Dagens klassiska pass på skinsskidor uppe i Bergebo började i riktigt sugföre. Ett antal plusgrader och ett tunt lager nysnö uppepå gjorde att jag nästan inte kom framåt. Fästet var däremot klockrent!
Jag åkte ned till Vargliden och fortsatte en bit bort på Falun-Borlänge-spåret innan jag vände tillbaka mot Bergebo igen. Turen fortsatte längs elljusfemman och ned till Medväga. Någonstans där hade jag hunnit med tio stycken diagonalimpulser och cirka två timmar med ett snitt på strax över 12 km/h.
Som en blixt från klar himmel så gick vädret från mulet till klart. Spåren började frysa på, även mina händer och fingrar. Den sista timmen gick i betydligt snabbare tempo i lättare spår. Sjukt skönt att slippa den sega sörjan som jag åkte i under början av passet.
Det hela landade till slut på 3 h 10 minuter och 42,2 kilometer. Som avslutning på dagens aktiviteter körde jag TRX-styrka.
Denna dag har som sagt spenderats i slalombackarna hos Borlänges stolthet Romme alpin. Friluftsdag för hela skolan som undertecknad var huvudansvarig för. Varit en del stress, många mail och många telefonsamtal. Men jag tror det blev en bra dag för alla inblandade. Jag hade också roligt. Som en kul grej hade jag klockan igång hela tiden när jag åkte, inklusive liftar, såhär såg det ”passet” ut på strava:
Jag åkte alla svarta backar som Romme bjöd på
Allt som allt i hela livet har jag åkt slalom kanske 15-20 gånger. Jag har dock aldrig tyckt det varit speciellt svårt då jag som bekant stått på längdskidor hela livet. Kul syssla, men inget jag är speciellt sugen på att göra regelbundet.
Även om det inte är så jobbigt att åka så blir man såklart trött av en heldag ute. Jag kan lova att det krävdes mycket vilja för att genomföra dagens träningspass när jag kom hem strax efter 17-tiden. Egentligen hade jag kunnat unna mig vila, men ni känner väl mig vid det här laget..
Dagens träning började med stakmaskin. Uppvärmningen blev 11 minuter i sub 2,00-tempo med 20 snabba drag kring 1,42-1,43-fart vid minut fyra och åtta.
Intervallerna blev tre block med kortare intervaller:
10 x 45” – 15” + 10 x 40” – 20” + 10 x 30” – 30” (2 minuter vila mellan varje block)
Jag hade lovat mig själv innan att inte behöva köra så hårt, men det fick förvånansvärt lätt att få till bra tider och kroppen kändes pigg. Så det var bara att grisa på idag, sjukt nog! Motstånd 8 (dragfaktor 122) på intervaller + uppvärmning.
Som avslutning blev det ytterligare 10 minuter i sub 2,00-tempo, men på motstånd 1.
Nöjd med dagens tider och känsla
Efter ovan så körde jag även ett kortare pass på löpbandet, här är det jag fick till:
– 10 min 15 sek uppvärmning @ 15 km/h
– 13 x 30” – 15” @ 20 km/h
– 10 min @ 15 km/h
Allt på 0% lutning. Kändes helt okej även här.
Sist men inte minst så körde jag även mitt styrkepass med kettlebell + gummiband.
Än en dag har jag fått ett fint tretimmarspass i fint väder. Bergebo bjöd på riktigt fina spår dessutom!
Idag var det tre timmar och 48,9 kilometer skate jag hade förmånen att veva av. Förutom lugn åkning körde jag återigen fem impulser och fem stegringar. Hade även sällskap av Nils Bergström under cirka en timme i början av passet.
Enda lilla minuset med dagens pass var att jag till en början frös om mina händer, men det blev bättre ju varmare det blev. Mina händer är som bekant riktigt känsliga för kyla, eller så fort det blir under noll grader. Idag valde jag att köra med en tunn handske, då jag visste att temperaturen skulle leta sig en bit upp på plus. Men jävligt tråkigt att nästan alltid behöva ha tjocka handskar. I övrigt flöt det mesta på och kroppen kändes skaplig.
Nu på eftermiddagen har jag även kört igenom mitt mer maxbetonade styrkepass här hemma. Finemang!
Imorgon väntar en heldag i Romme alpin med skolan, det blir skoj! Ska såklart försöka få till ett pass mot kvällen också, prognosen skvallrar om ett riktigt snöoväder, så högst troligt får det bli balkong!
Skönt med ljusare dagar och brillor istället för pannlampa på skallen!
Hej på er!
Som det ser ut blir det nog troligen inget mer lopp för mig i vinter. Men man ska aldrig säga aldrig. Hade ju varit kul med Lofsdalen Epic den 1:a april, men det var ju det där med ekonomin ni vet.
Oavsett tävling eller inte så vill jag ändå träna på bra. Jag gillar att hålla mig i form året om, dessutom bjuds det på vinterföre och jag vill ju ha mina 750 träningstimmar detta år. Så det är bara att gneta på. Vad ska jag annars göra liksom?!
Idag körde jag mina första stakintervaller sedan Vasaloppet. Jag hade inte glömt bort hur man gör. Bergebo var åter platsen för träningen och denna gång var det nydragna spår. Föret var dock lite speciellt, så det gick rätt så tungt, men så kan det vara ibland.
Efter en timmes uppvärmning, inklusive sex stegringar så betade jag av följande intervaller:
– 6 x 6 minuter (2 minuter vila)
– 6 x 3 minuter (1 minut vila)
– 6 x 30” – 30”
Jag höll till på både Igeltjärnsvägen och delar av konstsnöspåret. Kändes väl varken bra eller dåligt. Svårt att få något riktigt tryck eller flås när det upplevdes gå så tungt i spåret. Lyckades åtminstone snitta 20,4 km/h över alla intervaller och maxade pulsen på 174, så helt förgäves var det inte.
När jag var klar med intervallerna så började det skymma, samtidigt som temperaturen kröp nedåt. Sjuk som jag är så ville jag såklart få till tre timmar, det slutade med att jag benskejtade sista kvarten med stavarna i armhålorna och händerna indragna i jackärmarna pga dödskalla händer. Jag är inte normal, men rätt så konstig.
Kalaset landade på tre timmar och 48,5 kilometer. Inte nog med det så körde jag gluteus-övningar hemma.
Trenden i samhället går emot allt mer hållbara och miljövänliga alternativ. Något som är bra för att minska klimatförändringarna och för att få ett bättre klimat. Något de allra flesta är rörande överens om är att försöka minska på användningen av fossila bränslen.
En bransch som är på stark frammarsch sedan några år tillbaka är elbilar och allt som har med det att göra. Elbilar är något som jag tror kommer bli framtiden och att ha el som drivmedel är ett betydligt mer miljövänligt alternativ än de vanliga fossila bränslena såsom exempelvis bensin och diesel.
Jag tror att jag förrförra året köpte min sista fossildrivna bil och att nästa bil jag köper kommer bli en elbil. Det känns både som ett mer hållbart alternativ, men också mer ekonomiskt i längden. Lägg där till att du slipper vissa serviceåtgärder såsom oljebyten och andra saker som behövs till en bil med förbränningsmotor.
För att din elbil ska fungera och starta så krävs det ju laddare, vilket dom bland annat har bra koll på med Laddstolpar Nacka. Det finns idag många företag som fokuserat på att laddningen ska bli allt bättre, snabbare, säkrare och mer ekonomisk genom att styra laddningen så att en sker på tidpunkter när elkostnaden är som lägst. Det är också viktigt att det är rätt belastning på eluttagen, så att inte elfel eller i värsta fall bränder uppstår.
Idag har jag bränt av ett intervallpass på löpbandet som blev riktigt jobbigt! Jag körde 45 minuter utan stopp fördelat på:
– 10 minuter uppvärmning @ 15 km/h, 0% lutning
– 30 minuter växlande tempo och lutning:
0% – 3 min @ 17 km/h / 3 min @ 19 / 3 min @ 18 / 1 min @ 20
5% – 5 varv med 1 min @ 16 km/h / 1 min @ 14
10% – 5 varv med 1 min @ 13 km/h / 1 min @ 11
– 5 minuter nedvarvning @ 10 km/h, 10%
Jag har kört något liknande vid flera tillfällen tidigare. Det var dock ett tag sedan sist jag körde riktigt hårt på bandet och mina ben är rätt slitna, troligen efter förra veckans skejtande och klassiska härjande. Dessutom på de två sista blocken så började jag idag med det hårda.
Den flacka löpningen gick smärtfritt, men backarna blev riktigt tuffa. Under det sista blocket var jag redo nästan från första minuten att ta en gråtstopp och vila i en minut. Men på något vänster lyckades jag klara mig från det och klarade av det hela med nöd och näppe. Klapp på axeln till mig där! Tack även till mina Hoka-skor som tog mig igenom detta.
Snittpulsen landade på 166 över hela passet och maxpulsen på 185, vilket skvallrar om att jag fick gräva hyfsat hårt.
Veckans sista pass är nu ett minne blott. Precis som igår blev det fem mil, men idag i Bergebo och med skate som åkstil. Vilka kontraster va!?
Det var strålande sol och kallt även idag under den första delen av passet. Ju längre tiden gick desto varmare blev det. Skönt att solen börjar värma allt mer. Jag märkte när jag gick till bilen att det kommit någon centimeter nysnö under natten, tyvärr var det opackade spår, vilket gjorde att det stundtals gick riktigt tungt.
Dagens pass blev 3 h 10 min och 50,4 kilometer långt enligt min Garmin. På den tiden hann jag åka ned till Vargliden och vända tre gånger. Jag lade också in fem stegringar och fem impulser under passets gång. Tanken innan var att köra tre timmar, men jag förstod tidigt att tre av nyss nämnda varv skulle bli strax över tre timmar och strax under 50 km. Därför fick det vackert bli tre varv och en liten skarv runt 1,5 km-spåret. Kroppen kändes okej nästan hela tiden.
Hemma igen så blev det ännu ett TRX-pass till min sargade kropp.
I och med dagens pass så har jag med sex veckor kvar av träningsåret 710 h 20 min, jag passerade min tidigare rekordnotering om 710 timmar med andra ord. Kul! Veckan landade på 14 h 25 min och 206,4 kilometer.
Sträcker ut som om det inte fanns någon morgondag!Skidglädje!?Stockgropens fäbodar!
Tjena!
Idag var jag tidigt ute för att vara mig. Jag drog hemifrån före klockan 09 på en ledig dag, utan att ha bestämt tid med någon, längesedan något liknande inträffade. Hoppas det inte dröjer till nästa gång, för jävlar vad skönt det är att slippa vara klar med träningen 20-22.
Som ni redan förstått så var det Gyllbergen som var destinationen och dagens träningsplats! Det var längesedan jag var där, säkert 2-3 år sedan. Jag låg och lusläste skidspår.se samt ledkartor under gårdagskvällen för att försöka friska upp minnet, vilket kvällsnöje va?!
För andra gången denna vecka så åkte jag klassiskt med mina skins-skidor. Tycker att dom allt som oftast går ganska lätt, fästet däremot är bra ibland och uruselt andra gånger. Kanske det är lite för hårt spann på dom, eller så är det jag som helt glömt bort hur man åker klassiskt.
Det blev en vända över berget vid masten, ner till Stockgropens fäbodar, runt det sju kilometer långa spåret runt Långmyran och diverse andra spår. Såhär såg det ut på kartan:
Jag hade ingen mer plan än att jag ville få ihop minst tre timmar och tio stycken diagonalimpulser. Det lyckades då jag klockade in på 3 h 20 min, 50,1 kilometer och givetvis med de korta spurterna enligt plan.
Kallt till en början med 8-9 minusgrader, som efterhand började närma sig nollan allt mer. Strålande sol hela dagen och med spår som överlag höll bra klass. Kroppen kändes pigg, men jag blev lite trött i muskler jag inte blir trött i av att vara staka. Kul med omväxling!
Hemma efter skidåkningen blev det TRX-styrka. Nu är jag ganska mör i höftböjare, bål och ben från veckans träningsskörd. Imorgon väntar nya skidäventyr!
Idag var det mitt första stakpass sedan Vasaloppet i söndags. Kul med annan träning och skönt att åter köra stakning.
Det bjöds på fina förhållanden i Bergebo idag! Nästan tio minusgrader när jag blev klar med passet strax efter klockan 19 och trots den tidpunkten så behövde jag endast använda pannlampan vid några få minuter under en passage i närheten av vändningen på Igeltjärnsvägen.
Då det var relativt lättfört idag så blev det två vändor ner till Vargliden och tillbaka på mina 2 h 5 min och 33,2 kilometer. Under passets första timme körde jag fem impulser och fem stegringar. En lugn och fin dag blev det!
Jag körde kettlebell-styrka innan passet idag, för omväxlings skull.
Idrottshistorien är full av exempel på framgångsrika vinnarskallar. Utan ett starkt pannben och en drivkraft att komma först och vara bäst är det helt enkelt omöjligt att bli elitidrottare. Särskilt inte inom en sport som längdskidåkning, som anses vara en av de hårdaste sporterna i världen. Längdskidåkning på proffsnivå är inte bara något man gör då och då – det är en hel livsstil. Precis som att man inte har en vinnarskalle – man är en vinnarskalle.
Det kan dock finnas tillfällen då den där vinnarskallen gör att man behöver vara medveten om vilka gränser man pressar sig mot. Särskilt bör man vara öppen för skillnaden på att tänja på en gräns och att överskrida den. Både ute i skidspåren och på svenska casinon som Mr Vegas Casino kan det vara klokt att hålla sin drivkraft att vinna i schack ibland, för att istället koncentrera sig på långsiktighet och uthållighet.
Det finns nämligen exempel i idrottshistorien på tillfällen då idrottare pressat sig själva bortom en punkt där de inte längre orkar eller kan fortsätta vara verksamma i spåren. Ett av de mest kända exemplen i modern tid är kanske Per Elofssons dramatiska kollaps i mötet med en dopad Johan Mühlegg. Det var kanske inte den enda orsaken till att Elofssons karriär i skidspåren var över, men det anses ha varit en starkt bidragande orsak.
Ansvarsfullt spel på casino online – många likheter med elitidrott
Casinospelare är inte de enda som behöver förhålla sig till insats och risk. Elitidrott har i det avseendet mycket gemensamt med gambling. Särskilt om man tittar på områden som skaderisk i förhållande till ett mycket pressat träningsschema. Att träna i höga mängder kan ge ett bra utfall i form av framgång i tävlingar och matcher, men det kan också innebära att en idrottare förtar sig eller till och med skadas.
Bakom varje elitidrottare står ett helt team av tränare och läkare som hjälper till med riskanalys och beslutsfattande om hur idrottaren bör lägga upp sina träningar och tävlingar. Även om det slutgiltiga ansvaret för den egna karriären alltid ligger på idrottaren själv. Och faktiskt kan detsamma påstås vara sant även för den som spelar på casino. I alla fall om man väljer att spela på ett svenskt casino, som tack vare svensk spellagstiftning har omsorgsplikt för sina kunder.
Enligt Folkhälsomyndigheten ska varje spelbolag ha en skriven arbetsplan där de formulerar hur de arbetar med denna omsorgsplikt. Det görs alltså ett omfattande arbete hos spelbolag bakom casinon med svensk licens för att uppfylla de krav som ställs i svensk lagstiftning. Till exempel kan spelbolag analysera spelmönster hos sina kunder, för att säkerställa att de förhåller sig till spelandet på ett sätt som är hälsosamt.
Ensam i skidspåret och på nätcasinot – individuellt ansvar
Ute i tävlingsspåret och framför ett nätcasinos hemsida befinner sig dock både skidåkare och casinospelare helt på egen hand. Ingen tränare i världen kunde hejda Elofsson när han pressade sig bortom sitt yttersta mot Johan Mühlegg. För den som vill förhålla sig på ett ansvarsfullt och givande sätt till sitt spel på casino kan det vara klokt att ha den bilden i bakhuvudet – särskilt om man överväger att tänja på den gräns för insättningar eller satsningar man planerat från början.