill jag stå i fartställning. Allt för snittet ni vet.
Dagens träning avslutades med två set vardera från mina båda TRX-pass och sen såklart excentriska tåhävningar.
Nu ska jag cykla till Willys och storhandla. Benzen har stått fulltankad sedan i onsdags morse när jag skjutsade Alfons till dagis, det blir lite av en grej för mig att låta den stå så länge som möjligt. Sen väntar det TV och säsong fyra av ”Stranger Things” i min tragiska ensamhet.
Förra fredagen körde jag ett liknande pass som idag, då hade det utlovats regn, men blev inget, idag öste det ner. En annan skillnad var att jag då misslyckades med skierg-delen, men idag lyckades det!
Jag började med 30 minuter (6,4 kilometer, 4,42 min/km) löpning utomhus. Därefter klev jag på skiergen för att börja med den istället för löpbandet som senast. Efter tio minuter i sub 2,00-tempo med de klassiska 20 snabba dragen vid minut fyra och nio så körde jag exakt samma upplägg som sist:
Målet var progressivt med en sekund snabbare per intervall. De med koll ser att det är någon slags symmetri i det hela ovan. Allt det på motstånd 8. Avslutade med fem minuter i sub 2,00 på motstånd 1.
Idag slog jag nog nästan rekord i att komma iväg sent på en ledig dag. Det började med att jag la mig i hyfsad tid igår kväll, hade ställt klockan på 08,30, vaknade till och tänkte snooza till 09. Nästa gång jag vaknade var klockan 11,30, jag fick panik och tänkte kasta mig upp, ”råkade” dock somna en timme till och vaknade 12,30. 10 h 10 min sömn, det var inte illa, men det var nog välbehövligt för mig som annars brukar sova 5-7 timmar och ständigt känner mig eftersatt med just sömn.
Efter en lång stund med frukost så tänkte jag bege mig ut, det började då att tokregna, så jag betade av tåhävningar och 300 repetitioner med kettlebell och gummiband så länge. Lagom tills det blev klart så hade det slutat regna och börjat klarna upp, dock var asfalten fortsatt blöt.
Jag hade väldiga bestyr att bestämma vilken runda jag skulle köra. Det är ju vägbyggen och avgrävningar överallt. Det enda som i princip är okej är ju mina vanliga vändor ut mot cykelvägen mellan Falun och Borlänge. Men att grisa omkring där varje dag känns ju lite småtrist. Det fick bli en tur som började i Skräddarbacken för höjdmeter-jagande, vidare mot Lindan, Trollebo och Spraxkya. Även här i närheten av Trollebo så är det en rejäl avgrävning av cykelbanan, det är några tomtar som håller på bygga om tomten, eller vad fan dom nu gör, det har stått sig orört i minst ett års tid, knappt så man kan gå igenom. Sista gången jag åker den vändan på ett tag. Turen fortsatte över Alderbäcken och avslutades med en ny sväng upp till toppen av Skräddarbacken.
Just det, jag körde impulser för första gången på länge idag. Fem stycken uppför och fem stycken med stillastående start, 15 stavtag vardera. Passet landade på tre timmar och 49,4 kilometer. Hemkomst klockan 20,22. Bättre sent än aldrig som vi brukar säga!
Tänk att varenda träningspass är som ett krig numer. Först med att ta sig ut, bara det är tungt nog. Därefter ska vädret ständigt pissa mig i ansiktet. Idag var det inte bara den konstanta och familjära motvinden som spökade. Jag hade även turen att få smaka på en regnskur av sällan skådat slag under den första intervallen. En regnskur som visserligen var kort, men tillräckligt rejäl för att hela vägbanan skulle vara pissblöt för resten av passet och förstöra snittfarten rejält. Tur att det är kul åtminstone!
Jag värmde upp i 40 minuter ut till riksväg 293 och cykelbanan mellan Falun och Borlänge. Där började jag intervallerna som idag blev 10 x 6 minuter med 2 minuter lugn åkning som vila. Jag vände håll i vilan för att cykelbanan skulle räcka till för de totala 60 minuterna som idag landade på väldigt blygsamma 22,7 km/h i snittfart med mina Elpex 3. Jag överdriver inte om jag säger att det stora delar av intervallerna gick tungt som 4:or idag och jag vet vad jag talar om som kör alla distanspass på just 4:or.
Det var svårt att veta om det kändes bra eller inte, men jag blev trött, tror jag i alla fall. Jag hade mer bestyr i att tycka synd om mig själv kring vädret och att kränga på mig en rejäl offerkofta mellan stavtagen.
Passet avslutades med rejäl vind i ansiktet över Bomsarvet och Bullerforsen. Skramlade ihop 2 h 30 min och 48 kilometer. Blev riktigt trött och tom på energi under nedvarvningen, illavarslande. Men jag drar mig till minnes att jag också andra år brukar kunna ha lite vacklande form såhär innan sommaren drar igång på allvar. Efteråt blev det 650 repetitioner med mina gluteusövningar + tåhävningar.
Idag känner jag mig nöjd med mig själv. Inte bara nöjd med att jag genomfört ett träningspass, utan också för att jag gick upp i tid och körde innan dagens måsten. Det har ju varit en lång tid där jag kommit igång alldeles för sent, speciellt på lediga dagar. Men idag var passet klart klockan 09,03! Anledningen till att jag kunde köra tidigare var att jag har en till tid för utredningen kring eventuell ADHD klockan 10 idag, så jag börjar jobbet först efter lunch.
Dagens träningspass blev som ni troligen redan räknat ut förlagt till mitt löpband. Jag körde 40 minuter rakt av med följande upplägg:
– Uppvärmning: 5 min @ 15 km/h, 1%
– 30 min växlande fart:
2 min @ 18,2 km/h (3,18 min/km), 1%
2 min @ 17,2 km/h(3,29 min/km), 1%
(Totalt 16 min av 18,2 och 14 min av 17,2. Snittfart 3,23 min/km)
– Nedvarvning 5 min @ 15 km/h, 1%
Det rullade på skapligt hela vägen utan att vara dödsjobbigt. Till en början var jag mest morgontrött och stel i musklerna, mot slutet blev det jobbigare i flåset. Det jobbigaste segmentet var dock av någon anledning när jag sänkte till den långsammare farten och i cirka 10 sekunder framåt. Kanske på grund av att även den farten var ganska tuff och att min hjärna var inställd på ”vila”.
Dagarna rullar på och timmarna rullar in. Nu stängdes denna träningsvecka med en stakvända till Falun och tillbaka:
På vägen till Falun åkte jag över Ornäs, Aspeboda, Olsbacka och Källviken. Första gången i år som jag åker den delen av den klassiska ”Aspebodarundan”. Jag kände mig riktigt seg och trött nästan hela vägen till Falun, turligt nog så hade jag någorlunda gynnsamma vindar dit.
Hemvägen blev på cykelbanan längs med riksväg 293. Här hade jag en otrevlig motvind hela vägen, men som tur är så vaknade jag själv till och fick mina krafter tillbaka. Inte alltför ofta som det händer att känslan vänder till det bättre.
Turen blev 3 h 10 min och 54,5 kilometer på mina Swenor-fyror. Jag körde också TRX-styrka hemma efter stakningen.
Denna vecka landade på 15 h 25 min. Årets första träningsperiod om fyra veckor är nu lagd till handlingarna och slutade på 54 h 10 min. Fin start på träningsåret!
Hej!
Hej!
