Godkväll!
Så har även jag tagit mina första stapplande steg på snö för säsongen. Det kändes precis som vanligt – lika kul dessutom. Tycker inte det är någon större svårighet att gå från asfalt till snö eller vice versa. Inte så konstigt då jag hållit på i snart hundra år.
Efter gårdagens hårdare mixpass så var det skönt att idag få köra enbart distans och lugnt. Hur lugnt det nu kan bli av att staka runt, runt på ett cirka 1,5 kilometer långt sockrigt och löst konstsnöspår. Det tar ut sin rätt det också.
Efter att ha tittat på längdskidåkningen från Bruksvallarna så begav jag mig sedan mot residensstaden Falun och skidstadion på Lugnet.
Jag kom att tänka på att det alltmer blivit en rikemanssport det här med längdskidor. Inte nog med all utrustning som kostar en förmögenhet och lite till. Åka bil till Falun blir ju nästan en dagslön (åtminstone från mitt pissavlönade arbete) med de sjuka bränslepriserna och därefter parkeringsavgift + spåravgifter till judarna på Lugnet. Så en veckas arbete i runda slängar för att plåga sig på ett konstsnöspår, rimligt ändå! De få av oss i samhället som fortfarande orkar röra oss längre än mellan säng – toalett – soffa borde ju åtminstone kunna få träna gratis. I längden kostar ju vi samhället mindre med tanke på sundare levnadsvanor och mindre livsstilssjukdomar. Givetvis måste ju anläggningar kunna gå runt och få in pengar för att bedriva verksamheten på ett ändamålsenligt sätt, men kommunerna kanske ska omfördela resurserna en aning.
Passet idag var tänkt att hålla på i tre timmar, jag reviderade det tidigt till 3,05 (för att få några extra minuter denna vecka, tim-psyk som jag blivit). Mot slutet så började jag inse att jag inte hade så många extra minuter kvar till att få ihop 50 kilometer, så det landade till slut på 3 h 15 min och 50,6 kilometer.
Det blir lite annan känsla att åka på snö. Något mer ansträngande muskelärt och inte riktigt samma svar i underlaget som på asfalt. Det gör att tekniken såklart blir lite annorlunda. Dock så är skillnaden att staka på rullskidor, skidor och även stakmaskin hyfsat liten om man jämför med att åka skidor med hela registret (skate + klassiskt alla växlar) som traditonella längdåkare gör. Det blir också en aning jobbigare att åka på ett konstsnöspår, även om det ser ganska lätt ut så blir det betydligt mer höjdmeter mot vad jag är van vid när jag åker rullskidor på vägar och cykelbanor. Fint med variation!
Första timmen kändes ganska seg. När jag började närma mig halvvägs och äntligen började inse att det fanns ett slut även på dagens träningspass så vändes känslan allt mer till det bättre. Den sista delen av passet kändes faktiskt rätt bra. Där körde jag tio impulser, i övrigt var det bara lugn åkning.
Träningspasset avslutades hemma med TRX-styrka.
Så nu är vi alltså igång igen med träningshysterin på snö och med längdskidor. Jag kommer dock inte åka dit alltför ofta, utan jag kommer köra rullskidor så länge det går, springa och köra balkong. Skidor kan jag ju trots allt åka och jag är som ni förstår inte så sugen på att lägga ut en galen summa pengar varje gång för detta. Dock ska det sägas att banan och förhållandena på Lugnet var riktigt bra efter förutsättningarna!
Sådär, då har jag stängt ytterligare en träningsvecka. Får vara ganska nöjd med denna som landade på 17 timmar blankt och 238,6 kilometer. Mer än så pallar jag liksom inte med.
Tjena.
Under uppvärmningen på åtta minuter så körde jag 20 snabba drag kring 1,45 eller strax under, efter fyra och sju minuter.