Tävlade igår i mina nya pluggar från piercingkungen, dessa är en variant i svart agatFick hem ett gäng olika varianter i fredags
För cirka 15 år sedan så hade jag en period i livet där jag bland annat fick en idé om att töja öronen. Jag var uppe i 10-12 millimeter som mest. Men ganska snart så valde jag att ta ur dom. Mina hål har dock aldrig växt igen helt, utan jag har bara låtit dom vara. Under min långa förkylningsperiod här nyligen så hade jag inte så mycket att göra mer än att surfa på nätet. Då fick jag en tanke att skaffa någon form av örhängen för att inte gå runt med ett par tomma hål som jag inte tycker är speciellt snyggt.
Jag hittade piercingkungen som har ett stort utbud av diverse olika smycken. För mig så var det främst olika varianter av pluggar som jag var ute efter och som jag hittade:
Så nu har ni fått ett bra tips på en sida som har ett stort utbud på över 12 500 unika produkter med snabb leverans och bra priser. Dessutom har ni fått svar på varför jag helt plötsligt har örhängen i öronen, vissa kanske har missat att jag haft hål där sedan tidigare.
Det blev en sjätteplats i dagens Skinnarloppet, resultatet hittar ni här. Fler tankar kring loppet hittar ni också här, på min andra blogg.
Tätstriden
Loppet börjar med en tre kilometer startloop med spurtpris efter just tre kilometer. Det svarar ändå okej för mig och jag kommer in som femma utan att försöka ge mig på att spurta. Efter spurtpriset rundar jag fyran och går med Simon, Karl-Johan och Filip. Det går riktigt fort och jag blir tvungen att släppa några retliga meter efter redan fem kilometer.
Därefter ligger jag ensam i minst 15 kilometer. Tänker att jag ligger på i ett för mig högt tempo, men samtidigt spara några procent för att ha möjlighet att hänga på om några åkare kommer ikapp bakifrån, vilket det såklart gjorde på slutet av varv ett när ett gäng på sex åkare ansluter bakifrån.
Jag går med gänget som kommer ikapp och ut på varv två blir det jag, Hannes Stenström, Markus Jönsson och min bror Jonatan. Stundtals får jag slita rejält, men jag lyckas gå med och hjälper även till med dragjobbet mellan varven.
Med cirka 1,5-2 kilometer kvar går jag upp och kör nästan det jag har i vår grupp. Vi blir då av med Markus Jönsson, men Hannes och min bror ligger kloss i rygg. Med 150-200 meter kvar så är det en 180-kurva innan upploppet, vi tre kommer i bredd då, samtidigt som vi ska passera en varvad åkare. Tappar lite fart där och kommer sist in av oss tre på upploppet, sedan svarade det dåligt i själva spurten och sjätteplatsen var ett faktum. Återigen stryk av min bror, bara att inse att han passerat mig rejält nu som den bästa i familjen.
Vad ska jag säga angående loppet? Jag gör det jag kan än en gång, tappar inte skallen, kämpar det jag har och blir slagen av bättre åkare. Skidorna gick bra och var minst jämförbara emot övriga åkare runt mig. Visst, det är tråkigt att jag inte kan slåss om bättre placeringar, jag lägger ner all min själ i träningen, offrar mycket, väljer bort det mesta och är mer seriös än nästan någonsin. Sen blir det inte bättre än såhär.
Det var ändå bra att jag hade skapligt tryck i början och kunde gå med de starkare åkarna. Sen har jag inte riktigt den kapaciteten tyvärr. Men att inte bli helt bränd och förstörd, samt att gå med de som kom ikapp gör väl att jag har någon form av kapacitet ändå. Men jag saknar det där trycket som jag hade förr, det händer liksom inget när jag ska försöka gasa och orken är inte riktigt samma. Hur jag ska lösa det är oklart.
Siffror från klockan:
1,57,47 timmar
44,82 kilometer (klockan pausade när jag krokade ihop med min bror inför spurten)
173 snittpuls
185 maxpuls
650 höjdmeter
266 watt normaliserad
Nu ska man hem och imorgon väntar en ny vecka på jobbet. Jag mår fan piss av det och har redan ångest. Snälla ge mig tips på ett jobb eller annat jag kan göra?!
Idag bjöds det på betydligt bättre väder än gårdagens snöstorm. Sol och ett par plusgrader. Tyvärr rätt dåligt preparerade spår i Bergebo, men det var klart åkbart.
Då det vankas tävling imorgon så blev det ett lugnare pass stakning på två timmar och 28,3 kilometer. I vätskebältet hade jag sportdryck, såsom alltid dagen innan race.
Det blev dock inte vara lugn åkning, utan jag körde en lättare tröskelintervall på fem minuter, samt tre impulser och tre stegringar. Mer än så blev det inte.
Nu får vi hoppas kroppen är i slag till morgondagens Skinnarloppet i Malung!
Att se världen genom ett par Oakley gör det hela lite, lite roligare!
Hej på er!
Idag har jag lyckats med det trevliga att träna i dagsljus under hela passet. Jag har fortsatt ett schema där jag på torsdagar endast har en lektion som börjar vid 14-tiden. En av få bra saker med mitt jobb! Jävligt skönt att nu komma hem från jobbet och vara klar med träningen för dagen.
Dagens träningspass bjöd på 2-3 plusgrader och stakintervaller. Under intervallerna så höll jag mig enbart på det 2,5 kilometer långa konstsnöspåret och där var det hyfsat lättfört nästan hela passet, även om det mot slutet blev allt blötare.
Då det gick rätt bra i helgen och jag kände att formen inte var alltför långt borta så ville jag inte köra något stenhårt pass idag. Upplägget blev sex varv med följande:
– 5 minuter tröskel
– 1 minut vila
– 1 minut hårt
– 2 minuter vila
Direkt efter det sista varvet så körde jag 10 x 10”-20” för att försöka få lite tryck i grejerna. Dessa sista intervaller blev nästan de jobbigaste för dagen. Snittfarten över intervallerna blev 20,7 och jag maxade pulsen på 175. Lagom alltså!
Med lång och lugn uppvärmning + nedvarvning så klockade jag in 2 h 40 min och 43 kilometer på passet. Ett pass som sedan avslutades i hemmets lugna vrå med ett gäng av mina gluteus-övningar.
Invigde en ny vräkig träningsjacka idag!Piggare här, 4 h in i passet än innan på bilden ovan
Tjena!
Idag har jag hållit på en god stund. 4 timmar och 20 minuter närmare bestämt. På den tiden hann jag 62,3 kilometer.
Under den första timmen i Bergebo gick det så ofantligt tungt att det var som att köra i smältlim. Jag hann med nöd och näppe 13 kilometer under dessa inledande 60 minuter. Kroppen var otroligt trött och seg också. Flera gånger var jag nära att ge upp och dra hem. Men jag intalade mig själv att det tids nog skulle lossna, vilket det också gjorde till slut. Jag vet att jag ofta överdriver och gnäller rätt mycket. Men känslan idag var en av de sämsta på väldigt, väldigt länge. Om det var det långsamma föret, vilodagen igår, eller att jag haft svårt att sova några nätter är oklart.
Tanken innan var att köra cirka 3,5-4 timmar. När jag då trodde jag nått halvvägs efter två timmar började det så sakta kännas lättare. Strax därefter fick jag sällskap av den lovande ynglingen Nils Bergström och det började kännas betydligt bättre under resten av passet. Jag var idag noga med att verkligen köra lugnt och inte förta mig, enda undantaget var mina fem impulser och mina fem stegringar. Resten var cool-lugnt.
Mot slutet hade det börjar frysa på en aning, vilket gjorde att jag kom upp i en någorlunda längd på passet också. Efter fyra timmar var jag inte alltför långt ifrån dröm-60 km, resten gick av bara farten och jag kunde inkassera ett riktigt fint pass med god känsla!
Hemma så betade jag av mitt nya styrkepass som är lite åt det tyngre hållet!
Bra spurt och en för mig episk fällning ledde till en femteplats i Bessemerloppet 2023 för mig och snabbast tid av alla från förvarningen och in i mål. Alltid något. Ni hittar resultaten här.Tvåan Adrian Lundberg, vinnaren Andreas ”Näsan” Svensson och så glädjande nog min bror Jonatan Steen som trea!Nu har jag återigen blivit nedpetad och sämst i familjen. Idag fick jag stå för bil, bränsle, mentalt stöd, uppslagsverk på alla frågor och som rundningsmärke för min bror som åter levererar.Halvnervösa innan skidtest, eller var det uppvärmning? Minns ej.Jag, den duktige Martin Holmstrand som bland annat arrangerar Craft ski marathon och långloppscupen och så min bror igen.
Ovan är de bilder jag fick med mig från dagen i Högbo bruk.
Jag ska försöka berätta om loppet så gott jag kan, men nu när jag funderar så har jag glömt mycket, det blev en tuff dag och jag är nöjd med min insats. Om jag inte vore nöjd så hade jag varit väldigt orättvis emot mig själv.
Vi kom till Högbo strax efter klockan 9, hämtade nummerlappar, ”nervösade” oss på toa och så vidare, ni som vet ni vet. Därefter testade vi skidor, vi hade två par av den förra DP Sprint-skidan och två par av den nya med samma vallning. Vi valde de gamla paren båda två. Därefter så värmde vi upp i cirka 30 minuter och kollade banan som var ganska lik förra årets lopp där jag kom fyra.
Starten idag var klockan 11,10 för ovanlighetens skull, damelit startade 11 prick. Startskottet går och det blir full matning direkt. Andreas Svensson drar iväg som skjuten ur en kanon och jag har inte en chans att gå med. Dock så svarar det skapligt bra och om jag minns rätt så låg jag och Adrian Lundberg själva som tvåa och trea ett tag under det första varvet. Efter ett tag kommer några åkare till ikapp och ganska snart blir vi en klunga på åtta personer som håller ihop mer eller mindre hela loppet. Andreas Svensson kommer vi dock aldrig ikapp, utan han åker solo hela vägen, ruskigt imponerande!
Under de tre första varven så känns det ganska så bra för mig, bästa känslan hittills på något lopp i år. Jag, min bror, Michael Boberg och Adrian Lundberg står för dragjobbet, medan de övriga i klungan ligger med. Vid ett tillfälle så gör Adrian ett rejält ryck på flacken som jag plockar in, det stämmer bra för mig även uppför och jag börjar få en förhoppning om att kunna hamna på pallen. Skidorna går bra jämför med övriga åkare på de flesta ställen, men föret var lite ojämnt så på några partier av banan suger skidorna fast en aning. Det blev inte fullt så blött eller varmt som vi först trott, men oavsett så hade jag inte kunnat åka bättre än vad jag gjorde.
Någonstans på fjärde varvet började jag känna att jag blev allt mer trött och fick slita mer. Mot slutet av det varvet kommer min gode vän Pontus Nordström ikapp och bara susar förbi hela klungan i en galen fart. Här får jag släppa och känner mig rejält rökt. Men strax därefter tappar Pontus farten, jag lyckas runda honom och kommer återigen ikapp klungan. Dock fortsatt riktigt trött.
Ut på sista varvet så gör min bror ett ryck, jag ligger närmast bakom honom och börjar jaga, men kommer snabbt på mig själv med att låta bli det då jag hellre släpper iväg honom. Dock lyckas Adrian och Boberg komma ikapp. Ikapp kommer även jag strax därefter för att sedan släppa nästan direkt för sista gången. Här har vi cirka 6-7 kilometer kvar av loppet, jag ligger då femma med fyra åkare bakom mig, jag viker åt sidan och säger att jag är rökt och att dom får gå upp för att dra.
Under de kommande två kilometerna så låter jag Hannes och Hugo att dra, medan jag ligger som trea i gruppen. Även om det är jobbigt så känner jag att jag kommer kunna gå med dom. Då det med säg fyra kilometer kvar av loppet blir lite stillastående och ovilja att dra så går jag upp i spets i vår decimerade grupp. Jag har fått tillbaka lite krafter igen och kör på nästan det jag har.
I de näst sista backarna inte för långt innan mål så försöker jag få upp någon annan men de var också så trötta att jag fortsatte mitt dragjobb. Inför loppets sista backe så bestämmer jag mig för att spara lite krut för att försöka trycka på krönet efter om jag fortsatt var i spets, dock blir jag passerad av Hannes och Hugo i backen, men skönt nog hade övriga släppt. Jag ställer först in mig på att bli sjua, men jag lyckas gå med i rygg och känner att det nog finns lite mer att köra med. In mot upploppet så märker jag att mina skidor glider bättre än Hannes så jag passerar honom, in på upploppet så kommer jag in i rygg på Hugo, viker ut direkt och märker att jag sakta plockar centimeter för centimeter, för att sedan med en mäktig fällning lyckas ta mig förbi med minsta möjliga marginal. Skönt med en femteplats!
Jag fick som ni märker gräva djupt för dagens placering. Men jag tar med mig att känslan under cirka 60% av loppet var bra, att det kändes bättre än på länge i de korta, branta backarna och att jag inte verkar ha tappat för mycket på min sjukdomsperiod trots allt. Dock har nog mina nio sjukdagar, samt två missade helger med tävlingar gjort att jag inte orkade hela vägen, speciellt då det var ”50” kilometer idag och inte 40-42 som de flesta andra loppen jag kör. Så jag hoppas att formen kommer bara av att fortsätta kriga på.
När min bror, Adrian och Boberg gick ifrån oss på sista varvet så trodde jag tyvärr att min bror skulle bli fyra. Dock fick jag en glad överraskning direkt vid målgång när jag hör att han lyckades bli trea! Kul att han tagit så stora steg och att vi numer verkar kunna tävla tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare. Hade varit roligt om vi kunde lagköra framöver på loppet. Jag är inte missunnsam över att han åker bra eller slår mig, det kändes bara genuint roligt faktiskt och jag är glad för hans skull! Dessutom har jag kämpat allt jag kan idag, inte vikt ner mig och helt enkelt blivit ifrånkörd av starkare åkare, då får jag vara nöjd med min insats.
Några siffror från klockan:
2,12,39 timmar (startade lite innan start och slog av lite efter mål)
Jag testade mitt nya Coxa-bälte idag, för att se hur det fungerade. Denna modellen heter Wr1 Race, vilket är smidigare och lättare än den tidigare modellen jag hade innan.
Äntligen fick jag åka skidor i både solsken och minusgrader. Det händer ju inte för ofta. Hela parkeringen var full i Bergebo idag. Solskensåkare..!
Det hade snöat inatt och äntligen var det hyfsat packade spår igen. Förhoppningsvis håller spåren några dagar ytterligare nu, trots kommande blidväder.
Jag körde två timmar (28,8 km) stakning, det blev en vända ända ned till Vargliden och en ytterligare med tidigare vändning. All åkning var väldigt lugn idag, förutom fem minuter tröskel, tre stycken impulser och tre stycken stegringar.
Här bryter vi mönster på löpande band. Det blev nämligen skate som träning idag! Kände att det var välbehövligt med ett bryt från det eviga stakandet. Skönt att få använda hela kroppen och skölja ur den från de senaste dagarnas ganska tuffa träningspass.
Återigen blev det träning uppe i Bergebo. Det var inte de bästa förhållandena där idag, en rejält isig botten med ett två centimeter tjockt lager med nysnö uppe på. Tungfört och stundtals halkigt. Men det var inte så noga egentligen, planen var ju ändå ett lugnt pass och då spelar det inte så stor roll om jag kommer 45 eller 35 kilometer.
Jag hann med en sväng ner till Vargliden, samt även till Medväga. Samt några varv runt det 2,5 kilometer långa konstsnöspåret. Det ska komma snö i natt, så jag hoppas spårpatrullen är på tårna och packar, då räddas nog några ytterligare dagar med skidåkning även på de längre spåren!
Passet landade på 2 h 30 min och 35,5 kilometer. Fem stycken impulser och fem stycken stegringar hanns med under passet, i övrigt tog jag det väldigt lugnt. I vätskebältet hade jag sportdryck för att inte riskera att gå tom. Efter passet blev det skönt nog inte någon styrketräning, det väntas ju trots allt tävling i helgen!
Äntligen har jag betat av ett intervallpass på snö igen. Skönt nog så var det ganska lättfört och isiga förhållanden, trots 2-4 plusgrader och stundtals rejäla vindbyar. Tur att jag hade skatepjäxor idag, annars hade jag nog brutit av mig allting under knäna.
Jag kände av en skön träningsvärk i överkroppen efter gårdagens styrkepass, så jag valde att köra en lång uppvärmning och nedvarvning på cirka timmen vardera. Det skadar ju inte med lite extra timmar heller, låt mig tro det åtminstone.
Huvuddelen av stakpasset var intervaller och följande upplägg blev det:
– 10 minuter tröskel
– 10 x 40”-20”
– 3 x 2 minuter hårt (2 minuter vila)
– 10 x 10”-20”
– 10 minuter tröskel
(2 minuter vila mellan blocken)
Jag hade som plan att inte gå mig superstum någon gång idag, utan istället försöka spara några procent. Tycker jag lyckade ganska så bra med det faktiskt. Känslan var faktiskt helt okej. Alla intervallerna var förlagda runt det 2,5 kilometer långa elljusspåret, så jag fick fin kupering idag. Snittade 22,4 km/h över alla intervaller, mycket tack vare föret och jag lyckades skrämma upp pulsen i fina 181 slag/minut som högsta notering.
Passet landade totalt på 3 h 5 min och 52,5 kilometer. Som avslutning hemma blev det mina gluteus-övningar som dagens styrkepass!
Tre timmar och 35 minuter, samt 56,1 kilometer stakning fick jag till. Inte något som skrämmer kanske, men det var nog för mig efter en dag i arbetandets tecken. Jag blev en aning trött emot slutet i alla fall. Inte lätt att vara otränad!
Passet var förlagt i Bergebo. Trots 3-4 plusgrader var det stundtals isiga förhållanden. Det här pissvädret ser inte ut att sluta under de nästkommande 10-14 dagarna heller, vilket gör att prognosen för de längre spåren blir allt sämre. Idag var jag ner till Vargliden två gånger och till Medväga en gång. Det var stundtals inte speciellt fint, trist.
Mellan de två vändorna ner till Vargliden så blev det fem varv runt 2,5 km-spåret. Under dessa varv så körde jag en stegring på flacken med 10 stavtag acceleration och 10 stavtag där jag försöker hålla maxfarten + en impuls uppför på 15 stavtag. Totalt 10 stycken alltså.
Kändes okej nästan hela tiden, blev lite hungrig med halvtimmen kvar och tog då en energibar i farten. Dumt att gå tom.
Hemma så provade jag ett styrkepass som jag inte riktigt är helt klar med. Tanken är att få till lite tyngre styrka med de redskap jag har hemma. Det blev bland annat viktade chins och dips. Skakar fint i musklerna nu, det blev dock kanske lite för tufft. Men jag vill försöka vässa mitt vapen till att bli bättre i högre fart, starter, korta backar och mot målgång. Något jag besatt betydligt bättre kapacitet i förr. Om det är bristen på tung styrka, åldern eller att jag inte tränar/tävlar för sprint och traditionell skidåkning längre är något jag inte har svar på.
Tjena!
Ja, men hej!
Tjenare!
