Då var denna dåraktiga vecka avklarad. En vecka som landade på 24 timmar prick och 373,3 kilometer. Inte illa pinkat. Sex veckor och cirka 80 timmar kvar till 800 nu.
Jag har bara kört distans och styrka denna vecka. Det till trots, eller kanske just därför, så känner jag mig ganska stark i kroppen. Dagens pass kändes riktigt bra!
Dagens träning började med TRX-styrka och lite maghjul. Samlade ihop totalt 310 repetioner med stående + knäsittande av maghjulet, det vore väl fan om man inte kunde få magra ur nu!
Huvuddelen av träningen blev sedan stakning. Jag åkte hela Falun-Borlänge-Spåret till Stångtjärn och tog mig hemåt via Stångtjärns 8 km-spår. Kanske inte att rekommendera spåren då det var rätt isigt och halvdåligt på sina håll. Men överlag var det fint. Resten av passet körde jag omkring i Bergebo på bland annat 1,5:an, 2,5:an, 5:an, Medväga, Igeltjärnsvägen, Myrspåret och så vidare.
Stakningen landade på 5 h 10 min och 85,6 kilometer. Inte en enda svacka hade jag och jag var ej heller irriterad en gång, inte ens när spetsen ramlade av från trugan med 90 minuter kvar och jag fick åka till bilen för att sätta på en ny.
Kanonfina spår även idag i Bergebo, tack för det!
Under passet så drack jag upp ett vanligt vätskebälte med sportdryck, jag tog en energibar efter tre timmar och en efter fyra.
Det var allt!
Fin himmel under passet. Fick lov att stanna för att fota detta uppe vid en myr längs Stångtjärns spår.
Galenskaperna fortsätter här i en allt snabbare takt. Idag blev det en trestegsraket rent träningsmässigt.
Jag började med ett fint pass skate uppe i Bergebo. Lättfört och hårt gjorde att jag på 4 h 10 min hann hela 73,73 kilometer, vilket gav mig en snittfart på 17,7 km/h trots att jag bara åkte lugnt. Såna fina farter är man inte bortskämd med här vill jag lova er!
Efter skidåkningen så fick jag den briljanta idéen att springa en sväng. Sagt och gjort så knöt jag på mig mina Hoka Speedgoat 5 GTX Ice och gav mig ut. Det fick dock räcka med 40 minuter och just över 9 kilometer, vilket gav mig ett kilometersnitt om 4,25.
Den sista delen i dagens träning blev Bålstyrka och lite maghjul.
Undra vad jag kommer hitta på för dåraktigheter imorgon då…
Shorts över tightsen, ja ja, förlåt om det stör någon. Kan ändå tycka att det är okej vid skidåkning.
Jahapp, första passet stakning sedan Vasaloppet i söndags. Skönt att vara tillbaka på känd mark igen, efter mina försök till skate och klassiskt.
Det sjukaste av allt är att spåren i Bergebo var om inte perfekta så riktigt bra. Dessutom var kroppen pigg hela vägen. Jag hade liksom ingenting(!?) att irritera mig på under hela passet. Vad fan händer?! Nåväl, det där vänder snabbt igen, ingen idé att gå runt och vara positiv i onödan.
Stakningen idag blev en vända på 4 h 05 min och 65,9 kilometer. Jag avslutade med kettlebell-styrka därefter!
Sådär då, fyra nya timmar i hamn. Det var inte direkt gratis att åka idag, även om det var lättfört. Skins, iaf mina skinsskidor fungerar inte bra i isrännor till spår. Helvete vad jag hängde på armarna under passet och jäklar så trött jag blev i dito. Men envis som jag är försökte jag trots allt åka diagonalt i varenda litet motlut.
Till slut blev jag åtminstone klar med dagens elände och kunde nöjt konstatera att jag samlat in fyra timmar och 61,7 kilometer klassiskt + gluteus-styrka därefter.
Imorgon ska jag äntligen staka igen, det är något jag har någorlunda koll på iaf.
Jag har fått ett infall om att jag vill klara 800 träningstimmar även detta år, precis som förra. Med denna vecka så är det sju veckor kvar av träningsåret och jag hade vid veckans början 695 timmar. 105 timmar på sju veckor måste betas av alltså. Jag tänker mig att jag denna vecka smattrar på med fem längre distanspass onsdag – söndag för att få en fin bas och grund. Får se hur länge jag orkar.
Dagens pass blev fyra timmar och 66 kilometer skate i Bergebo. Ganska lättfört var det tack och lov. Men också rätt isigt, tur att jag tog mina Salomon-skateskidor, annars hade jag vinglat av spåret tror jag.
Kroppen kändes helt okej hela vägen och jag tycker mig ha återhämtat mig bra sedan Vasaloppet. Kommer dock som sagt bara att köra distanspass denna vecka för att inte bränna mig helt!
Idag är jag lite trött såklart sedan gårdagens kämpiga Vasalopp. Vasaloppsbakis är ju ett uttryck jag brukar slänga mig med såhär dagen efter. Men det hindrade dock inte mig från att snöra på mig mina Hoka-skor för att gå ut på balkongen och beta av följande på löpbandet:
15 minuter @ 0%, 15 km/h
15 minuter @ 5%, 12 km/h
15 minuter @ 10%, 10 km/h
15 minuter @ 15%, 8 km/h
En timme rakt av. Vilket gav mig 11,25 kilometer och 700 höjdmeter. Skönt att få cirkulera runt blodet en aning och imorgon väntar vilodag!
Hojta till om du har tips på jobb eller någon lämplig utbildning till mig, eller om du behöver hjälp med träningsupplägg/teknikträning på skidor/rullskidor, eller vill ingå någon annan form av samarbete:
Då har jag nu avverkat mitt fjortonde Vasalopp. Tänkte många gånger under dagen att det skulle bli mitt sista, men sådan tur lär jag inte ha.
Efter skidtesterna strax innan Mångsbodarna tidigt i morse så valde jag och Jone våra nya DP Sprint. Vi åkte sedan till starten i Berga by där vi bjöds på en plusgrad och regn.
Äntligen har Vasaloppet fixat så att alla i elitledet hade bestämda platser, jag och Jone stod bredvid varandra långt till höger i fjärde led. Perfekt startposition. Kände dock redan på startrakan att både kropp och skidor inte var helt på topp, fick slita för att ens gå i rygg på åkaren framför.
I den första backen (och i de flesta övriga uppförsbackar längs hela banan) var det stundtals riktigt löst och dåligt stavfäste. Jag gjorde en dålig början av backen och blev både lite trängd och stillastående. Kunde sedan plocka en del platser under den andra halvan av backen.
Uppe på myrarna så gick skidorna rätt bra till en början och jag hamnade i en ganska bra klunga. När vi började närma oss Mångsbodarna så fick jag kramp i triceps, mage och rygg. I utförsbackarna efter nyss nämnda kontroll, ner mot Tennäng så släpper jag klungan jag åker med och blir passerad av ett gäng ytterligare åkare.
Hamnar ensam i backarna upp emot Risberg, blir passerad av mer åkare. Är riktigt trött och slut. Byter vätskebälte efter Risberg och tappar några fler placeringar. Någonstans mellan Risberg och Evertsberg så kommer en klunga med bland annat Erik Wickström ikapp mig och jag lyckas hänga med denna grupp upp till Evertsberg.
I utförsbackarna efter Evertsberg tappar jag än en gång klungan jag åker med och blir passerad av ett gäng ytterligare åkare. Men den gode Erik Wickström och jag fortsätter att hålla ihop.
Trots att jag inte har några kanonskidor, sliter med kramp mer eller mindre överallt och har en dålig känsla i kroppen lyckas jag ändå hålla en okej marschfart från strax innan Oxberg.
Jag har lite dimmigt minne från Oxberg, men jag drar ganska mycket i en tvåmannagrupp tillsammans med Erik. Vi blir ifrånåkta av några åkare utför efter Gopshus och Erik kan släppa iväg alla, men mig ligger han som ett klistermärke bakom.
Vill minnas att jag drar mer eller mindre hela tiden från innan Hökberg till en bit efter Eldris. Efter Eldris så tackar Erik och säger att han kan börja hjälpa till med dragjobbet. Vi turas om att dra ett tag, men med uppskattningsvis två kilometer kvar till målet skickar Erik fram mig.
Jag bryr mig inte om någon taktikkörning för att vinna någon eventuell spurt, jag vill bara ”hem” så fort som möjligt. Tittar bakåt då och då för att försäkra mig om att ingen storklunga är på väg ikapp. Erik säger då vid en kilometer kvar något i stil med: ”Jag kommer inte spurta, ta mig bara i mål”, denna kommentar visste jag att skulle komma från den godhjärtade Borås-sonen, så jag kör det jag har in till mål, med Erik slickad på mina baksskidor.
Totalt utpumpad kommer jag i mål som 114:e man, min näst sämsta placering, bara 117:e-platsen från 2020 är sämre. Men jag får vara nöjd med att jag gjorde allt jag kunde och att jag kunde komma så pass ”bra” med tanke på känsla och skidor. Jag vill heller inte vara någon som gnäller på materialet och jag har ofta haft bra skidor på de flesta lopp de senaste åren, enda gången jag kan minnas att jag hade dåliga skidor var på Moraloppet i slutet av januari när vi lade lite för mycket rill. Så det hör inte till vanligheterna att jag gnäller på dåliga skidor. Jag fick också äran att flourtesta skidorna direkt efter målgång och det blev godkänt och grönt!
Adam Steen startnummer 82, Vasaloppet 2024Jonatan Steen startnummer 88, Vasaloppet 2024Testat skidor inför morgondagens Vasaloppet och har valt ut totalt fyra par Fischer DP Sprint, två gamla och två nya
Hej!
Nervöst gäng nu som har testat skidor och tränat lätt i regnet. Vi har gått från totalt åtta par skidor till fyra par. Imorgon bitti väljer vi ur vapnen för dagen.
Det vi tränade var en skidtur från kilometerskylt 39, till Oxberg, vidare en liten bit till mot Gopshus innan vi sedan vände tillbaka till Oxberg där vi har vår bas. Totalt samlade jag ihop 1 h 25 min och 20,3 kilometer. Ett lätt träningspass bara för att hålla igång.
Imorgon väntar mitt 14:e Vasalopp. Råkar någon se mig så får ni gärna filma och skicka till mig så jag får material till vloggen!
Uppe i Oxberg sedan igår kväll. 3-4 plusgrader, lätt regn i luften, blöta och tungförda spår. Perfekt!
Dagens aktivitet blev en tur från Evertsbergssjöarna ned till Oxberg tillsammans med Jone. Vi testade inte några skidor idag, bara någon form av valla som ingen av oss har någon koll på.
Det hela landade på 90 minuter och 23,4 kilometer, stakning, med lite lätt skate i uppförsbackarna. Inte så roligt före idag och det lär tyvärr inte bli bättre heller är jag rädd.
Sådär då, fyra nya timmar i hamn. Det var inte direkt gratis att åka idag, även om det var lättfört. Skins, iaf mina 
