Hej på er!

Efter gårdagens hårda mixade pass, så var det idag läge för lugnare träning. Då min bror varit så hetsig med tränande den senaste tiden, med sju veckor i sträck över 20 timmar så tänkte jag se till att ”vinna” dagens pass. Så jag mörkade min ankomst till Lugnet, vilket gav mig 15 minuters försprång och ett sådant guldläge släpper jag aldrig! Men jag förstod ju redan där och då att det skulle spåra ur och att det inte skulle stoppa vid mina planerade tre timmar.

Vi snurrade på varv efter varv på den cirka 1,8 kilometer långa banan, givetvis bara stakning. Det blir tufft och jobbigt muskelärt att staka på en sådan här bana. Stavfästet brukar vara lite sådär med så mycket folk som åker där och det blir lätt sockrigt.

Till en början kändes det rätt bra i kroppen och jag kände mig starkt. Men omkring tre timmar in i passet kände jag att jag började bli lite trött och less. Det hinner passera många tankar, pratas mycket och många personer hinner komma och gå under sådana här pass.

Som en skänk från ovan dök den gamle gode vännen och cyklisten Martin Eriksson upp och förhöjde stämningen när klockan just hade passerat tre timmar:

Med vår nyvunne vän så flög tiden fram, krafterna kom tillbaka och jag hade nog kunnat åka ett antal varv till utan problem. Men det känns som att det fick räcka med de 4 h 15 min, 67,1 kilometer och 1210 höjdmeter som pulsklockan loggade idag! Det är ju en dag imorgon också. Dessutom gick jag segrande ur brödrakampen då min bror vek in årorna samtidigt som mig.

Under den sista timmen körde vi tio impulser, varannan uppför och varannan på platten. Jag passade även på att köra TRX-styrka när jag kom hem.

Tack för idag!

Tjena!

Disco-torsdag idag, vilket precis som förra torsdagen innebar en vända till Falun för att snurra runt på konstsnön. Ganska tråkigt väder idag med 0-2 plusgrader och fallande blötsnö, men det är ju ett väder även det!

Jag fick sällskap av min bror den första halvan av passet. På den andra halvan åkte jag lite sporadiskt med diverse personer, samt så dök det upp ett oerhört stort antal skidungdomar från flertalet lokala föreningar. Ändå kul att intresset för längdskidor verkar vara stort bland den yngre generationen, det intrycket har jag inte fått i min profession som idrottslärare.

Idag bjöds det på 2 h 35 minuter och 38,2 kilometer stakning. Sedvanligt tryckte jag in 10 impulser under den sista timmen, fem uppför och fem flackt, 15 stavtag stycket.

Det blöta föret gjorde pjäxorna dyngblöta tidigt i passet, men förutom det så gick det hyfsat. Jag slapp frysa, kroppen kändes betydligt bättre än igår och trots den fallande nysnön så gick det mot slutet förhållandevis lätt i det klassiska spåret, i skatebädden var det dock tvärnit.

Jag körde även mitt stabstyrkeprogram hemma. Ytterligare en dag avklarad!

Godkväll.

Jag min dumma jävel drog en chansning och åkte till Bergebo i hopp om att staka på Igeltjärnsvägen. Det såg ju så fint ut igår. Men återigen blir man lurad av detta bedrövliga misärväder. Det damp ner så pass mycket snö att det nu råder istäckta och grusade vägar + cykelbanor, vilket omöjliggör rullskidåkning. Men så pass lite att det ej heller går att åka skidor. Ska det nu vara vinter sä får det gärna vara det. Inga sådana här halvmesyrer tack.

Jag provade att åka skidor ut från stadion i Bergebo och vidare på Igeltjärnsvägen. Det blev 50 meter stakning – 100 meter springa – 50 meter stakning och så vidare i cirka två kilometer. Sedan gav jag upp och sprang hela vägen tillbaka till stadion. Det lila fina snötäcke som fanns igår hade försvunnit Med hjälp från dagens töväder och någon dåre som åkt bil där. Jag fick ihop 20 minuter träning på det försöket, en bit ifrån mina planerade 2,5 h. Det var bara att bita i det sura äpplet och åka till Falun för att få ihop resten.

På Lugnet fick jag sällskap av min bror, Isak Gifting och 1200 skidungdomar. Jag fick också in 2 h 10 min, 34,2 kilometer och 10 impulser. Kände mig ganska seg och trött efter gårdagens rejäla urblåsning. Men det blev trots allt ett bra pass och fint att få åka längdskidor ändå.

Trots motgångarna i början höll jag mig vid gott mod. Kanske var jag redan så less redan innan så lite mer skit inte gjorde något. I postlådan låg det ett brev från bostadsrättsföreningen att dom judarna ska höja avgiften med 9% från 1 januari. Lägg därtill att min låsta ränta på bolånet går ut i maj och att jag tjänar mindre än en thailändsk sexarbetare så förstår man ju att jag inte kommer ha råd att bo kvar och att jag nog har större bekymmer än en misärinledning på ett träningspass. Inte lätt att vara utfattig.

Jo just ja, det blev även bålstyrka/stabilitetstyrka efteråt också.