Jag skrev tidigare idag ett tisdags-inlägg på en måndag på min andra blogg. Det hittar ni här. Upp- och nedvända världen..!
Dagsverket vad gäller träning är nu i hamn. Intervaller på min skierg med efterföljande kettlebell-styrka.
Upplägget blev:
– Tio minuter uppvärmning i sub 2,00 min/500m-tempo (20 snabbare drag vid minut fyra och nio)
– Intervaller: 5-4-3-2-1 min + 5 x 30”-30” – på de fem första intervallerna så startade jag den första minuten i sub 1,40-fart, för att sedan varannan minut köra 1,49 och 1,39. Blev ganska bra och jobbigt! Snittet blev helt okej och 1,49-minuterna kändes väldigt lätta. Tiderna som följer:
Allt ovan var på motstånd 8.
– Tio minuter nedvarvning i sub 2,00-tempo på motstånd 5
– 60 repetioner på vardera övning med kettlebell och gummiband: marklyft, swingar, goblet squat med press, snatch och enarmsrodd på ett ben.
Strumporna över tightsen är någon ny företeelse som jag verkar ha börjat med. Alltid retar det någon.
Godkväll på er!
Det blev en sen och trevlig gårdag hos min bror. Vi var ett gäng som åt middag och surrade långt in på natten. Skönt med sällskap!
Jag sov ut ganska länge idag, därefter hade jag fullt upp med att kolla skidor (på repris) från både OS (på datorn) och Visma Ski Classics (på iPaden). Efter att ha bevittnat skidåkning så var det sedan dags för egen del att få min beskärda del av kakan.
Planen för idag var ett längre och lugnare stakpass. Helt utan impulser eller andra jobbiga inslag. Skönt att bara åka lugnt och försiktigt i min egen värld.
Jag åkte i Bergebo även idag, det var åkbart ner till både Vargliden och Medväga. Men det var på gränsen med snötillgången på sina ställen, skitvinter!
Fick ihop 45,7 kilometer och 870 höjdmeter på mina tre timmar. Kroppen kändes ganska pigg hela vägen, skönt! Efter det så körde jag igenom mitt styrkepass med stab- och snabbstyrka.
Veckan landade på stabila 13,5 timmar och 213 kilometer!
Ute med Jone och vinglar i fettyskenResultat Orsa Grönklitt Ski Marathon 2022. Övriga resultat här.
Hej på er.
Idag har jag varit i Orsa med min bror och tävlat. Som vanligt detta år så hade jag bra skidor, bra skalle, kämpade hela vägen, men blev frånåkt på grund av sämre kapacitet än de före mig. Så återigen kan jag inte annat än att vara nöjd ändå med insatsen. Inbillar mig dock med en dåres envishet att jag inte är så mycket sämre än förr, men kanske jag är det ändå, plus att jag återigen trycker på att nivån blivit bättre!
Starten gick och jag blev avhängd direkt. Fullt blås direkt och jag hamnade i en andragrupp med cirka fem åkare, med fem åkare före i förstagruppen. Efter cirka åtta kilometer kom vi ikapp tätgruppen och jag kunde få andas en stund. Låg med i cirka åtta kilometer, innan det började köras strax innan långbacken inför varvningen.
Efter att ha släppt täten så hamnade jag tillsammans med Niklas Österberg. Vi turades om att dra i långa förningar. Låg på bra och i princip det jag hade. Hela varvet hade vi en grupp på cirka fem personer farligt nära bakom oss. Med cirka sex kilometer kvar av varvet så dyker nummer ”32” upp bakifrån och jag kastar mig in i rygg. Får ligga verkligen allt jag kan för att gå med denne okända förmåga, Österberg släpper då som tur är. Precis i botten av långbacken går jag förbi och klipper det jag har hela vägen in.
Som sagt får jag vara nöjd då jag gett allt jag har, men det är inte den här riktiga explosionen i åkningen.. Bara att jobba vidare. Det var ändå ganska roligt idag, trots att jag körde så jag höll på dö!
Svårslaget i Bergebo idag faktiskt. Lättfört, solsken och rätt bra förhållanden. Kul!
Passet blev 90 minuter lugn stakning och det kändes helt okej. Det var kul att åka idag och jag längtade inte tills passet var klart. Något jag annars ofta gör.
Under passet så lade jag in fem impulser uppför på 15 stavtag och fem stegringar på flacken på 24 stavtag. Det fick räcka så.
På skallen så hade jag pannlampan och den behövde jag aldrig ens tända. Drömmen med vår i antågande! Jag hämtade också ut ett nytt pulsband idag, då det gamla hade ballat ur. Fint med både nya klocka och pulsband!
Idag har jag haft ett stabilt humör under dagen, känt mig ganska pigg, varit glad över solskenet och de längre dagarna. Kände knappt igen mig själv när jag gick omkring under dagen och inte mådde dåligt över något/någon. Jag trodde att humöret skulle vika i takt med att jag samlade in kilometrar på träningspasset, men tji fick jag!
Passet blev roligt i det att jag tog det väldigt lugnt, men också att det var skoj, fina förhållanden, lättfört och att det kändes rätt bra.
Jag åkte ned till Vargliden och vände en gång först utan lampa då det både var skymning och månljus. God sikt med andra ord. Men på hemvägen i en utförsbacke längs Igeltjärnsvägen så möter jag en skejtande gubbe som skejtar med skidan in i mitt mötande spår. Han ser inte mig och jag hinner inte reagera. Jag brukar liksom inte tänka att folk skejtar in i det klassiska spåret (framförallt inte det mötande), även om jag märker att det sker alltmer frekvent bland folk i spåren. Gubben fastnar i min pjäxa och ramlar. För mig gick det bra, och jag fortsatte glida i samma fart. Jag skrek ”HÖJ” av ren reflex, sen blev jag arg och därefter rädd att han skulle skälla på mig, så jag fortsatte bara att åka. Stannade till någon minut senare då min bak-kappa på pjäxan hade hakats ut.
Inte ens det ovan fick mig ur balans, utan jag höll fortsatt ett gott humör. Stakade mig fram bland drivvis av ungar omkring stadion, även det med gott mod, även om jag som vanligt skämdes en aning för tidigare dårskaper från min sida. Det är en jobbig kombo att ha ett explosivt humör och samtidigt vara konflikträdd.
Jag körde 2,30 timmar och 40,2 kilometer. Det enda jag gjorde förutom att åka lugnt var att jag körde 10 stycken impulser om 15 stavtag med stillastående start.
Kanske hade lite pang ändå idag? Smällde av stavspetsen på första intervallen redan, orkade inte åka till bilen för att byta truga, men det fungerade kanon ändå!
Godkväll!
Kom ut lite sent idag igen, men jag hade fått tillbaka min nya Garmin 945, så jag pillade en del med den så att den skulle vara redo för träning igen. Skönt att ha denna tillbaka igen!
Idag ville jag försöka få upp lite tryck i stakåkningen och mitt upplägg var som följer:
– 35 minuter uppvärmning
– 6 min tröskel (2 min vila)
– 3 x 3 min (2 min vila)
– 3 x 2 min (1,5 min vila
– 3 x 1 min (1 min vila)
– 6 min tröskel
– 30 minuter lugn nedåkning
Det kändes helt okej ändå. Hade dock samma problem med att jag inte får luft närmast ventilerade som mest. Det känns som att jag har lite slem som sitter fast högt upp i bröstet/i halsen. Som att jag skulle vilja harkla bort det. Åker runt och låter som en rökare med KOL. Men det får man ta. Lyckades med målet att dra på mig en del syra under intervallerna i alla fall. Men det där riktiga trycket saknas ännu.
Under mina intervaller som mest var förlagda på Igeltjärnsvägen så stod jag för en fin gest idag tycker jag. Det var en dam som vid två tillfällen hoppade ur spåret när jag kom bakifrån. Så i vilan mellan två intervaller så stannade jag till vid henne och tackade för att hon hoppade ur, men sa att hon ej behöver göra det då den som kommer bakom ska köra om i skatebädden. Då kände jag mig snäll och schyst faktiskt!
Jag samlade ihop två timmar totalt och 34,7 kilometer. Efteråt så betade jag av lite gluteus-aktivering hemma också.
Skrev ett inlägg tidigare idag med bilder från helgens tävling i Skövde, samt lite tankar kring träning. Ni hittar det här.
Idag är det tredje dagen i följd med fart. Det till trots så gick det rätt bra! Jag körde lite kortare och hårdare intervaller på skiergen, med längre vila för att försöka få lite tryck i grejerna.
Jag körde en uppvärmning på tio minuter först i sub 2,00 min/500m-fart , med 20 snabba drag vid minut fyra och nio.
Sedan (vilket ni ser på bilden ovan) så körde jag:
– 3 x 500 m
– 5 x 60” – 60”
– 5 x 30” – 30”
– 5 x 15” – 15”
Jag la på en extra halvminut i vila mellan blocken. Innan så var målet sub 1,40 min/500m på alla, men jag reviderade planen till att försöka köra progressivt passet igenom istället, vilket lyckades galant. Trots att jag var lite sliten av de två senaste dagarnas tävling och löpbandsintervaller så tycker jag att kroppen ändå ville spela på lag, skönt!
Allt ovan i passet kördes på motstånd 8 (dragfaktor 123). Därefter sänkte jag motståndet till 5 och körde tio minuter till i sub 2,00-tempo.
Avslutade sedan dagens friskvård med tre set av mina TRX-övningar.
Denna tävlingsfria söndag började tidigt för min del med uppstigning 07,45 för att kolla herrarnas skiathlon på TV. Spännande utfall där! Kul med William Porommas sjätteplats! Coolt med tävlingar i Kina, jag känner igen terrängen från när jag själv var i landet och vann Tour de Ski China 2014. Fina minnen.
Idag velade jag ett tag kring vad jag skulle köra. Tanken var först lätt stakning och styrka. Men jag var inte så sugen på att åka skidor, så jag bestämde mig för att köra ett kort och effektivt intervallpass på löpbandet istället. Skönt att ha denna möjlighet alltså! Min hälsena som jag haft känningar av brukar inte störa mig det minsta på löpbandet av någon konstig anledning.
Visst att jag tävlade igår och egentligen borde ta det lugnt. Men jag brukar ha veckans piggaste dag just dagen efter tävling. Dessutom måste jag pussla en del med övrigt tid med tanke på Alfons och jobb. Löpning är ju dessutom till stora delar andra muskelgrupper än stakning.
Jag värmde upp i tio minuter på 15 km/h + 3 x 20” – 20” på 20 km/h. Sedan vankandes det intervaller, 4 x 4 minuter (2 minuter vila):
1:a – 18 km/h
2:a – 18,5 km/h
3:e – 19 km/h
4:e – 19,5 km/h
Avslutade sedan med tio ytterligare minuter på 15 km/h. Hela passet på 0% lutning för att få det så lätt som möjligt och minst möjliga belastning på musklerna. Kändes ändå ganska stabilt och bra hela vägen! Haft problem med farter på 19 km/h och över, men det gick fint idag.
Efteråt så blev det mitt nya program med stab- och därefter snabb-styrka. Samt även lite av mina kettlebell-övningar med gummiband. Fint mör i kroppen nu!
Adam Steen, Jonatan Steen och Pontus Nordström. Tre slagna hjältar efter målgångResultat Billingens långlopp. Resten finns här.
Hej.
Ja, snabba svängningar här. Avdankad och less igår efter en av mina sämre dagar på slutet. Men efter en utskällning från min bror så bestämde jag mig för att hänga med ner på tävling. Vilket jag såklart inte ångrade. Haft två väldigt trevliga dagar med min bror Jonatan och den andre reskamraten Loman Daniel Olsson. Kul också att träffa ”bröderna” Nordström och den käre greven Rickard Bergengren!
Kul att hänga med personer och få träffa andra än mina egna tankar. Många som kommer fram och pratar, vilket jag alltid uppskattar!
Start idag var klockan 09, så det var tidigt för en morgontrött person som mig. Vi hann värma upp lite på banan och se start, varvningen och lite mer. Fin bana på cirka fem kilometer med mycket småbackar. En liten startvända på dryga kilometern + åtta varv.
Det gick full patte i starten idag och jag tappade direkt. Tror aldrig jag var i rygg på tätklungan någon gång. Just starten och korta brantbackar var det bästa jag visste förr och hävdade mig bra i. Nu är det något jag verkligen sliter med. Varför vet jag inte?! Kanske för att alla intervallpass på rullskidor varit på lättare rull och terräng. Vem vet?! Kanske också att det är så längesedan jag tränade och tävlade sprint/traditionell skidåkning.
Jag hamnade i någon form av andra- eller tredjegrupp. Först trodde jag att det gick jättedåligt och att jag var jättelångt bak och efter. Jag slet allt jag hade från meter ett och i princip hela loppet. Hamnade i fina grupper och fick mycket hjälp med dragningen. Tog inte mycket vind på näsan själv, men jag orkade inte det. Hade lite samma känsla som de två tidigare loppen i år med att jag inte riktigt får luft. Det är som lite stopp i luftrören från magen eller halsen på något konstigt sätt.
Det blev till slut ett bra resultat, jag gjorde precis det jag kunde och mer därtill. Så jag är nöjd återigen. Jag är inte bättre just nu och det enda jag kan ”skylla på” är att jag inte orkar åka fortare. Skidorna var ett par DP sprint och jag tycker dom gick riktigt bra även idag.
Jag lyckades komma tvåa i klassen herrar 35-39 och loppet hade SM-status för oss gubbar, (Axel Bergsten som var före mig hör också till samma klass). Det var väl lite roligt ändå faktiskt!
Tanken tidigare har varit att träna på lite extra under de två kommande veckorna. För att få till en bra formtopp inför Vasaloppet nu när jag gjort comeback. Men troligen kommer jag istället försöka ”tuna” kroppen och dra ner för att få överskott istället. Samt försöka träna på det jag tror jag behöver.
Återigen en riktigt värdelös dag har lagts på högen med de andra i mitt liv. Sjukligt trött när klockan ringde, tog mig upp i sista sekund, eller egentligen senare än så, stressa till ett jobb jag hatar, smyga in så ingen ser att jag är sen idag igen. Sitta med en elev som vägrar jobba och som jag sedan länge slutat orka tjata på. Tvingas ta emot en massa skit från andra elever som är så oerhört ouppfostrade, högljudda och elaka.
Hem för att försöka träna en kort sväng. Tog över en timme och galna mängder godis bara att ta mig ut för jag är så osugen och trött att jag bara vill dö. Noll motivation till skidor, fick bli löpning istället. Eller löpning var väl en stor överdrift. Det var någon form av rultning likt en jävla heffaklump. Ont så inåt helvete i höger hälsena och vänster baksida lår, uppsvälld och smällfet av godiset och fick återigen ingen luft pga någon konstigt stopp i luftrören.
Jag sprang en timme (11 kilometer) i ett par icebug-skor. Denna timme var nog den mest jobbiga i mitt liv, på alla sätt. Jag bestämde mig nog egentligen där och då för att nu får detta skiten vara över. Det finns liksom ingen glädje kvar för mig med träning och tävling. Framförallt inte tävling. Det är bara press och ångest. Tanken var att vi skulle åka till Skövde och tävla idag. Men det var bara en massa krångel och tjafs med min bror också, så jag skiter i det med.
Egentligen har jag ingen glädje överhuvudtaget i livet. Det finns inte en enda grej jag gör under dagarna som gör mig lycklig. Jag är arg, ledsen, irriterad eller förbannad över vad jag än gör. Portföljen har gått från 3,6 till knappa 2,0, inte värt att bry sig där längre. Jag har inte ens rört en tjej på över 1,5 års tid.
Dags för förändring.
(Observera att hem det här inlägget är skrivet i affekt direkt efter motionspassen jag nämner ovan. En affekt jag byggt upp rejält under den otroligt bedrövliga träningen. Jag kan lika gärna ändra mig imorgon. Men som det känns nu så är det över.)
Allt ovan var på motstånd 8.
Svårslaget i Bergebo idag faktiskt. Lättfört, solsken och rätt bra förhållanden. Kul!
Godkväll!
